Tro, hopp och kärlek

Jag frågade vänner vad dom skulle vilja att jag skrev om. Ämnena som föreslogs visade att de rara vännerna törstade efter att få läsa om högst existensiella livsåskådningsfrågor. Eller om man ska se det utifrån min synvinkel, om det viktiga frågorna i vår andliga vardag. Ämnena var: valfrihet, sanning och kärlek.
Och genast tänkte jag på det som utspelar sig i bibeln, Johannes 14:5-
Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" Och Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet", och egentligen är väl kanske redan allt sagt genom det uttalandet, så jag tänkte att hahahahohoho, vem är väl jag att skriva om så stora frågor?
Men så i nästa andetag så tänkte jag att jag tar väl lite hjälp av Jesus då.
Han har säkert ingen åsikt om det.
Vägen: Vår guide till valfrihet. Ja. Vem har inte stått i vägskäl, korsningar,uppförsbackar, gropar, nedförsbackar och rondeller, och tänkt:
Okeeeey, vad väljer jag här nu, gå vidare, trampa runt runt, eller ramla?
För ja, vi har alltid ett val. Hm, jodå man kan visst tycka att det är ett i-lands fenomen. För är man född i den fattiga svältande delen av jordens klot så är det kanske inte riktigt lika lätt alla gånger att se valmöjligheterna. I allafall är de betydligt färre.
Sanningen: Ja, min sanning är inte särskilt spännande, egentligen, men Universums sanning är desto mer spännande, och riktigt genomtänkt: Ha kul, när du nu ändå är här på jorden, det är ju en sådan kort tid, så gör något kul av det. För Guds skull.
Svårare än så ska det väl inte behöva vara. Va?
Livet: Den dagen vi ställs inför vår nästa resa, den dagen vi lättar för gott från den här kroppen som vi bebott under detta jordeliv, då tror jag att vi kommer få en enda fråga, och bara en: Har du älskat? Och det är det enda som betyder något, som har betytt något och som kommer att betyda något.
I all tid, härifrån och in till evigheten, och bortom.
Jahapp, tack Jesusmannen, för hjälpen, cu ;)
Och kram , kompisar :) Love u!