win/win-situation

Program som till exempel Idol, Top design, Project Runway och Top Model lever inte vidare pga vinnarna, de lever vidare pga av förlorarna. Kurser, utbildningar och dokusåpatävlingar i ämnet "framgångsrik", kan endast fortgå pga att det finns så oerhört många därute som aldrig kommer att nå till ens hälften av det utlovade kursinnehållet.
Egentligen skulle man kunna säga att det är förlorarna som med sin förlust betalar tv-kanalernas och skolornas fortsatta framgång.
Nej. Alla är inte bäst. Och alla kan inte bli idoler, topmodels, eller miljonbloggare eller driva framgångsrika projekt.
Någon måste ta människan ur denna villfarelse. Detta att du skulle vara bäst.
Löften om att du kan bli bäst och mest om du vill och törs kan komma att bli den värsta fälla du går i under hela ditt liv. För hur mycket vissa än vill, kan och törs, så är det ett lotteri (nej, inte hårt arbete, för hur hårt du än arbetar så är inte det vad som avgör i slutänden) och i lotterier vet vi ju vad som gäller- just det, en vinner.

Det vi måste förstå, är att alla kan förvisso bli bra, och bättre, och göra sitt allra allra bästa utifrån sina individuella förutsättningar, och när vi börjar förstå det, och först då, så kan något sorts rättvisemärkt patos bli möjligt. Och då kan vi uppnå jämlikhet. Och då kan vi uppnå fredliga positioner, inom oss själva, i vår familj, i vår by, i vårt land och på jorden. Först då.
Vi måste sluta tävla. Flest saker när man dör vinner måste sluta gälla. Sluta tro på allt du hör utifrån. Var dig själv nog.
Tro på dig.
Du är underbar, unik och perfekt.
Varken mer eller mindre. Och det räcker. Allt annat är lögn.


Måndagskrönika för Driftig