Jag vill ge er ett Julkort. Det får bli videon och låten här.
God Julkram till alla er som brukar läsa måndagskrönikorna.
Vi ses sen.
Måndagskrönika för Driftig
måndag 21 december 2009
Tänk er ett krig - och ingen går dit...
Idag vet jag att ni som jag har en massa att stå i så här inför den stundande julhelgen. Så är det ju bara. Det hör till...vi springer i hamsterhjulet. Men på julafton får vi vila. Ja.
Jag vill ge er ett Julkort. Det får bli videon och låten här.
God Julkram till alla er som brukar läsa måndagskrönikorna.
Vi ses sen.
Måndagskrönika för Driftig
Jag vill ge er ett Julkort. Det får bli videon och låten här.
God Julkram till alla er som brukar läsa måndagskrönikorna.
Vi ses sen.
Måndagskrönika för Driftig
torsdag 10 december 2009
Fräls oss ifrån...osv osv
Ho ho ho (ska läsas ho ho ho som när tomten säger det), så vad tror ni?
Var detta ett tecken?
THE Star uppenbarade sig på det norska himlavalvet bara dygn före den "Nye Messias" äntrade mark för att hämta sina gåvor vid Nobels fredprisgala i Oslo (Betlehem sågs, av förståerliga skäl, inte som något vidare bra alternativ denna gången, krigas lite mycket i de trakterna)
Men det är klart, detta fenomen på himlavalvet skulle ju också kunna vara tecknet för att nuuu kommer tomten snart.
Och det skulle såklart också kunna vara Tomten som kör sina turbboflexifuel-renar som han vunnit på Postkodlotteriet.
Eller så skulle det kunna vara Tomten som tittar på sin nya 152" frameless ledskärms-tv som han vann i det skattefria spanska weblotteriet.
Har det varit några tillkännagivanden från nåt håll ännu om vad detta fenomen orsakats av? Någon?
Eller kan vi bara dra den slutsatsen och vara överens om att detta är ett rymdskepp. Och isåfall, vad vill dom oss? Är det dags att åka hem nu? Eller vad?
Ja, för att förstå vad jag skriver om idag, så måste ni naturligtvis läsa och kolla bifogade länken här. Cu, Stars :)
Måndagskrönika för Driftig
måndag 7 december 2009
I vårat välbärgade lala-land, amen
Alla vill ha välstajlat hår och felfri hy, en kropp som är vad vi äter, fast på ett positivt snajdigt, tajt sätt, samma människovalpar säger att man ska vara som man är, sig själv, men ändå ska man shoppa den senaste hoodien, den som hon i Gina Tricot-reklamen har och de snyggaste klackarna, den mesta designerglasögonbågen eller klockan, eller parfymen, den smartaste I-phonen, och den fränaste platt-tvn, och som jämnvikt till all konsumtion och självsvält kan man alltid i sitt upplysta tillstånd vara fadder i PLAN, och sen reser vi världen runt hit å dit å överallt, och kanske snart till ett framtida turistparadis på en annan planet,och vi ger våra barn internationella namn nu när utlandsstudier och utlandsjobb är lättillgängligt, samma människovalpar är ändock rädda för ensamkommande flyktingbarn och annat knytt, och som tröst går vi kurser i självkännedom och energihöjning och vi kallar oss ohämmat andligt upplysta, tv-såporna avlöser varandra och vi ser in i folks hem och ekonomi och själ och hjärta, samma människovalpar sliter kanske emellanåt ut en medmänniskas hjärta, och slickar på det, innan de slänger det i den lilla påsen för återvinningsbara kompostsopor, vi jobbar och sliter och förverkligar våra drömmar, vi tror på oss själva, och vi tar ingen skit, och om vi gör det så vet vi att vara förlåtande själar för det har vi lärt oss hur viktigt det är, att förlåta sig själv och andra. Och alla väntar vi, väntar , väntar, väntar på att det ska bli bättre eller inte, på att det ska ta slut eller börja.
Och det liksom bara spinner på.
Ibland gör just det djävligt ont.
Att det bara spinner på, runt runt runt runt...
Näe, dags att tagga ner en smula, va. Tid för eftertanke...igen.
/Kärlek*
Måndagskrönika för Driftig
Och det liksom bara spinner på.
Ibland gör just det djävligt ont.
Att det bara spinner på, runt runt runt runt...
Näe, dags att tagga ner en smula, va. Tid för eftertanke...igen.
/Kärlek*
Måndagskrönika för Driftig
måndag 30 november 2009
Tankens kraft
Har du varit med om att du tänker en tanke, typ att något ska bli inne eller populärt, det kan vara vadsomhelt, men du får bara en stark känsla, eller att en bok borde skrivas eller en film borde göras, om något speciellt ämne, eller att du får en genialis ide´ om något, även det vadsomhelst, som du suger på som en karamell, helt för dig själv, utan att du sagt något till någon...och så plötsligt händer det!
Men det är inte du som gör eller drar igång det.
Du står bredvid och bara betraktar, och det händer, och du tänker, hjälp jag måste vara synsk eller nåt...
Japp, det händer mig, precis hela tiden.
Och det är sådana gånger som jag tänker att vi är så mycket mer kollektivt medvetande än vad vi tror. Är vi "för öppna" i våra tankar, så läcker de ut, och tolkas och vidareutvecklas av någon annan. Som en mental flaskpost eller nåt.
Så hur patentskyddar man sina tankar? Om man nu skulle vilja agera med någon av alla sina ideer före någon annan tankeläsare snappar dem?
Det där har jag funderat en del på....
Måndagskrönika för Driftig
Men det är inte du som gör eller drar igång det.
Du står bredvid och bara betraktar, och det händer, och du tänker, hjälp jag måste vara synsk eller nåt...
Japp, det händer mig, precis hela tiden.
Och det är sådana gånger som jag tänker att vi är så mycket mer kollektivt medvetande än vad vi tror. Är vi "för öppna" i våra tankar, så läcker de ut, och tolkas och vidareutvecklas av någon annan. Som en mental flaskpost eller nåt.
Så hur patentskyddar man sina tankar? Om man nu skulle vilja agera med någon av alla sina ideer före någon annan tankeläsare snappar dem?
Det där har jag funderat en del på....
Måndagskrönika för Driftig
måndag 23 november 2009
Shop til u drop
Julen står för dörren. En högtid som jag hyser tudelade känslor för.
Jag känner ett starkt förakt för kommersen kring denne högtid, alltför mycket handlar om konsumtion.
Vi är många föräldrar som försöker lära våra barn andra värderingar.
Men det räcker inte med ord. Vi måste omsätta våra ord i handling.
Då först blir det vi vill lära dem tydligt, och kanske framförallt trovärdigt.
Jag tycker om idén att handla överskott och secondhand eller att ge en hjälpande hand i form av en penninggåva till ett gott syfte (julklappstips! Kan bli bra presenter av sådant med).
Men jag kan inte bara gilla idén, jag måste agera. Och då är det som att hälften av alla de som pratar om att vi måste bry oss mer om det ena eller det andra, genast faller bort.
För plötsligt krävs ett engagemang, något som "tar min tid".
Och då väljer man hellre att ta ett steg tillbaka.
Man väljer bort att veta överhuvudtaget.
Man blundar. Och förnekar.
Det är så mycket lättare att bara driva med strömmen.
Det skrämmer mig. Att fast vi lever på 2000-talet, i en "modern och upplyst" tid, så väljer så många att inte agera eller ta ställning, av ren lathet, för att det är "för jobbigt" att ta till sig sanningen. Konsekvensen av detta "gömma huvet i sanden"-beteende blir tyvärr att det enda vi lär våra barn (i vår enträgna strävan att ge dem "goda" värderingar) är att lögnerna kan leva vidare.
Men jodå, i min familj lägger vi också ner ett visst pyssel inför julen, det gör vi. Men vi försöker, verkligen försöker att ta det lilla lugna med allt. Man kan ju liksom fördela gracerna av myspys och givandet av gåvor över hela året.
Kan jag tycka.
Måndagskrönika för Driftig
Jag känner ett starkt förakt för kommersen kring denne högtid, alltför mycket handlar om konsumtion.
Vi är många föräldrar som försöker lära våra barn andra värderingar.
Men det räcker inte med ord. Vi måste omsätta våra ord i handling.
Då först blir det vi vill lära dem tydligt, och kanske framförallt trovärdigt.
Jag tycker om idén att handla överskott och secondhand eller att ge en hjälpande hand i form av en penninggåva till ett gott syfte (julklappstips! Kan bli bra presenter av sådant med).
Men jag kan inte bara gilla idén, jag måste agera. Och då är det som att hälften av alla de som pratar om att vi måste bry oss mer om det ena eller det andra, genast faller bort.
För plötsligt krävs ett engagemang, något som "tar min tid".
Och då väljer man hellre att ta ett steg tillbaka.
Man väljer bort att veta överhuvudtaget.
Man blundar. Och förnekar.
Det är så mycket lättare att bara driva med strömmen.
Det skrämmer mig. Att fast vi lever på 2000-talet, i en "modern och upplyst" tid, så väljer så många att inte agera eller ta ställning, av ren lathet, för att det är "för jobbigt" att ta till sig sanningen. Konsekvensen av detta "gömma huvet i sanden"-beteende blir tyvärr att det enda vi lär våra barn (i vår enträgna strävan att ge dem "goda" värderingar) är att lögnerna kan leva vidare.
Men jodå, i min familj lägger vi också ner ett visst pyssel inför julen, det gör vi. Men vi försöker, verkligen försöker att ta det lilla lugna med allt. Man kan ju liksom fördela gracerna av myspys och givandet av gåvor över hela året.
Kan jag tycka.
Måndagskrönika för Driftig
tisdag 17 november 2009
Till er alla från mig
Idag tillkännages det, och jag vill dela det med er, mina stjärnor, här är FILMEN!
Se den nu!
Now, be good out there, ni är älskade (och sedda) ♥
måndag 16 november 2009
Var ett as och du är en vinnare
Jag gillar inte tonen. Jag gillar den inte alls. Faktiskt.
Hamnar framför en realitysåpa, där en av tjejerna blir utpekad som falsk och opålitlig. Hennes brott: Hon är alltid trevlig, glad och positiv. Hon är alltid rar, och go och hjälpsam. Medtävlarna menar att det är dom inte vana vid, och en av dem går t o m så långt som att säga att det är något onormalt med att alltid vara så glad och positiv, att det verkligen är något skumt med ett sådant beteende.
Läser en nöjeskrönika, där krönikören ondgör sig över folks lycka i t ex twitter och facebook-statusar. Skriver du att du har världens bästa gubbe så är du bara ute efter att showa off. Det är överdrivet att skylta med sin kärlek. Ja, det är rent av onormalt. Showmance, kallar han det för, och slår snuförnumstigt på sin lilla journalisttrumma.
Hamnar framför ännu en realitysåpa på tvn, även här blir en person nedtryckt. Brottet: Hon är kärleksfull, och har modet att visa sin kärlek, helt öppet, hon tar för sig, tar chansen och framförallt hon spelar inga spel.
Det står inte på förens skitsnacket bakom hennes rygg är igång, mobbingen tar fart. Man tycker att hon är för "stor på sig". och man "enas" om att det känns inte normalt, det där att man är så försigkommen och framåt.
Ja, ni kan nog räkna ut själva hur jag tänker nu. Och jag kan bara upprepa, att jag gillar inte tonen. Inte alls. Nej. Och jag menar det.
Måndagskrönika för Driftig
Hamnar framför en realitysåpa, där en av tjejerna blir utpekad som falsk och opålitlig. Hennes brott: Hon är alltid trevlig, glad och positiv. Hon är alltid rar, och go och hjälpsam. Medtävlarna menar att det är dom inte vana vid, och en av dem går t o m så långt som att säga att det är något onormalt med att alltid vara så glad och positiv, att det verkligen är något skumt med ett sådant beteende.
Läser en nöjeskrönika, där krönikören ondgör sig över folks lycka i t ex twitter och facebook-statusar. Skriver du att du har världens bästa gubbe så är du bara ute efter att showa off. Det är överdrivet att skylta med sin kärlek. Ja, det är rent av onormalt. Showmance, kallar han det för, och slår snuförnumstigt på sin lilla journalisttrumma.
Hamnar framför ännu en realitysåpa på tvn, även här blir en person nedtryckt. Brottet: Hon är kärleksfull, och har modet att visa sin kärlek, helt öppet, hon tar för sig, tar chansen och framförallt hon spelar inga spel.
Det står inte på förens skitsnacket bakom hennes rygg är igång, mobbingen tar fart. Man tycker att hon är för "stor på sig". och man "enas" om att det känns inte normalt, det där att man är så försigkommen och framåt.
Ja, ni kan nog räkna ut själva hur jag tänker nu. Och jag kan bara upprepa, att jag gillar inte tonen. Inte alls. Nej. Och jag menar det.
Måndagskrönika för Driftig
måndag 9 november 2009
No more bullshit
Tydligen är Sverige i topp vad det gäller åldersdiskrimering och åldersnoja, och aversionen mot att anställa äldre kvinnor är stor.
Det gäller nog i viss mån män också, jag tror inte att åldersdiskriminering är en genusfråga, men debatten verkar ha "glömt bort" männen lite.
De fria yrkena, (alltså de konstutövande), anses vara mer benägna att "våga" satsa på lite äldre förmågor i yrkeslivet, säger man bl a.
Och så kanske det är, (vad vet jag ege), men å andra sidan tycker jag att det låter lite motsägelsefullt, iaf vad det gäller film och tv, där åldersfixering verkar vara da shit liksom.
Jag gillar teorin som jag läste/hörde någonstans, om att kanske är det så att en äldre generation (vilken jag tillhör själv nu för tin, hehe) ses som obekväm just för att dom fått viss insikt i att det inte längre finns någon tid över för bullshit-time! Man går helt enkelt inga omvägar och är inte längre någon ja-sägare. Och det är obekvämt helt enkelt.
Neej hörni, livet blir ju faktiskt bara roligare för var dag som går! Möjligheter finns så länge man inte går sönder någonstans (begagnatmarknaden för människor är ju tyvärr inte lika lukrativ som begagnatmarknaden för saker), och är man inte anställningsbar längre av den ena eller andra orsaken, så får man helt enkelt hitta på något eget, då behöver man inte vara "obekväm" för andra.
Är detta svaret på varför så många (speciellt kvinnor) över 40 startar eget?
Nåja, diskussionen och frågeställningarna kring ämnet är hursomhelst intressanta, och jag lyssnar intensivt och känner bara att oh yes, nu ÄR man äldre...
Marie Louise Ekman på bilden är iaf 63 bast, och fick ett nytt jobb förra året
(som professor på Konstfack), inte sin ålder till trots, utan just för sin ålder = erfarenhet, kunnande och engagemang, en kvinna som under alla år ständigt varit aktuell med nya projekt. Snygg är hon också.
Bild från Konstvärlden & desajn
Måndagskrönika för Driftig
Det gäller nog i viss mån män också, jag tror inte att åldersdiskriminering är en genusfråga, men debatten verkar ha "glömt bort" männen lite.
De fria yrkena, (alltså de konstutövande), anses vara mer benägna att "våga" satsa på lite äldre förmågor i yrkeslivet, säger man bl a.
Och så kanske det är, (vad vet jag ege), men å andra sidan tycker jag att det låter lite motsägelsefullt, iaf vad det gäller film och tv, där åldersfixering verkar vara da shit liksom.
Jag gillar teorin som jag läste/hörde någonstans, om att kanske är det så att en äldre generation (vilken jag tillhör själv nu för tin, hehe) ses som obekväm just för att dom fått viss insikt i att det inte längre finns någon tid över för bullshit-time! Man går helt enkelt inga omvägar och är inte längre någon ja-sägare. Och det är obekvämt helt enkelt.
Neej hörni, livet blir ju faktiskt bara roligare för var dag som går! Möjligheter finns så länge man inte går sönder någonstans (begagnatmarknaden för människor är ju tyvärr inte lika lukrativ som begagnatmarknaden för saker), och är man inte anställningsbar längre av den ena eller andra orsaken, så får man helt enkelt hitta på något eget, då behöver man inte vara "obekväm" för andra.
Är detta svaret på varför så många (speciellt kvinnor) över 40 startar eget?
Nåja, diskussionen och frågeställningarna kring ämnet är hursomhelst intressanta, och jag lyssnar intensivt och känner bara att oh yes, nu ÄR man äldre...
Marie Louise Ekman på bilden är iaf 63 bast, och fick ett nytt jobb förra året
(som professor på Konstfack), inte sin ålder till trots, utan just för sin ålder = erfarenhet, kunnande och engagemang, en kvinna som under alla år ständigt varit aktuell med nya projekt. Snygg är hon också.
Bild från Konstvärlden & desajn
Måndagskrönika för Driftig
måndag 2 november 2009
Burnin burnin
Igår såg jag ett program på tvåan om Christian von Koenigsegg. Om hans dröm, som blev en vision, som blev en verklighet. En sann visionär och entreprenör.
En som valt att gå vägen, hela vägen.
En man som modigt följer och lever sin dröm.
Christian von Koenigsegg känns äkta.
Hans vilja och intentioner känns äkta och sannt passionerade.
Och så tänker jag på många av de entreprenörer som jag mött.
Jag tänker på deras äkthet, eller avsaknad av äkthet.
Jag tänker på mina egna drömmar.
Och jag tänker på den brinntid vi har. Jag tänker oss som ljus. Ja.
Några har kanske en brinntid som ett tjock handstöpt blockljus, 8 timmar, och andra brinner i 5 timmar, som ett högkvalitets värmeljus, och några brinner bara i mitten, så där som ett lågprisvärmeljusen från ÖB, en sisådär 3 timmar.
Christian von Koenigsegg har en brinntid som sådana där jättepartymarschaller, som brinner i 15-18 timmar.
Och som ett mantra kommer det tillbaka till mig, "det viktiga är inte hur länge du brunnit för något, det viktiga är att"...
Mhm, återkommer det där, hela tiden. Ska flura lite på varför.
Och så hoppas jag att det inte går åt helvete för Christian von Koenigsegg, nu när han ska köpa SAAB, för han verkar vara en sån himla bra kille. Faktiskt.
Måndagskrönka för Driftig
En som valt att gå vägen, hela vägen.
En man som modigt följer och lever sin dröm.
Christian von Koenigsegg känns äkta.
Hans vilja och intentioner känns äkta och sannt passionerade.
Och så tänker jag på många av de entreprenörer som jag mött.
Jag tänker på deras äkthet, eller avsaknad av äkthet.
Jag tänker på mina egna drömmar.
Och jag tänker på den brinntid vi har. Jag tänker oss som ljus. Ja.
Några har kanske en brinntid som ett tjock handstöpt blockljus, 8 timmar, och andra brinner i 5 timmar, som ett högkvalitets värmeljus, och några brinner bara i mitten, så där som ett lågprisvärmeljusen från ÖB, en sisådär 3 timmar.
Christian von Koenigsegg har en brinntid som sådana där jättepartymarschaller, som brinner i 15-18 timmar.
Och som ett mantra kommer det tillbaka till mig, "det viktiga är inte hur länge du brunnit för något, det viktiga är att"...
Mhm, återkommer det där, hela tiden. Ska flura lite på varför.
Och så hoppas jag att det inte går åt helvete för Christian von Koenigsegg, nu när han ska köpa SAAB, för han verkar vara en sån himla bra kille. Faktiskt.
Måndagskrönka för Driftig
måndag 26 oktober 2009
Life is good
Min ide´ om varför vi 60 & 70-talister är lätt fixerade och tämligen barnsligt förtjusta vid fenomen som är självklara för 80 & 90-talisterna, jag ger några exempel här:
* Facebook
* internet över lag
* flashiga mobiler
* hairextensions
* rock/musikfestivaler
* alla underbara kanaler på teven (och svtplay & tv4play, och alla andra play)
80 & 90-talisterna föddes in i cyber och mediaeran.
Vi andra såg det födas. Och det är stor skillnad.
Att födas in i det är som att födas in i kungafamiljen, eller i Trumpkoncernen (eller nåt). Man har det liiite bättre förspänt redan från scratch. Och man tar för givet att så här har det väl alltid varit.
Att se det födas är som att vinna 25.000 i 25 år på Triss.
Plötsligt händer det.
60 & 70-talisternas ungdom såg, bland mycket annat (konstigt), ut så här:
* två tv-kanaler (och INGEN fjärrkontroll, man fick gå fram till tvn och byta kanal)
* apfula hårpermanenter, på små spolar, och galet dåliga hårprodukter.
* lokala musikkonserter, t ex i skolans matsal eller på Kulturhuset. Eller på sin höjd så gick man på konsert på Hovet för att se de stora banden (de få som spelade i Sverige)
* all kommunikation skedde IRL, eller via en vanlig telefon med en nummerskiva, eller via något som fanns placerat på var och varannan gata och kallades telefonautomat eller telefonkiosk, eller via snigelpost.
Summan defacto av allt detta blir att det är därför som ni så ofta kan läsa på våra fejjanstatus att: "Life is good"
Måndagskrönika för Driftig
* internet över lag
* flashiga mobiler
* hairextensions
* rock/musikfestivaler
* alla underbara kanaler på teven (och svtplay & tv4play, och alla andra play)
80 & 90-talisterna föddes in i cyber och mediaeran.
Vi andra såg det födas. Och det är stor skillnad.
Att födas in i det är som att födas in i kungafamiljen, eller i Trumpkoncernen (eller nåt). Man har det liiite bättre förspänt redan från scratch. Och man tar för givet att så här har det väl alltid varit.
Att se det födas är som att vinna 25.000 i 25 år på Triss.
Plötsligt händer det.
60 & 70-talisternas ungdom såg, bland mycket annat (konstigt), ut så här:
* två tv-kanaler (och INGEN fjärrkontroll, man fick gå fram till tvn och byta kanal)
* apfula hårpermanenter, på små spolar, och galet dåliga hårprodukter.
* lokala musikkonserter, t ex i skolans matsal eller på Kulturhuset. Eller på sin höjd så gick man på konsert på Hovet för att se de stora banden (de få som spelade i Sverige)
* all kommunikation skedde IRL, eller via en vanlig telefon med en nummerskiva, eller via något som fanns placerat på var och varannan gata och kallades telefonautomat eller telefonkiosk, eller via snigelpost.
Summan defacto av allt detta blir att det är därför som ni så ofta kan läsa på våra fejjanstatus att: "Life is good"
Måndagskrönika för Driftig
Värdelöst eller viktigt vetande?
Tänk vad mycket man blev itryckt i grundskolan, förutom allt det som (så här med facit i hand) verkligen var bra med skolan och det som vi lärde oss, så ingick också en drös med faktiskt rent och skärt värdelöst vetande, som man många gånger funderade på om man nånsin skulle få använding av, och det har visat sig (också så här med facit i hand) att det fick man inte heller.
Därför kan jag bli sjukt irriterad över att jag idag som vuxen för 5 minuter sedan lärde mig att dessa djur lever vilt i Sverige.
Mufflonfår
Hört talas om dem någon gång? Och att de lever vilt här i Sverige?
Text saxat från Den fria encyklopedin:
"I Sverige är mufflon infört och hålls sedan 1930-talet[2] dels i hägn, lever dels fritt på västkusten och i Vårdinge i Sörmland. Det bor ca 50 - 60 st på Dyrön. Mufflonfåren omfattas av 40 § jaktförordningen. Djur som infördes på öar sprider sig när de på vintern vandrar över isen"
Hade skolan inte kunnat tryckt in det med när dom ändå höll på? Va?
tisdag 20 oktober 2009
Winds of changes
Jag är väldigt glad åt att Driftig vill att jag fortsätter skriva krönikor för dem.
Shemind-bloggen kommer därmed fr o m nu och ett tag framöver endast innehålla Måndagskrönikan. Så fortsätt droppa förbi här varje måndag! Bara häng med :)
Dagligt dravel och funderingar kommer jag fortsätta med på Facebook, så adda mig gärna där.
Hästiga tankegångar lägger jag på min hästsida
Inspire Inspirit, välkommen också dit. Och till sist, kolla klippet bara,
och kom ihåg:
Alla kan flyga! Tänk bort vajrarna bara!!
Shemind-bloggen kommer därmed fr o m nu och ett tag framöver endast innehålla Måndagskrönikan. Så fortsätt droppa förbi här varje måndag! Bara häng med :)
Dagligt dravel och funderingar kommer jag fortsätta med på Facebook, så adda mig gärna där.
Hästiga tankegångar lägger jag på min hästsida
Inspire Inspirit, välkommen också dit. Och till sist, kolla klippet bara,
och kom ihåg:
Alla kan flyga! Tänk bort vajrarna bara!!
måndag 19 oktober 2009
win/win-situation
Program som till exempel Idol, Top design, Project Runway och Top Model lever inte vidare pga vinnarna, de lever vidare pga av förlorarna. Kurser, utbildningar och dokusåpatävlingar i ämnet "framgångsrik", kan endast fortgå pga att det finns så oerhört många därute som aldrig kommer att nå till ens hälften av det utlovade kursinnehållet.
Egentligen skulle man kunna säga att det är förlorarna som med sin förlust betalar tv-kanalernas och skolornas fortsatta framgång.
Nej. Alla är inte bäst. Och alla kan inte bli idoler, topmodels, eller miljonbloggare eller driva framgångsrika projekt.
Någon måste ta människan ur denna villfarelse. Detta att du skulle vara bäst.
Löften om att du kan bli bäst och mest om du vill och törs kan komma att bli den värsta fälla du går i under hela ditt liv. För hur mycket vissa än vill, kan och törs, så är det ett lotteri (nej, inte hårt arbete, för hur hårt du än arbetar så är inte det vad som avgör i slutänden) och i lotterier vet vi ju vad som gäller- just det, en vinner.
Det vi måste förstå, är att alla kan förvisso bli bra, och bättre, och göra sitt allra allra bästa utifrån sina individuella förutsättningar, och när vi börjar förstå det, och först då, så kan något sorts rättvisemärkt patos bli möjligt. Och då kan vi uppnå jämlikhet. Och då kan vi uppnå fredliga positioner, inom oss själva, i vår familj, i vår by, i vårt land och på jorden. Först då.
Vi måste sluta tävla. Flest saker när man dör vinner måste sluta gälla. Sluta tro på allt du hör utifrån. Var dig själv nog.
Tro på dig.
Du är underbar, unik och perfekt.
Varken mer eller mindre. Och det räcker. Allt annat är lögn.
Måndagskrönika för Driftig
Egentligen skulle man kunna säga att det är förlorarna som med sin förlust betalar tv-kanalernas och skolornas fortsatta framgång.
Nej. Alla är inte bäst. Och alla kan inte bli idoler, topmodels, eller miljonbloggare eller driva framgångsrika projekt.
Någon måste ta människan ur denna villfarelse. Detta att du skulle vara bäst.
Löften om att du kan bli bäst och mest om du vill och törs kan komma att bli den värsta fälla du går i under hela ditt liv. För hur mycket vissa än vill, kan och törs, så är det ett lotteri (nej, inte hårt arbete, för hur hårt du än arbetar så är inte det vad som avgör i slutänden) och i lotterier vet vi ju vad som gäller- just det, en vinner.
Det vi måste förstå, är att alla kan förvisso bli bra, och bättre, och göra sitt allra allra bästa utifrån sina individuella förutsättningar, och när vi börjar förstå det, och först då, så kan något sorts rättvisemärkt patos bli möjligt. Och då kan vi uppnå jämlikhet. Och då kan vi uppnå fredliga positioner, inom oss själva, i vår familj, i vår by, i vårt land och på jorden. Först då.
Vi måste sluta tävla. Flest saker när man dör vinner måste sluta gälla. Sluta tro på allt du hör utifrån. Var dig själv nog.
Tro på dig.
Du är underbar, unik och perfekt.
Varken mer eller mindre. Och det räcker. Allt annat är lögn.
Måndagskrönika för Driftig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
