Släpp

Esoteriska frågor, andlig utveckling och allt däromkring, jag i en mer medveten form, eller rättare sagt den jag är menad att vara . Det är mitt kall. Att hela tiden skapa en medvetenhet för allting, ett uppvaknade inom mig, och i allt och alla.
Det pågår nu, igår och i evighet. Och det är gott.
Igår, t ex, kom en fras till mig, genom en film, en banal film, som jag låg och strötittade på utan större engagemang, ur denna filmen klingade ”As long as you don´t want things to change,a s long as you hang on to it, you will not have a change. Let it go, and things will change” …Hm. Det där har jag hört ganska många gånger nu vid det här laget, de där orden är ju inget nytt, jag har hört det om det om och om igen, och arbetat på det länge, länge, som något sorts mantra.
Och verkligen försökt att inte använda ordet inte (för det hörs ju ändå inte i universum) och kanske kämpat liiiite för mycket. Det är idag väldigt lätt för mig att bara avvfärda den där meningen som en ”klyscha”, samtidigt som något i mitt inre vet att det är sanningen. Jag kan inte annat än se det som ett budskap. Orden ur den banala filmen.
För det är ju lätt att tro att ”omständigheterna” vill en illa. Att det alltid är allt runtomkring mig som skapar oreda och drar in mig i neggovibben. Att allt trubbel och tråk följer mig.
Det är väldigt väldigt lätt att tro att det är så det förhåller sig…
Jag vet också att kanske är det egentligen så att det är jag som följer trubbel? Bryta mönster är jobbigare än att fortsätta vara i neggovibben. Neggovibben har ju inget att göra med mig, den finns ju utanför mig, alltså lätt att ”skylla” på den. Jag har länge funderat på vilken vibb som finns inuti mig. Jag vill ju inbilla mig iaf att jag är i ljus och kärlek, och inte i neggoträsket.
Konstaterar att jag nog gör det hela så mycket svårare än vad det egentligen är. För universum vill en ju gott. Så är det ju.

Lyrics/ Follow me