Att stanna upp och lyssna till sig själv, att lyssna inåt, bli ett med sig själv och att förverkliga sina egna drömmar. Det är sådant som kommer till mig mellan varven i bruset. Sådant som jag vet är sant, och mer viktigt än all yta och rikedom i världen. Men lika sant som det känns i mitt hjärta, lika hårt slår tvivlen till.
Det är ju verkligen inte lätt. Att göra sitt eget inre till det allra viktigaste och mest betydelsefulla i allt det som är i ständig rörelse och bland allt det som ständigt hörs.
Det är då, när tvivlen om ens egen förmåga och tillräcklighet är som störst, som en strimma ljus kan göra underverk, och ge kraft. Som detta:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar