Det gäller nog i viss mån män också, jag tror inte att åldersdiskriminering är en genusfråga, men debatten verkar ha "glömt bort" männen lite.
De fria yrkena, (alltså de konstutövande), anses vara mer benägna att "våga" satsa på lite äldre förmågor i yrkeslivet, säger man bl a.
Och så kanske det är, (vad vet jag ege), men å andra sidan tycker jag att det låter lite motsägelsefullt, iaf vad det gäller film och tv, där åldersfixering verkar vara da shit liksom.
Jag gillar teorin som jag läste/hörde någonstans, om att kanske är det så att en äldre generation (vilken jag tillhör själv nu för tin, hehe) ses som obekväm just för att dom fått viss insikt i att det inte längre finns någon tid över för bullshit-time! Man går helt enkelt inga omvägar och är inte längre någon ja-sägare. Och det är obekvämt helt enkelt.
Neej hörni, livet blir ju faktiskt bara roligare för var dag som går! Möjligheter finns så länge man inte går sönder någonstans (begagnatmarknaden för människor är ju tyvärr inte lika lukrativ som begagnatmarknaden för saker), och är man inte anställningsbar längre av den ena eller andra orsaken, så får man helt enkelt hitta på något eget, då behöver man inte vara "obekväm" för andra.
Är detta svaret på varför så många (speciellt kvinnor) över 40 startar eget?
Nåja, diskussionen och frågeställningarna kring ämnet är hursomhelst intressanta, och jag lyssnar intensivt och känner bara att oh yes, nu ÄR man äldre...
Marie Louise Ekman på bilden är iaf 63 bast, och fick ett nytt jobb förra året
(som professor på Konstfack), inte sin ålder till trots, utan just för sin ålder = erfarenhet, kunnande och engagemang, en kvinna som under alla år ständigt varit aktuell med nya projekt. Snygg är hon också.
Bild från Konstvärlden & desajn
Måndagskrönika för Driftig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar