Hamnar framför en realitysåpa, där en av tjejerna blir utpekad som falsk och opålitlig. Hennes brott: Hon är alltid trevlig, glad och positiv. Hon är alltid rar, och go och hjälpsam. Medtävlarna menar att det är dom inte vana vid, och en av dem går t o m så långt som att säga att det är något onormalt med att alltid vara så glad och positiv, att det verkligen är något skumt med ett sådant beteende.
Läser en nöjeskrönika, där krönikören ondgör sig över folks lycka i t ex twitter och facebook-statusar. Skriver du att du har världens bästa gubbe så är du bara ute efter att showa off. Det är överdrivet att skylta med sin kärlek. Ja, det är rent av onormalt. Showmance, kallar han det för, och slår snuförnumstigt på sin lilla journalisttrumma.
Hamnar framför ännu en realitysåpa på tvn, även här blir en person nedtryckt. Brottet: Hon är kärleksfull, och har modet att visa sin kärlek, helt öppet, hon tar för sig, tar chansen och framförallt hon spelar inga spel.
Det står inte på förens skitsnacket bakom hennes rygg är igång, mobbingen tar fart. Man tycker att hon är för "stor på sig". och man "enas" om att det känns inte normalt, det där att man är så försigkommen och framåt.
Ja, ni kan nog räkna ut själva hur jag tänker nu. Och jag kan bara upprepa, att jag gillar inte tonen. Inte alls. Nej. Och jag menar det.
Måndagskrönika för Driftig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar