Igår begav sig 3 söta vänner till Avesta för att se filmen Sex and The city. Övergripande kan jag säga att den handlade om de 3 stora f:en i livet- förlåtelse, försoning och förtroende. Eller de 3 stora k:na- kärlek, karlar och kläder. Eller de 3 stora r:n- rädsla, ratning och rättvisa, eller de 3 stora, ja whatever.
I sex and the city-miljön kan det ju faktiskt bara bli bra, och roligt, och sorgligt. Så där som livet liksom.
Och jag konstaterar att ja, det blir inte så annorlunda allt det där, trots att vi åldras,(SATC-tjejerna har hunnit bli 40something, Carries 20 åriga assistent har same old dreams om kärleken, fast hon är bättre på att uppdatera hemsidor än the x-generation, och på slutet firar man Samanthas 50-års dag) och trots att livets banor är föränderliga,så är tankarna om och längtan efter kärleken densamma, fast bara på olika nivåer.
Filmen har fått bassning för att den är ytlig. Den bassningen förstår inte jag.
Det måste varit män som skrivit recensionerna. Eller nåt.
Däremot kan jag säga att det kändes inte som en bio-film, utan verkligen som ännu ett tv-avsnitt av denna megastora serie, dock i lite obekvämare soffor än vad jag har hemma.
När vi åker därifrån så funderar vi 3 söta vänner, om det blir en uppföljare, med Charlottes döttrar Lily och Rose och Mirandas son Brady på väg i livet. Det skulla kunna pågå on and on and on and...tjae.
Hursomhelst, se filmen!
Bra, lycka till i tävlingen :)
SvaraRadera