Måste se!

Mickey Rourke har alltid vart en favvo. Och nu har han hämtat igen sig från skittiderna. Den här filmen måste jag bara se (ja, jag tillhör den promilledel av befolkningen som fortfarande ser film på bio):

Äntligen

Så kom då äntligen dagen då vi fick fortsättningen på historien om Arn och hans öde, västgoten som blev dömd till att tjäna Gud genom att beskydda den heliga staden Jerusalem som tempelriddare. När nu Arn- Riket vid vägens slut, tar vid så har det gått 20 år, och vi kastas in i denna annorlunda och speciella tid som hör vår historia till.
Filmen är grym! Underbar musik också, faktiskt bättre än i del 1.
Jag gillar fortsättningen skarpt!

Sommarens film

Igår begav sig 3 söta vänner till Avesta för att se filmen Sex and The city. Övergripande kan jag säga att den handlade om de 3 stora f:en i livet- förlåtelse, försoning och förtroende. Eller de 3 stora k:na- kärlek, karlar och kläder. Eller de 3 stora r:n- rädsla, ratning och rättvisa, eller de 3 stora, ja whatever.
I sex and the city-miljön kan det ju faktiskt bara bli bra, och roligt, och sorgligt. Så där som livet liksom.
Och jag konstaterar att ja, det blir inte så annorlunda allt det där, trots att vi åldras,(SATC-tjejerna har hunnit bli 40something, Carries 20 åriga assistent har same old dreams om kärleken, fast hon är bättre på att uppdatera hemsidor än the x-generation, och på slutet firar man Samanthas 50-års dag) och trots att livets banor är föränderliga,så är tankarna om och längtan efter kärleken densamma, fast bara på olika nivåer.
Filmen har fått bassning för att den är ytlig. Den bassningen förstår inte jag.
Det måste varit män som skrivit recensionerna. Eller nåt.
Däremot kan jag säga att det kändes inte som en bio-film, utan verkligen som ännu ett tv-avsnitt av denna megastora serie, dock i lite obekvämare soffor än vad jag har hemma.
När vi åker därifrån så funderar vi 3 söta vänner, om det blir en uppföljare, med Charlottes döttrar Lily och Rose och Mirandas son Brady på väg i livet. Det skulla kunna pågå on and on and on and...tjae.
Hursomhelst, se filmen!

Puder & koppartoner

Jag var och såg filmen Guldkompassen med sonen igår.
Ja, jag vet, det var väl hundra år sedan den hade premiär i storstäderna, men hallå, vi är i La Hedemora nu, daaa?

Hursomhelst, både sonen och jag gillar Fantasygenren.
Och i den här filmen bjöds det på massor av spännande förvecklingar, människorna lever bl a med djur vid sin sida som är deras själ ,eller ja, dom är varandras själar kan man säga, och wow- vi som levt med djur i vår familj hela sonens uppväxt gillar och kan förlika oss väl med den tanken !


Nicole Kidmans kläder i filmen är outstanding,
ja helt enkelt ascoola.
Designade av prisbelönte designern Ruth Meyers, som gjort kostymer till många filmer, kan nämna The Addams Family och LA Confidential.
Det som är utmärkande för Ruth Meyers är att det verkligen är kläder med hög fashiondesignfaktor! Ruth Meyers design är liksom inte bara "kostym för kostymfilmens skull", det skulle utan vidare funka på vilken fin fest som helst,med röd matta såklart ;)

Puderfärgade och koppartonade kläder är så oerhört vackert på personer med "rätt" färger i sig själva.
Och på Nicole Kidman, som är en powderpuff hela hon ja, damn, vad det är SÅ snyggt och SÅ rätt på henne!

Bara för att...

...hon är SÅ snygg. Liv Tyler.



Ps. Jättesöt film igår kväll,Jersey girl, med Ben Affleck som motspelare..
Såg du den inte, så hyr...alldeles lagom smältbar när man inte orkar tugga i sig alltför djupa filmer, utan bara vill ha casual entertainment :)

Superactressess

Med anledning av gårdagens program om modeller (som jag tyckte kändes ganska inaktuellt btw, visst var det väl en repris? Har för mig att jag sett programmet flera ggr förut)väcktes följande tankar i mitt beautiful mind :)

Supermodellen som ikon är död.
Redan för ett halv år sedan hävdade många att det är ute, ute, ute att vara
en supermodell.
Tummade sidor i de stora magazinen med omslag av 80/90-talets gigantiska supermodeller som Cindy Crawford, Claudia Shiffer, Tatjana Patitz, Helena Christensen, Christy Turlington, Elle MacPherson mfl, och mer eller mindre bleknande fasader består idag utav spillrorna av Naomi Campbell och Kate Moss, som fortfarande förvisso gör rubriker, men av helt andra orsaker än att de är de facto supermodeller i någon annans ögon än möjligen i sina egna.
Och de andra blir programledare i fashionprogram,eller startar egna butiker eller yogainstitut, och/eller föder barn, eller bestiger röda mattor som åskådare på couture-visningar världen runt- på löpande band...Greppet om tronen är nästintill krampaktig. Ja,rent av dödryckande mer än medryckande.



De som vet, menar att det är Hollywood som dödat epitetet Supermodeller.
Tronen, som väl får anses ha vart vakant en tid, spås att mer och mer tillhöra skådespelerskor och sångerskor.
I varumärkeskampanjerna ses idag för exempel Scarlet Johanssen, Jennifer Gardner,Penelope Cruz, Charlize Theron, Gwyneth Paltrow,Sharon Stone,Beyonce samt "ex-barnstjärnor" som Olsen´s siss och Lindsay Lohan.
Supermodellens supersunda, ouppnåerliga stjärnstatus falnar, och medias fokus på modeller på catwalken har gått från dyrkan till skärskådning om huruvida de äter eller inte, och helt ärligt, då måste ju Lindsay Lohan anses som betydligt mer intressant(?)

Jag tror att det faktum att media skapade supermodellerna också gör att det i slutänden blir media som är ansvariga för att fenomenet supermodeller nu så sakterliga kvävs i sin linda.
Goodbye,invincible divine supermodell, och welcome olyckliga ex-barnstjärna som en gång var bruden next door...

Men egentligen,med eller utan media, HUR ur led är inte både modell och filmbranschen, med tanke på att droger och alkohol verkar vara ett oersättligt medel för existens OCH utplåning i bägge branscher?

Movietajm

Jag tyckte verkligen om filmen Arn Tempelriddaren.
Snyggt gjord,bra musik helt igenom, oerhört bra skådespelare, (Gustav Skarsgård särskilt, är magnifik och övertygande som Kung Knut, han kommer att få något pris för sin rollprestation, det är jag säker på) och även Joakim Nätterqvist, naturligtvis, som gör en makalös rollprestation som Arn himself.
Ja, faktiskt- alla karaktärer är mycket vältolkade.
Svärds och fajtscenerna är stilistiska och trovärdiga.
Specialeffekterna är oerhört välgjorda av Filmgate
Dessutom, (en detalj som iaf jag är sjukt känslig för i riddarfilmer, då man har ett intresse som ryttare själv i allmänhet och för riddarstilen i synnerhet) så var ridscenerna riktigt bra, och hästarnas utrustning för tidsåldern väl genomtänkt.
Hur många gånger har man inte sett just riddarfilmer där ryttarna rider i westernsadlar för exempel?!Huh:(

Känslan i hela filmen är stark, och förmedlar verkligen att damn,
vilket mod de måste haft, riddarna, och vilken oerhörd och märklig tidsepok det var i vår historia...

Filmen är gjord i 2 segment, den andra kommer i april.
Strålande gjord website finns att beskåda meenwhile :)