Djävulen bär Prada

Förberedelserna inför THE fashionshow fortsätter. Vi var och repade med modellerna. Jaana var strålande som Djävulen bär Prada, och styrde upp det ordentligt och rätt så modellerna fick in gången och posen. Hehe. Själv tog jag det lite lugnt, och passade på att sitta ner lite och helt enkelt bara njuta av spektaklet. Jag har ju liksom vart hjärnan bakom allt, och musiken som jag valt sitter som en smäck ihop med de kläder vi ska visa. Jamen, klart min älskade väninna får styra lite! Alla tjejerna var kanonduktiga, tålmodiga och tillmötesgående.

Annars: Sitter ensam en stund, och jobbar lite vid datorn. Lyssnar på det som kommer ur radion, låten Tired of beeing sorry, rör vid något i mitt hjärta, och jag gråter en stund. Tänker på vad Ambres sa, att det är så skönt att luta sig intill och säga förlåt, och pang den där låten, tjae, vad säger man, vi har alla gjort och sagt saker mot andra, saker vi borde och ska be om förlåtelse för, om så åtminstone förlåta oss själva. För att vi satte oss där vi satte oss. Befriande att det går att ändra. Att det finns någon sorts....försoning. Inför mig själv. Det är gott. Känner bara tacksamhet i gråten.Tacksamhet över att det finns djupa dalar, och höga höjder .