Mer nostalgi

Det här är minnen. Året var 1981 och vi såg Thin Lizzy på Hovet. Vilken känsla. Lizzy var liksom bäst! Och så den här intervjun, alla kidsen helt förväntansfulla, sångaren Phil Lynotts "speciella" groupie, ryktades det, vad hette hon nu igen? Anette tror jag, och i publikhavet jag, Jonta, Jocke, Anita, Pippi och alla andra polare som var med den där magiska kvällen.
Phil Lynott dog 1986. Fyfan, en stor förlust.
Många tributeband och Thin Lizzy själva i olika konstellationer håller hans minne vid liv. So far- so good, alla blir äldre förvisso, men musiken består och Lynott är forever young, i våra hjärtan...

Inte dags

Det var inte dags för min kära vän Peter Tägtgren PAIN att erhålla en Swedish Metal Award, istället gick priset i kategorin bästa alternativ till fabulösa Evergrey, vilket dom naturligtvis var hur värda som helst!


I kategorin Heavy/Power, vann Falun-bandet Sabaton. Dom är också grymma!

Swedish Metal Award

Geniet Peter "PAIN" Tägtgren är nominerad till en Swedish Metal Award.
Damn, hoppas han vinner han är såååå värd det!!!
Ytterligare ett Dalaband är nominerad, Sabaton från Falun.

The 80s

Tänk, så här såg vi ut, jag och mina vänninnor! Riktigt fult, bitvis, kan jag ju känna idag då.
Men då - fan vad vi var bäst liksom! Bilden väcker verkligen SÅ mycket minnen!
Idag kan jag berätta att hårdrockshjärtat fortfarande brinner och i butiken lyssnar vi såklart på Rockster
Vi brukar skoja om det, jag och Sabina, att en dag är vi panchos och går med rullator på konstutställningar med good old Ronnie James Dio i ipod-lurarna. Hahaha, damn vad coolt!

Finbesök & premiär

Idag hade jag finbesök i butiken. Först ut min fina väninna Suzie. som kom med munkar och bröt för fika. Sedan droppade Sven-Holger, sångare och gitarrist i EMO-bandet Mandylon in (med entourage) i butiken, och beklagade sig lite över att han inte hade 1000 spänn över för att kunna köpa ett par Calvin Klein- solisar som glimmade i smyckesskåpet, och sedan försökte smuggla ut en Gucci-väska. Nu känner ju Sven Holger och jag varandra sedan förut (våra barn går i samma klass) så vi vi hade mest great times och bara garvade. För övrigt så går det grymt bra för Mandylon just nu, så snart har du råd att köpa brillorna, mi dear =)
Jag passade såklart på att tipsa om min klasskompis Richards rockklubb The Dripping Dead i huvudstaden, som för övrigt har premiär just ikväll!!!! Synd att man börjar bli för trött för den sortens aktiviteter, men ni som orkar, håll kollen ;) Det blir fler events!

Hardrock halleluljah

En gång rocker, alltid rocker.
Det sitter i hjärtat, och är nog svårt att förstå för dem som inte vart där själva.
Jag skulle aldrig klara av en stilkurs och lyssna på någon expert om vad den personen tycker skulle vara bäst (klädmässigt) för mig, min representation, min karriär osv.
"Lyssna efter godis" kan jag väl alltid göra, visst, och ta intryck förstås.
Och en del "gör om mig"-reportage i tv eller i tidningar kan vara kul, men knappast inspirerande, i allafall är det inte där jag tar till mig det som inspirerar mig.

Jag blir förbannad när jag hör sk "experter" som ska vara så himla duktiga, säga att stil är något man föds med, eller att stil är "antingen har man det, eller inte", och att det aldrig skulle gå att bygga fram. Daaah? Hur tänker dom då?
Nej, stil är inte något man föds till, klass är det, men det är ju något helt annat,och faktiskt så är det ju så att alla har vi väl emellanåt sett dem som är födda till en viss "högre" klass och socialt skick, men har de bra stil för det?
Tyvärr inte alltid dårå.



Jag delar här med mig av 3 outfits som jag tycker är supersnyggt,kvinnligt smickrande och stiligt glamoröst, som inte även utan helt klart definitivt är helt rätt på oss rockertanter, som passerat 40.



Sen, ja det ska jag villigt erkänna, blev det kanske mycket svart. Men det ÄR ju bara SÅ snyggt, så varför inte. Och lite dramaqueen, liksom. I like!
Sedan kan, i allafall för min del, ett och annat rosa inslag få gästspela, och om HUR man bär rosa efter 40 ska jag skriva om en annan dag...

Hur som helst- så här vill jag klä mig i vår.
Det hela är snyggt, representativt, bra för min karriär och rock´n´roll. Hehe...
Och det är klart, det kommer alltid finnas de som tycker att det är patetiskt att man inte ändrar attityd, men å andra sidan attityd är ett statement,
och det ändrar man inte bara på hur som helst :) Punkt.

För sinnena

Min favoritparfym just nu är Gucci (classic), har använt den en längre tid, men jag ledsnar bara inte på den.

När jag var yngre älskade jag Jean Paul Gaultier (classic) och var o varannan av mina väninnor hade en lika obskyr fablesse för Oscar de La Renta.
Jag har funderat mycket på det där om hur "smak" även vad det gäller dofter, förändras! Idag står jag icke ut med t ex Lagerfeldt, en doft som ivrigt och generöst splashades på av 80-talets pudelfrillade hårdrocksfolk, och då älskade vi det!
Kan känna att det är "viktigt" att vi doftar som det passar vår ålder. Eller är det oviktigt? Vilken är Din favvo-parfym? Och vilken står du bara inte ut med?

Toppenbutik där Du kan fynda finfina parfymer!