konstnäreklamakeri

Jag ska försöka se affischutsällningen på Nordiska museet.
Mest vill jag se den för att det för mig skapar viss nostalgi att se reklam från en tid när den utfördes av illustratörer och konstnärer, för hand, hantverksmässigt, kreativt och med brinnande inspiration långt innan phototshop och illustrator och indesign. Intressant, och fint ju! Sen var jag nog lite proggare i tonåren, väldigt och kaxigt engagerad i fredsfrågor och jämlikhetsfrågor. Fast jag fattade nog inte att det kallades progg då, det har jag fått insikt om först senare.
Då var man bara engagerad och i känslan liksom. Inte så viktigt vad man var.
Vernissage idag. Fri entre´.

Nej men lägg av

Nog för att det görs mycket dålig reklam...men hallå, vad är nanoprecision?? Eller jaja, jag fattar vad det är, men varför använda uttrycket i mascarareklam. Urtöntigt ju! Näe, ja orkar inte alltså.
På bilden, världens bästa kompis Sabina. Hon har riktiga kattögon, så vackert eller hur, och behöver minsann ingen mascara med nanoprecision.
Men vad använder hon för mascara då, för att få det där fina definierade fransarna? Mäh, it´s a secret, because I´m perfect.
Sa hon. Och hyssjade mig rakt upp i ansiktet. Heehe.