Egetföretagfällan?

Allt flyter egentligen på ganska bra i mitt liv just nu. Jag känner mig tillfreds med mycket.
Men vad det gäller butiken så ska jag nu i de närmaste dagarna faktiskt fatta ett beslut om huruvida jag ska ha kvar den eller inte. Ja, ämnet har varit upp på bloggen förut. Så det har försökts och omformats och arbetats i alla tänkbara vinklar för att få den förankrad i byn här. Men ibland kommer man ju till ett stadie där man kanske bara måste inse att det är släpp taget som är det enda viktiga. Företagande och egen drivkraft är gott förvisso, men det får aldrig, och jag menar verkligen aldrig, bli utplånande. Det är lätt att falla för snacket om friheten och lyckan att vara sin egen. Och med det är det lika lätt att hamna i duktighetsfällan. Jag tycker att alla är vinnare, även de som försöker tills de blöder, eller de som till slut inte ser någon annan utväg än konkurs. I byn här är företagaraklimatet
allt annat än hunkydory och en dans på rosor. Under de 2 år som jag drivit PAGGILO-butiken har ett 10-tal företag startats och lagts ned. Butikslokalernas fönster gapar tomma. Djupare analys på det kanske kommer. Sen.
Många (däribland jag själv) har gått utbildningar och självuppfyllande handledning, startaeget-kurser och en ändlös räcka företagarseminarier och lyssnat på du kan när du vill. Så det är inte brist på människors vilja att lära, ta in och inspireras. Företagsklimatet är bara kallt, och då står man sig ganska slätt, när det verkligen gäller...
Det är inte världklass som räknas, eller elitistiskt tänkande, och det är verkligen inte mest framgångsrik som vinner i slutänden. Den som inte förstått det är verkligt illa ute.
Det som räknas är att du försökt, och det är gott nog.