När jag är i torpet på landet, så är det som att jag kommer till det stadiet i energinivå där det är meningen att vi ska vara. Det är en känsla av ro som jag tror infinner sig på få platser. Tänk om vi alla kunde tona till den där nivån. Jämt. Stanna där. Oavsett vilken plats vi är på.
Sluta springa. Sluta tro att det är världsbäst som gäller, och sluta jaga pokaler och priser i livet. Tänk om vi istället går till en nivå, där vi alla är likvärdiga och sanna inför varandra. Ett högre plan. Här på jorden. Jag tror vi är på väg dit.
Jag hoppas vi är det. Vad tror du?
Videon som ligger med i dag manar till eftertanke.
Se den. Please!
Måndagskrönika för Driftig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar