The x-generation

Jag tittar på bilder av min yngsta faster och en av mina kusiner som var tonåringar på 60-talet, på en av bilderna håller de mig i famnen. Jag är fyra, kanske fem månader, en jäla söt bäbis, bilden är svartvit, och mina tonåriga släktingar är klädda i raka ärmlösa kortkort-klänningar med abstrakta mönster, benen är bara, och den ena av tjejerna har platta ballerinaskor och den andra platta sandaler med tunna lädersnören som slingrar sig hårt virade kring vaderna.
Fastän bilden är svartvit, så ser jag för mitt inre och faktiskt minns att den ena klänningen var solgul och vit, och den andra illandes limegrön. Håret är rakt och långt, mittbena, och det andra är hårt tuperat, axellångt, och avskärmar lugg från tupering gör ett skarpt kritvitt diadem.
Damn, vilka enormt coola brudar! Själv har jag på fotot napp i munnen och är ledigt klädd i kortbyxor och bar överkropp.
Jag missade personligen 60-talets tonårsmode eftersom jag ju var ett litet barn, men jag minns tonåringarna då, och jag minns att jag tyckte redan då att dom hade så grymt balla kläder.
Min tonårstid och ungdom inföll under det "konstiga" 70-talet, och det "artificiella" 80-talet.
Vår generation kom senare att kallas The x-generation.
Betyder typ- inget märkvärdigt alls liksom. Eller den förlorade generationen.
Och jag tror mig veta varför...
Bruna cordura-jeans,brun/orange stickade polotröjor, ökenkängor, Western Surplus och Sgt Pepper-jeans, eller Puss & Kram-jeans (som jag aldrig fick), blöta lovvikavantar och silkespolos(70-talet), spandex, pudelfrillor, dåliga hårprodukter, axelvaddar, glittrig make, skipants och skyhöga pumps (80-talet) - inga smickrande saker precis, som satte sina spår. Och tänk, idag är mycket av det där hett hett hett igen!
Men näe, been there, done that.
Både 70 och 80-talet är när det kommer till att lista favoritperioder i modets svängningar genom tiderna, mina "svåraste", även om det såklart alldeles säkert finns "pärlor" även där. När man bara tänker efter.
Men men, det hade varit så mycket coolare att ha fått växa upp som tonåring in the sixties!
Märkligt att man alltid suktar efter någon annan tidsepok än den man är i här och nu...

Måndagskrönika för Driftig