It goes on and on

Jag har funderat lite på detta med Idol. Väldigt många, från småttingar till vuxna i en bred spännvidd följer Idol. Jag gör det. Dock lite mer sporadiskt i år än tidigare år. I denna säsong har jag hitintills kännt en lätt avsmak för hur programmet utvecklats. I år känns det mer prestationsinriktat, och mer mobbingvarning än någonsin...
Branschen är tuff säger juryns ordförande Anders Bagge, och det är viktigt att dom här människorna får smaka på den hårdheten. Och så tufsar han till någon stackare, som ju iofs får skylla sig själv (enligt förståsipåarna) för personen ifråga vet ju vad som gäller, och är där frivilligt. Och sedan rätt vad det är, när en sådan där extraextra talang dyker upp på scenen, ja då klirrar det till i skallen på Andreas, så där som en kassaapparat ni vet,(ja man hör det i tvns högtalare om man lyssnar riktigt riktigt noga), och i Lailas ögon glimmar inte bara glimten, utan också dollartecken, precis så där som i björnligans ögon när dom funderar på Joakim von Ankas pengar i hans pengabinge.
Den lilla personen som skapade denna woooow-känsla hos juryn får pussa på Bagges flint, även om hon bara är 19 och han är en gubbe på snart 40 eller nåt sånt.
Och alla ler med blåvita tänder, eller så gråter dom, whatever, men dom är lyckliga igen iallafall.
Och där dyker Anna Anka upp på scenen och rotar i sin
100 000-tals kronors Fendi- väska, och upp drar hon en pickadoll, som hon viftar med åt alla håll och kanter, så att idoljuryn får huka sig bakom sina solbrillor och ducka ned bakom katededern, sen skrattar Anna Anka brett med sina klorblekta blåvita tänder och säger, omständigt i ett och samma andetag på bred skånska: "Jag är agent Anka 666 med rätt att vara min egen sanning närmast och nu vill jag bara säga att bra att ni har detta programmet och på det viset på ett enkelt och lättfattligt sätt presenterar i folks vardagsrum var skåpet ska stå på torpet och få dem att förstå en gång för alla att det är så här vi kan sålla bort dreggen från eliten"
Och sen blir allt svart.
Och sen vaknar jag. Usch, det var ingen dålig mardröm!!
Jag somnade visst av här vid tangentbordet när jag skulle skriva min kritiska krönika om svenska underhållningsprogram. Piuh, ah, vi tar det en annan gång. Visst?
Tjing :)

Måndagskrönika för Driftig

ps. You got to keep your head high and try to be strong
They will try to steal everything you own.
Try to make something of your life
You are the only one that can make it happening
You can not give up your dreams
You got to go
It goes on and on
(text från PAIN´s låt on and on)