Vilket ohyfs!

Väldigt ofta kommer det in folk i butiken, främlingar, som ställer sig framför mig med händerna i sidorna och säger, medans dom tittar sig omkring, dom ser mycket sällan direkt på mig: "jahadu, hur går affärerna då?", eller "jahapp, och hur tror du att det här går i den här stan?" Sällan, näe vid närmare eftertanke för att säga aldrig, är denna typ av besökare i butiken för att handla. Och dom är heller inte intresserade av att veta mer om butiken osv, för följdkommentaren brukar vara "näe, jag går aldrig nånstans så jag behöver inga kläder eller skor".
I början när detta hände, vart jag alldeles paff, fann inte ord, och svarade svävande och stammande att jodå, det går väl hyfsat.
Sedan en period så hände det att jag la ner lite krut och engemang i svaret, som att det är ju bara en bisyssla, min passion och att jag är glad att det går runt någorlunda.
Nuförtiden säger jag ingenting, jag bara fortsätter med det jag pysslade med innan dom ställde sig där och började äta av mina energier, kanske prismärker, sorterar bland nyinkomna kläder, eller helt resolut återgår till min laptop (jag brukar ha med mig den ibland, men är alltid noga med att stänga ner locket när det kommer in kunder, för jag vill vara närvarande) och mitt facebookberoende. Och låter tystnaden tala.
För det där beteendet har ingenting med mig, eller min verksamhet att göra. Ingenting.
Jag kan bara referera att till alla de tusen och åter tusetals butiker som jag besökt/handlat i, så har jag aldrig, någonsin, ställt den frågan till en butiksinnehavare. Never.
Jag affirmerar och ser framför mig hur jag slipper hantera den sortens besökare, som inte har annat i åtanke än att vara ohyfsade. Ok?