The beautiful ones

Jag har fruktansvärt dålig hand med krukväxter,och helt ärligt, jag har inga krukväxter alls hemma, mina fönsterbrädor pryds istället av skulpturer och annat som betyder något för mig, (dock i torpet har vi pelargoner, som jag hoppas att jag ska kunna sköta efter bästa förmåga, och ber- ja faktiskt - för att de skall överleva).
Annars är snittblommor i synnerhet för mig något alldeles extraunderbart och emellanåt drabbas jag av "must-have"-syndrom när det gäller snittblommor.
I perioder bestämmer jag mig för att nu ska jag köpa mig snittblommor typ en gång i veckan.
Som en lite present så åt mig själv (alltför sällan som man uppskattar och belönar sig själv ju).
Men ambitionen att göra något vackert för mig själv håller i sig i sådär några veckor eller så. Sedan glömmer jag bort det ett tag, för att snart nog uppfyllas av längtan efter blomster igen.
Just idag blir det virtuella snittblommor, nämligen mina absoluta favvos, nejlikor.
Jag vet, många förknippar dessa blommor med begravning, men för mig är de starkt förknippade med min tidiga barndom.
Innan pappa startade eget åkeri så körde han blommor mellan Arlanda och Årsta Partihallar, och alltsomoftast bad trädgårdsgubbarna pappa att ta med sig några buketter hem till frugan. Så resultatet blev att vi alltid hade snittblommor hemma, och då mest nejlikor av alla de slag och kulörer.
Helt enkelt så underbara blomster, som gör mig smått lyrisk. Dessutom har de ett så oerhört vackert namn på engelska- carnations. Lovely.


Måndagskrönika för Driftig