Jag läste om den här boken. Den berörde mig redan då jag läste den första gången för ett femton-tal år sedan.
Den berörde igen. På ett annat plan, i en djupare dimension.
Camille Claudel är endast sjutton år när hon år 1880 reser till Paris för att gå i konstkola, och där få utlopp för sin nästintill galna obsession för skulpterande. Hon träffar den tjugofyra år äldre mästerskulptören August Rodin, blir hans elev, och hans älskarinna.
Hon avstår från sina egna arbeten för att arbeta på och fullfölja Rodins verk. Hennes eget kall, talang och begåvning hamnar på utplåningens brant, och knäckt av bördan avslutas hennes dagar på mentalsjukhus. Historien är makalös, och levnadsödet både vackert och avskyvärt, författat av en levande och intensiv skrivarhand, tillhörande Anne Delbeé.
Den som varit i en dramatisk konstnärsrelation, eller i vilken annan smärtsam relation som helst föresten, lägger inte boken ifrån sig oberörd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar