Jag älskar den här klänningen. Kolla in pärlbroderierna. Ett fint fynd,50-tal, inget speciellt märke, men bara tanken är vacker att någon suttit och omsorgsfullt för hand broderat dessa pärlor, stygn för stygn, timme efter timme. Ibland önskar jag att jag ärvt min mammas och mormors förmåga att sy. Jag har dessvärre inget tålamod. Märkligt ege, för jag kan ju få en vild häst tam- där tryter aldrig tålamodet, men kan jag inte trä tråden i en symaskin på en gång så tappar jag direkt.
Ändå finns kärleken för hantverket där, så djupt, jag kan sitta länge och bara glo på gamla symönster, och tyger och tråd, och låta tankarna vävas in i varandra.
När jag var ett litet barn så satt jag ofta vid mammas symaskin och glodde, och drömde mig bort. Tänk, hon sydde så fina Barbie-kläder t ex. Så smått, och pilligt och så fint. Min fina mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar