Eget ansvar

Jag har, som väl så många andra, alltid sagt, speciellt när jag var yngre och inte upplevde att jag blev sedd eller hörd, att jag aldrig, aldrig ska bli som dem- föräldrarna. Speciellt inte som min mamma. Sedan kommer man till det där stadiet i livet där man kommer på sig själv med att stå typ med skägget i brevlådan- men vad är det för uttryck?- och hör sig själv i denna dialog som uppstod här hemma i morse:
Jag: "Du måste ha en tjock tröja"
12-åringen: "Ahjag tar den här"
Jag: "Men den är ju skitig. Nej ta den här" (och jag plockar fram den sista rena tröjan, som är en fleecetröja)
12-åringen: "Skämtar du?"
Jag: "Nej"
12 åringen: "Jag tar inte på mig den där"
Jag (och det är här som jag börjar låta som min mamma, som en som har 0-koll): "Vadå? Den är ju snygg" (och det är den enda rena tjocktröjan, och jag har inte tvättstuga förens i efm, så det får bli den här).
12-åringen: "Den är inte snygg. Det är ju en bäbiströja"
Jag (ännu mer med min mammas ton) : "I stl 150 cl?"
12 åringen: "Ro hit den. Jag har på mig den, idag.
Men sen åker den i soporna. Och köp inte kläder till mig i fortsättningen. Jag vill ha presentkort och köpa mina kläder själv"
Gaaaah, jag tänker inte vara som mor, som visste bäst när vi var små, och som bestämde, att det och det är snyggt, basta, wear it! Att liksom ta ifrån oss ungar våra egna initiativ. Jag må älska min mamma, oerhört, men jag minns med avsky hur hon och andra vuxna förminskade mina förmågor när jag var liten, som att jag inte visste själv vad som var bra, som att små människors åsikter inte betydde så mycket.
Jo jo, visst behövs det vägledning, i allt är man ju inte färdig att fatta egna beslut när man är en liten människa, men vad man verkligen inte behöver är sin morsas smak och ideer om vad som är snyggt i klädväg, när man har egna ideer om det där med vad som snyggt eller fult.
Min unge är 12 år, man har åsikter när man är en liten människa och man har förmåga att välja till eller välja bort. Från i år borde han kunna ta ansvar över sitt eget barnbidrag, och köpa det han gillar bäst själv. Och han är faktiskt stor nog också att kanske börja ta lite övrigt ansvar över sina egna kläder, hjälpa till lite i tvättstugan, vika in egna tvätten i skåpet osv. Det måste ju bara vara lite upplyftande. Att få vara delaktig liksom, i sitt eget liv.