Camilla Thulin morrar till i egenskap av krönikör i dagens Expressen. Och jag kan inte annat än i mångt och mycket hålla med henne i det hon skriver.
Själv fick jag en smärre chock när jag deltog i förra vintagemässan i Sthlm, och såg priserna, speciellt Stadsmissionens och Myrornas prissättning. Dyrt var bara förnamnet. Många butiker tog dessutom ut skyhöga priser för skit, rent ut sagt. Jag tänkte när jag beslutade mig för att delta med min butik på mässan, att nu ska det bli kul att komma ner till huvudstaden och fynda lite både till min butik här uppe samt till mig själv (torde ju vara så mycket större utbud i stora staden, och därav bra priser) - men så blev nu inte fallet, istället flockades många fyndare och vintagelovers i vår monter där de lät sig glädjas åt att vi från lilla Hedemora hade så mycket fina saker till så rimliga priser. Ja men visst,självklart! Det är ju delvis därför man vill handla second hand & vintage, för att man kan fynda! Mina egna inköpsplaner resulterade i att jag köpte endast 2 klänningar under de 2 mässdagarna (och den ena vart ganska dyr, fast den inte ens var äkta vintage, utan faktiskt endast retro, dvs nyprodycerad med inspiration från en speciell tidsepok) och jag kommer knappast aldrig kunna sälja dem här i La Hedemora, (om jag nu räknar med att få tillbaks något mer än vad jag gav för dem), men jag använder dem som rolig skyltkuriosa, och är lycklig över det (till min egen person är de någon stl för små)...
Samtidigt vet jag ju att det inte är butikerna/köpmännen som bestämmer prissättning vad det gäller handel av alla de slag, när det kommer till kritan, utan faktiskt konsumenterna och deras efterfrågan. Just så är det.
Men läs krönikan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar