söndag 2 december 2007

Welcome to the jungle














Klockan är 10.30, och vi har vart i butiken sedan 9. Det är en härlig nerv i allt och alla - rörigt, stimmigt, allvarligt men spänt skämtsamt och full aktivitet. Welcome to the jungle-stämning =) liksom. Maria håller på med en av tjejernas hår. Kenth, Elliot och jag var i butiken till 22 igår och skyltade. Kl 2 slår vi upp portarna för skyltsöndagen, och halv 3 går vi i samlad topp ner till ombytet med våra modeller. Jag är förkyld som f.. och det är bara att inse att nåt smink blir det inte i mitt face idag. Ska bli jättekul iaf med modevisningen. Kenth och Elliot håller ställningarna i butiken. Skylten blev riktigt fin, vi är nöjda , ja mer än nöjda med resultatet. Vårt tema är Änglar. Johnny dök in med vår nya trottoarpratare, SÅ fiiiin (trottoarprataren!!!) och kul att det hann bli klart till idag =)


Enlight yourself ♥


Och efteråt:

....don´t be affraid to be weak, don´t be affraid to be strong, just listen to your heart my friend, and that will be the return to yourself, the return to innocense.
Och de orden ur låten med Era, klargör ganska exakt hur jag känner precis just nu i skrivandes stund. Orden ur låten kommer till mig ikväll när jag i mitt huvud summerar dagens upplevelser av modevisningen. Så mycket känslor i omlopp hela dagen, alla underbara människor som ställde upp och gjorde det möjligt för oss (Kenth och mig) att representera det utbud vi har i PAGGILO-butiken. Bilderna är från före och under visningen.

Modellerna, åh, ni var så duktiga, och modiga, trots att ingen av er gjort detta tidigare, så gav era framföranden ett proffsigt och unikt intryck. Ni var bäst! Och Maria, som gjorde smink och hår åt alla alldeles själv, med stort tålamod och jättrefint resultat. Och Jaana "Djävulen bär Prada" som trots dunderförkylning ställde upp och var ett osvikligt toppenstöd för mig och modellerna. Fan, vad bra ni är. Jag är en lycklig mänskovalp, som hade förmånen att få ta hjälp av er allesammans.
Nu är jag trött som ett mycket litet djur, och orden ur Eras låt fortsätter stimma i mina öron. Man måste våga tro, man måste våga, man behöver inte vara rädd...så enkelt (eller svårt) är det faktiskt bara....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar