Shemind- om mig och mitt och sånt som intresserar mig

over, roger and out

2010-05-08T08:33:00.005+02:00

Jag har flyttat allt skriveri till min Inspire Inspirit-sida, klicka här för att komma dit.
Himla Vintage är till salu i sin helhet, dvs med kvarvarande lager, webshop, hemsida och domännamn, kontakta mig om just du är intresserad av att ta över.

Vi ses, alla vackra hjärtan :)

I have moved to my Inspire Inspirit page, click here to get there.

See you, beautiful hearts:)

Landet vs stan

2010-02-09T15:16:00.004+01:00

När jag är på landet så är det helt okey med möss. "oh, en mus har trippat här i snön, guuuu va guuulligt" eller "oj, katten har tagit en mus, oooh va gullig den var, innan katten bet av den huvudet"... När jag är i min tiptop apflotta lägenhet i stan är det inte ok med möss- imorse satt det två st i mitt utdragbara Ikea-sopskåp.
Kärlek till alla levande varelser, men snälla möss, flytta ur min lägenhet, ni ska bo i skogen...

Medans vi traskar vidare

2010-02-08T09:54:00.008+01:00

Imorse strökollade jag lite på Nyhetsmorgon, jag hinner inte sitta ner och kolla så där på morgonen, men uppfattade iaf lite så i bakgrunden att man kunde ladda ner en låt och på så vis stötta med bidrag till Haiti, bra ide´, tänker jag, det ska jag lägga upp på bloggen, och så missade jag såklart hur man går tillväga, men hörde iaf att man kunde få mer info på tv4s hemsida, och där kunde man även läsa historien om hur låten kom till osv. Bra så! Not. Jag har letat på tv4s sida nu i en kvart.
Finner inte på nånting. Det där kan göra mig fruktansvärt irriterad, inte första gången...tv4s hemsida måste vara den mest användarovänliga sidan ever.
Dumt, med tanke på att tv4 är en kanal som hänvisar till sin hemsida i allt vad det än må vara...

Men bidrag till Haiti kan du iaf ge, till exempel genom Läkare utan gränser, det behövs pengar hela tiden, lång tid framöver, vi får inte glömma det, Vi kanske traskar vidare här, men på en annan plats står tiden still.
Vi kan göra mycket!
Här är Läkare utan gränsers hemsida
Du kan även ge bidrag genom att
Sms:a LIV till 72 990 (50 kr)
eller PG 900603-2 eller BG 900-60 32. Märk talongen "Akutinsatser".
Dagens tips: Medkänsla. NU.

Edit/ps: Fr o m nästa måndag skriver Maddy Måndagskrönikan för Driftig.
Be good out there, people, och kom ihåg: Det som räknas är att du försökt! Kram

Måndagskrönika för Driftig

När man inget annat har att göra

2010-02-01T11:41:00.012+01:00

Just nu känner jag mig föga passionerad inför nånting alls. Jag borde känna glädje för jag har själv valt förändring. Men det känns bara segt, tröttsamt och som att jag sitter fast. Vakum just nu. Ja.
Så jag börjar som vanligt spåna, dagdrömma, tänka på annat, och sedan förvandlas dagdrömmandet till fullständigt märkliga tankar. Som att jag är producent, och planerar en trailer för ett kommande realityprogram: Scen där en kvinna iklädd bikini med ciggen i mungipan sitter nedsjunken i en sunkig soffa, och klapprar förstrött på en laptop, en man går igenom rummet, iklädd jeans som hänger halvvägs ned över rövva, han har en ölburk i handen och en cig i mungipan, han styr sina steg mot köket, där det står två kvinnor, i bikini, som dividerar om matlagningen, och den ena säger "vadå, ska vi laga maten?"
Dom skramlar runt med kastrullerna och båda två har en cig i mungipan, på bänken står en öppnad whiskeyflaska, och disken står i högar, hon i vardagsrummet (hon med laptopen) vrålar "näe, Urban kan laga maten", och Urban slänger sin fimp i slasken, och hade han haft skjortärmar så hade han kavlat upp dem, sedan häller han upp whiskey i odiskade glas "till brudarna, höhö", säger han. In i köket kommer ytterligare två tjejer, dom är iklädda urtvättade t-tröjor och sladdriga bikinibyxor. Båda har en varsin cig i mungipan. Dom skrattar och tar med sig Urban och whiskeyn ut på altanen (de som blir kvar i köket börjar genast snacka skit, och planera en pakt), där dom slår sig ned och lutar sig tillbaka i dom nötta däckstolarna, Urban gör fyra karlar (alla har en cig i mungipan) sällskap i 1000 liters poolen från ÖoB. Alla är tjocka, så vattnet skvimpar ur ganska mycket.
Trailern påas av en sexigt rökhes röst "Snart börjar Paradise Bitch, intrigerna tätnar", och så en bra liten jinglesnutt till musik, och sedan rösten igen, den här gången viskande "Du vet att du vill kolla..."
Jupp, så ere i huvet på mig. En måndag som idag...

Beslut- små och stora

2010-01-25T00:06:00.003+01:00

Tjugofem dagar in på det nya året, och nu börjas det.
Vilken ålder vi än är i, vilken generation vi än tillhör så sammanlänkas vi alla av några viktiga händelser, hållpunkter kan man väl också säga, under årets slut och årets början, som är starkt förankrade i våra medvetanden, och alltför ofta leder till en märklig mix av iver och ceratoninpåslag med påföljande adrenalinpåslag, ångest och vånda. Och vi utsätter oss för det alldeles frivilligt:
klappjakten och julhetsen, och straxt därefter viktjakten och måbrahetsen.
Vi skulle kunna ha de händelserna förtryckta i alla kalendrar.
Våra alldeles egna viktiga lyxproblem.
Men i år har jag bestämt mig.
Jag skiter i att må dåligt över det i år.
Jag bara gör. Så imorgon hämtas denna i Falun, blocketfynd 500 spänn. Vad fyndar du? (Utan att må dåligt!)

För övrigt vill jag inte verka nonchalant, eller ovetandes om vad som pågår därute, varför jag uppmanar er att när ni ändå har spenderbyxorna på och köper gym-kort, nya skor eller en pilatesboll, passar på och
smsar en slant.
Det har jag gjort...och det kändes bra.
Att göra nånting.
Istället för ingenting...
När man nu ändå kan.

Måndagskröika för Driftig

Rum i vardagen

2010-01-18T06:31:00.010+01:00

Idag borde jag ha tvättstuga. Och det får mig att tänka på varför offentliga tvättstugor nästan alltid är lika med oinspirerande miljö.
I huset där jag bodde tidigare var tvättstugaen verkligen creepy.
Läskiga vitvaror, lokalen urtrist och övhdt hemskt ful.
Det skulle ju egentligen kunna vara så enkelt, jag menar till att börja med fräscha nya, miljövänliga vitvaror (jag drar mig till minnes bl a trasig torktumlare, och ett enda torkskåp, som var på gränsen till sammanbrott det med, och ett torkrum där ingenting torkade om man inte hade med sig egen fläkt)...
Varför kan inte en offentlig tvättstuga inrymma en bra "arbetsmiljö" med vettiga artiklar som gör det lätt och smidigt att hålla efter och rent (det fanns inte ens en ordentlig sop eller dammsugare därnere) och sedan tillsätta lite färg, shyssta golv, ja ni vet. Skulle ju gjort den tvättstugan så mycket mer attraktiv och framförallt mer funktionell. Värden satte iofs efter mycket om och men in en "ny" torktumlare, men den visade sig vara beyond all state av begagnat skick, och den samlade bl a allt kondensvatten i trumman, livsfarlig m a o.
I huset där jag bor nu inrymmer tvättstugan även fika/lunch/uppehållsrum, ja inte för oss som bor i huset alltså, nej det är så att det pågår omfattande renovering i huset, och ja, de som jobbar med det behöver väl ha rast någonstans, gissar jag.
Äh,vid närmare eftertanke - jag skjuter upp planen på att ha tvättstugan till en annan dag. Ja, så får det bli.
Och ni? Allt väl, så här 18 dagar in på nya året?

Måndagskrönika för Driftig

Tänk er ett krig - och ingen går dit...

2009-12-21T00:16:00.000+01:00

Idag vet jag att ni som jag har en massa att stå i så här inför den stundande julhelgen. Så är det ju bara. Det hör till...vi springer i hamsterhjulet. Men på julafton får vi vila. Ja.
Jag vill ge er ett Julkort. Det får bli videon och låten här.
God Julkram till alla er som brukar läsa måndagskrönikorna.
Vi ses sen.

Måndagskrönika för Driftig

Fräls oss ifrån...osv osv

2009-12-10T16:05:00.010+01:00

Ho ho ho (ska läsas ho ho ho som när tomten säger det), så vad tror ni?
Var detta ett tecken?
THE Star uppenbarade sig på det norska himlavalvet bara dygn före den "Nye Messias" äntrade mark för att hämta sina gåvor vid Nobels fredprisgala i Oslo (Betlehem sågs, av förståerliga skäl, inte som något vidare bra alternativ denna gången, krigas lite mycket i de trakterna)
Men det är klart, detta fenomen på himlavalvet skulle ju också kunna vara tecknet för att nuuu kommer tomten snart.
Och det skulle såklart också kunna vara Tomten som kör sina turbboflexifuel-renar som han vunnit på Postkodlotteriet.
Eller så skulle det kunna vara Tomten som tittar på sin nya 152" frameless ledskärms-tv som han vann i det skattefria spanska weblotteriet.
Har det varit några tillkännagivanden från nåt håll ännu om vad detta fenomen orsakats av? Någon?
Eller kan vi bara dra den slutsatsen och vara överens om att detta är ett rymdskepp. Och isåfall, vad vill dom oss? Är det dags att åka hem nu? Eller vad?
Ja, för att förstå vad jag skriver om idag, så måste ni naturligtvis läsa och kolla bifogade länken här. Cu, Stars :)

Måndagskrönika för Driftig

I vårat välbärgade lala-land, amen

2009-12-07T21:15:00.013+01:00

Alla vill ha välstajlat hår och felfri hy, en kropp som är vad vi äter, fast på ett positivt snajdigt, tajt sätt, samma människovalpar säger att man ska vara som man är, sig själv, men ändå ska man shoppa den senaste hoodien, den som hon i Gina Tricot-reklamen har och de snyggaste klackarna, den mesta designerglasögonbågen eller klockan, eller parfymen, den smartaste I-phonen, och den fränaste platt-tvn, och som jämnvikt till all konsumtion och självsvält kan man alltid i sitt upplysta tillstånd vara fadder i PLAN, och sen reser vi världen runt hit å dit å överallt, och kanske snart till ett framtida turistparadis på en annan planet,och vi ger våra barn internationella namn nu när utlandsstudier och utlandsjobb är lättillgängligt, samma människovalpar är ändock rädda för ensamkommande flyktingbarn och annat knytt, och som tröst går vi kurser i självkännedom och energihöjning och vi kallar oss ohämmat andligt upplysta, tv-såporna avlöser varandra och vi ser in i folks hem och ekonomi och själ och hjärta, samma människovalpar sliter kanske emellanåt ut en medmänniskas hjärta, och slickar på det, innan de slänger det i den lilla påsen för återvinningsbara kompostsopor, vi jobbar och sliter och förverkligar våra drömmar, vi tror på oss själva, och vi tar ingen skit, och om vi gör det så vet vi att vara förlåtande själar för det har vi lärt oss hur viktigt det är, att förlåta sig själv och andra. Och alla väntar vi, väntar , väntar, väntar på att det ska bli bättre eller inte, på att det ska ta slut eller börja.
Och det liksom bara spinner på.
Ibland gör just det djävligt ont.
Att det bara spinner på, runt runt runt runt...
Näe, dags att tagga ner en smula, va. Tid för eftertanke...igen.
/Kärlek*

Måndagskrönika för Driftig

2009-12-07T17:51:00.001+01:00

Måndagskrönikan kommer upp under måndagskvällen, välkomna tillbaka!

Tankens kraft

2009-11-30T11:52:00.004+01:00

Har du varit med om att du tänker en tanke, typ att något ska bli inne eller populärt, det kan vara vadsomhelt, men du får bara en stark känsla, eller att en bok borde skrivas eller en film borde göras, om något speciellt ämne, eller att du får en genialis ide´ om något, även det vadsomhelst, som du suger på som en karamell, helt för dig själv, utan att du sagt något till någon...och så plötsligt händer det!
Men det är inte du som gör eller drar igång det.
Du står bredvid och bara betraktar, och det händer, och du tänker, hjälp jag måste vara synsk eller nåt...
Japp, det händer mig, precis hela tiden.
Och det är sådana gånger som jag tänker att vi är så mycket mer kollektivt medvetande än vad vi tror. Är vi "för öppna" i våra tankar, så läcker de ut, och tolkas och vidareutvecklas av någon annan. Som en mental flaskpost eller nåt.
Så hur patentskyddar man sina tankar? Om man nu skulle vilja agera med någon av alla sina ideer före någon annan tankeläsare snappar dem?
Det där har jag funderat en del på....

Måndagskrönika för Driftig

Shop til u drop

2009-11-23T11:36:00.011+01:00

Julen står för dörren. En högtid som jag hyser tudelade känslor för.
Jag känner ett starkt förakt för kommersen kring denne högtid, alltför mycket handlar om konsumtion.
Vi är många föräldrar som försöker lära våra barn andra värderingar.
Men det räcker inte med ord. Vi måste omsätta våra ord i handling.
Då först blir det vi vill lära dem tydligt, och kanske framförallt trovärdigt.
Jag tycker om idén att handla överskott och secondhand eller att ge en hjälpande hand i form av en penninggåva till ett gott syfte (julklappstips! Kan bli bra presenter av sådant med).
Men jag kan inte bara gilla idén, jag måste agera. Och då är det som att hälften av alla de som pratar om att vi måste bry oss mer om det ena eller det andra, genast faller bort.
För plötsligt krävs ett engagemang, något som "tar min tid".
Och då väljer man hellre att ta ett steg tillbaka.
Man väljer bort att veta överhuvudtaget.
Man blundar. Och förnekar.
Det är så mycket lättare att bara driva med strömmen.
Det skrämmer mig. Att fast vi lever på 2000-talet, i en "modern och upplyst" tid, så väljer så många att inte agera eller ta ställning, av ren lathet, för att det är "för jobbigt" att ta till sig sanningen. Konsekvensen av detta "gömma huvet i sanden"-beteende blir tyvärr att det enda vi lär våra barn (i vår enträgna strävan att ge dem "goda" värderingar) är att lögnerna kan leva vidare.

Men jodå, i min familj lägger vi också ner ett visst pyssel inför julen, det gör vi. Men vi försöker, verkligen försöker att ta det lilla lugna med allt. Man kan ju liksom fördela gracerna av myspys och givandet av gåvor över hela året.
Kan jag tycka.

Måndagskrönika för Driftig

Till er alla från mig

2009-11-17T21:02:00.003+01:00

Idag tillkännages det, och jag vill dela det med er, mina stjärnor, här är FILMEN
Se den nu!
Now, be good out there, ni är älskade (och sedda) ♥

Var ett as och du är en vinnare

2009-11-16T11:13:00.007+01:00

Jag gillar inte tonen. Jag gillar den inte alls. Faktiskt.
Hamnar framför en realitysåpa, där en av tjejerna blir utpekad som falsk och opålitlig. Hennes brott: Hon är alltid trevlig, glad och positiv. Hon är alltid rar, och go och hjälpsam. Medtävlarna menar att det är dom inte vana vid, och en av dem går t o m så långt som att säga att det är något onormalt med att alltid vara så glad och positiv, att det verkligen är något skumt med ett sådant beteende.

Läser en nöjeskrönika, där krönikören ondgör sig över folks lycka i t ex twitter och facebook-statusar. Skriver du att du har världens bästa gubbe så är du bara ute efter att showa off. Det är överdrivet att skylta med sin kärlek. Ja, det är rent av onormalt. Showmance, kallar han det för, och slår snuförnumstigt på sin lilla journalisttrumma.

Hamnar framför ännu en realitysåpa på tvn, även här blir en person nedtryckt. Brottet: Hon är kärleksfull, och har modet att visa sin kärlek, helt öppet, hon tar för sig, tar chansen och framförallt hon spelar inga spel.
Det står inte på förens skitsnacket bakom hennes rygg är igång, mobbingen tar fart. Man tycker att hon är för "stor på sig". och man "enas" om att det känns inte normalt, det där att man är så försigkommen och framåt.

Ja, ni kan nog räkna ut själva hur jag tänker nu. Och jag kan bara upprepa, att jag gillar inte tonen. Inte alls. Nej. Och jag menar det.

Måndagskrönika för Driftig

No more bullshit

2009-11-09T07:43:00.007+01:00

Tydligen är Sverige i topp vad det gäller åldersdiskrimering och åldersnoja, och aversionen mot att anställa äldre kvinnor är stor.
Det gäller nog i viss mån män också, jag tror inte att åldersdiskriminering är en genusfråga, men debatten verkar ha "glömt bort" männen lite.
De fria yrkena, (alltså de konstutövande), anses vara mer benägna att "våga" satsa på lite äldre förmågor i yrkeslivet, säger man bl a.
Och så kanske det är, (vad vet jag ege), men å andra sidan tycker jag att det låter lite motsägelsefullt, iaf vad det gäller film och tv, där åldersfixering verkar vara da shit liksom.

Jag gillar teorin som jag läste/hörde någonstans, om att kanske är det så att en äldre generation (vilken jag tillhör själv nu för tin, hehe) ses som obekväm just för att dom fått viss insikt i att det inte längre finns någon tid över för bullshit-time! Man går helt enkelt inga omvägar och är inte längre någon ja-sägare. Och det är obekvämt helt enkelt.

Neej hörni, livet blir ju faktiskt bara roligare för var dag som går! Möjligheter finns så länge man inte går sönder någonstans (begagnatmarknaden för människor är ju tyvärr inte lika lukrativ som begagnatmarknaden för saker), och är man inte anställningsbar längre av den ena eller andra orsaken, så får man helt enkelt hitta på något eget, då behöver man inte vara "obekväm" för andra.
Är detta svaret på varför så många (speciellt kvinnor) över 40 startar eget?

Nåja, diskussionen och frågeställningarna kring ämnet är hursomhelst intressanta, och jag lyssnar intensivt och känner bara att oh yes, nu ÄR man äldre...

Marie Louise Ekman på bilden är iaf 63 bast, och fick ett nytt jobb förra året
(som professor på Konstfack), inte sin ålder till trots, utan just för sin ålder = erfarenhet, kunnande och engagemang, en kvinna som under alla år ständigt varit aktuell med nya projekt. Snygg är hon också.

Bild från Konstvärlden & desajn

Måndagskrönika för Driftig

Burnin burnin

2009-11-02T16:07:00.016+01:00

Igår såg jag ett program på tvåan om Christian von Koenigsegg. Om hans dröm, som blev en vision, som blev en verklighet. En sann visionär och entreprenör.
En som valt att gå vägen, hela vägen.
En man som modigt följer och lever sin dröm.
Christian von Koenigsegg känns äkta.
Hans vilja och intentioner känns äkta och sannt passionerade.
Och så tänker jag på många av de entreprenörer som jag mött.
Jag tänker på deras äkthet, eller avsaknad av äkthet.
Jag tänker på mina egna drömmar.
Och jag tänker på den brinntid vi har. Jag tänker oss som ljus. Ja.
Några har kanske en brinntid som ett tjock handstöpt blockljus, 8 timmar, och andra brinner i 5 timmar, som ett högkvalitets värmeljus, och några brinner bara i mitten, så där som ett lågprisvärmeljusen från ÖB, en sisådär 3 timmar.
Christian von Koenigsegg har en brinntid som sådana där jättepartymarschaller, som brinner i 15-18 timmar.
Och som ett mantra kommer det tillbaka till mig, "det viktiga är inte hur länge du brunnit för något, det viktiga är att"...
Mhm, återkommer det där, hela tiden. Ska flura lite på varför.
Och så hoppas jag att det inte går åt helvete för Christian von Koenigsegg, nu när han ska köpa SAAB, för han verkar vara en sån himla bra kille. Faktiskt.

Måndagskrönka för Driftig

Life is good

2009-10-26T10:03:00.001+01:00

Min ide´ om varför vi 60 & 70-talister är lätt fixerade och tämligen barnsligt förtjusta vid fenomen som är självklara för 80 & 90-talisterna, jag ger några exempel här:
* Facebook
* internet över lag
* flashiga mobiler
* hairextensions
* rock/musikfestivaler
* alla underbara kanaler på teven (och svtplay & tv4play, och alla andra play)
80 & 90-talisterna föddes in i cyber och mediaeran.
Vi andra såg det födas. Och det är stor skillnad.
Att födas in i det är som att födas in i kungafamiljen, eller i Trumpkoncernen (eller nåt). Man har det liiite bättre förspänt redan från scratch. Och man tar för givet att så här har det väl alltid varit.
Att se det födas är som att vinna 25.000 i 25 år på Triss.
Plötsligt händer det.
60 & 70-talisternas ungdom såg, bland mycket annat (konstigt), ut så här:
* två tv-kanaler (och INGEN fjärrkontroll, man fick gå fram till tvn och byta kanal)
* apfula hårpermanenter, på små spolar, och galet dåliga hårprodukter.
* lokala musikkonserter, t ex i skolans matsal eller på Kulturhuset. Eller på sin höjd så gick man på konsert på Hovet för att se de stora banden (de få som spelade i Sverige)
* all kommunikation skedde IRL, eller via en vanlig telefon med en nummerskiva, eller via något som fanns placerat på var och varannan gata och kallades telefonautomat eller telefonkiosk, eller via snigelpost.
Summan defacto av allt detta blir att det är därför som ni så ofta kan läsa på våra fejjanstatus att: "Life is good"

Måndagskrönika för Driftig

Värdelöst eller viktigt vetande?

2009-10-26T08:33:00.002+01:00

Tänk vad mycket man blev itryckt i grundskolan, förutom allt det som (så här med facit i hand) verkligen var bra med skolan och det som vi lärde oss, så ingick också en drös med faktiskt rent och skärt värdelöst vetande, som man många gånger funderade på om man nånsin skulle få använding av, och det har visat sig (också så här med facit i hand) att det fick man inte heller.
Därför kan jag bli sjukt irriterad över att jag idag som vuxen för 5 minuter sedan lärde mig att dessa djur lever vilt i Sverige.
Mufflonfår
Hört talas om dem någon gång? Och att de lever vilt här i Sverige?
Text saxat från Den fria encyklopedin:
"I Sverige är mufflon infört och hålls sedan 1930-talet[2] dels i hägn, lever dels fritt på västkusten och i Vårdinge i Sörmland. Det bor ca 50 - 60 st på Dyrön. Mufflonfåren omfattas av 40 § jaktförordningen. Djur som infördes på öar sprider sig när de på vintern vandrar över isen"
Hade skolan inte kunnat tryckt in det med när dom ändå höll på? Va?

Winds of changes

2009-10-20T14:20:00.010+02:00

Jag är väldigt glad åt att Driftig vill att jag fortsätter skriva krönikor för dem.
Shemind-bloggen kommer därmed fr o m nu och ett tag framöver endast innehålla Måndagskrönikan. Så fortsätt droppa förbi här varje måndag! Bara häng med :)
Dagligt dravel och funderingar kommer jag fortsätta med på Facebook, så adda mig gärna där.
Hästiga tankegångar lägger jag på min hästsida
Inspire Inspirit, välkommen också dit. Och till sist, kolla klippet bara,
och kom ihåg:
Alla kan flyga! Tänk bort vajrarna bara!!

win/win-situation

2009-10-19T14:25:00.007+02:00

Program som till exempel Idol, Top design, Project Runway och Top Model lever inte vidare pga vinnarna, de lever vidare pga av förlorarna. Kurser, utbildningar och dokusåpatävlingar i ämnet "framgångsrik", kan endast fortgå pga att det finns så oerhört många därute som aldrig kommer att nå till ens hälften av det utlovade kursinnehållet.
Egentligen skulle man kunna säga att det är förlorarna som med sin förlust betalar tv-kanalernas och skolornas fortsatta framgång.
Nej. Alla är inte bäst. Och alla kan inte bli idoler, topmodels, eller miljonbloggare eller driva framgångsrika projekt.
Någon måste ta människan ur denna villfarelse. Detta att du skulle vara bäst.
Löften om att du kan bli bäst och mest om du vill och törs kan komma att bli den värsta fälla du går i under hela ditt liv. För hur mycket vissa än vill, kan och törs, så är det ett lotteri (nej, inte hårt arbete, för hur hårt du än arbetar så är inte det vad som avgör i slutänden) och i lotterier vet vi ju vad som gäller- just det, en vinner.

Det vi måste förstå, är att alla kan förvisso bli bra, och bättre, och göra sitt allra allra bästa utifrån sina individuella förutsättningar, och när vi börjar förstå det, och först då, så kan något sorts rättvisemärkt patos bli möjligt. Och då kan vi uppnå jämlikhet. Och då kan vi uppnå fredliga positioner, inom oss själva, i vår familj, i vår by, i vårt land och på jorden. Först då.
Vi måste sluta tävla. Flest saker när man dör vinner måste sluta gälla. Sluta tro på allt du hör utifrån. Var dig själv nog.
Tro på dig.
Du är underbar, unik och perfekt.
Varken mer eller mindre. Och det räcker. Allt annat är lögn.

Måndagskrönika för Driftig

Tro, hopp och kärlek

2009-10-17T10:59:00.006+02:00

Jag frågade vänner vad dom skulle vilja att jag skrev om. Ämnena som föreslogs visade att de rara vännerna törstade efter att få läsa om högst existensiella livsåskådningsfrågor. Eller om man ska se det utifrån min synvinkel, om det viktiga frågorna i vår andliga vardag. Ämnena var: valfrihet, sanning och kärlek.
Och genast tänkte jag på det som utspelar sig i bibeln, Johannes 14:5-
Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" Och Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet", och egentligen är väl kanske redan allt sagt genom det uttalandet, så jag tänkte att hahahahohoho, vem är väl jag att skriva om så stora frågor?
Men så i nästa andetag så tänkte jag att jag tar väl lite hjälp av Jesus då.
Han har säkert ingen åsikt om det.
Vägen: Vår guide till valfrihet. Ja. Vem har inte stått i vägskäl, korsningar,uppförsbackar, gropar, nedförsbackar och rondeller, och tänkt:
Okeeeey, vad väljer jag här nu, gå vidare, trampa runt runt, eller ramla?
För ja, vi har alltid ett val. Hm, jodå man kan visst tycka att det är ett i-lands fenomen. För är man född i den fattiga svältande delen av jordens klot så är det kanske inte riktigt lika lätt alla gånger att se valmöjligheterna. I allafall är de betydligt färre.
Sanningen: Ja, min sanning är inte särskilt spännande, egentligen, men Universums sanning är desto mer spännande, och riktigt genomtänkt: Ha kul, när du nu ändå är här på jorden, det är ju en sådan kort tid, så gör något kul av det. För Guds skull.
Svårare än så ska det väl inte behöva vara. Va?
Livet: Den dagen vi ställs inför vår nästa resa, den dagen vi lättar för gott från den här kroppen som vi bebott under detta jordeliv, då tror jag att vi kommer få en enda fråga, och bara en: Har du älskat? Och det är det enda som betyder något, som har betytt något och som kommer att betyda något.
I all tid, härifrån och in till evigheten, och bortom.
Jahapp, tack Jesusmannen, för hjälpen, cu ;)
Och kram , kompisar :) Love u!

roger and out

2009-10-12T15:45:00.018+02:00

Det känns som att det är lite uppståndelse och lite uppriven stämning runt detta med att jag ska stänga affären.
Jag själv har inte sagt så mycket om det mer än att det ligger som en blänkare på hemsidan, och att jag förstås bloggat om det som hastigast. För mig är det liksom ingen stor grej, eftersom jag har bestämt mig.
Ett beslut som fått mogna under en ganska lång tid. För mig känns det hela just nu som ganska odramatiskt. Så fungerar jag. Jag kan vara väldigt velig och osäker när det kommer till att fatta avgörande beslut, det ska jag erkänna, men när jag väl bestämt mig så är det lekande lätt. Jag blir liksom over and done with it.

Men uppståndelsen finns här, och jag kan förstå att man är nyfiken. Det tycker jag nog att jag kan förstå.
Med detta har vi nu en ström av människor som kommer in i butiken och säger, många av dem med händerna i sidorna: "jahaja, du ska lägga ner nu, det gick inget bra i den här stan va?" eller "jahaja, har du fått bra betalt nu då när du säljer butiken?" (och när jag svarar att nej, jag har donerat bort butiken, så backar dom, nästan förskrämda ut ur butiken, och snubblar vidare) eller "jahaja, det var ju synd, det var ju en sån bra ide´det här" (och det säger de som kommer in i butiken NU för allra första gången)...
Det är ju inte direkt nyfikenhet, eller vad tycker ni? Men jag kanske ska förstå det också, och jag kanske ska förstå att det är så, precis så som vi talar här, till varandra. Och inte på något annat sätt.

När en vän till mig för många år sedan gjorde sig av med sitt företag, ett företag som han var tredje generationen att driva, så sa han att det var det bästa han gjort. Han menade att det fanns många olika orsaker till att det kändes så, men en av dem var att ingenting är större än tryggheten i att veta var man får sin inkomst ifrån, och att man får den.
Jag förstod inte då vad han menade. För jag har alltid haft en sådan driven önskan inom mig att vara min egen, eller kanske på sin höjd frilans. Att få vara fri, och obunden.

Så när jag väl startade företag då jag var runt 35 så kändes det som något som jag längtat efter länge, länge. Och nu släpper jag det och det känns som att det är helt rätt, och även spännande. Men vad jag vill säga med detta är att ingen ska behöva känna ett misslyckande över att ett sådant här beslut kommer till, utan endast sträcka på sig och tänka: Jag har provat, vågat gått vägen och varit delaktig i resan, och detta är det enda viktiga och vad som räknas. Egentligen!

Jahapp, vad ska jag göra nu då, undrar ni säkert? Nya planer, eller ideer`?
Jag ska fortsätta vara driftig, i en eller annan form, på deltid kanske, eller så. Av den enda orsaken att jag inte kan låta bli (Mer om det sen)
Men först ska jag faktiskt vara anställd en period.
Gick med i facket häromdagen. Ja tack, det känns fint.
Och allt är gott nog så, just nu.

Måndagskrönika för Driftig

Let go, get flow:)

2009-10-09T13:27:00.005+02:00

Så har det nu kommit till en punkt där det enda rätta är att stänga en dörr, för att ge utrymme för andra dörrar att öppnas.
House of Paggilo i den form som den varit i till nu avslutas under denna månad. Vi har beslutat oss för att donera hela verksamheten, inklusive de exklusiva samlingarna av kläder och accessoarer som ingått i Paggilos unika utbud till Stiftelsen Stjärnsunds Butik Unik
som förestås av fina Kicki Andersson. Kicki har finfina planer för alla finfina saker från vår butik, och vi önskar henne lycka till med projektet.
Jag blir förstås glad om ni som läser min blogg här, fortsätter med det.
There´s more coming up ;)
Men nu firar vi. Ja! Och ni hänger med:

fniss

2009-10-08T17:23:00.003+02:00

Jag fick ett väldigt roligt mail. Vill dela det med er. Och ja, det är okey att kopiera och skicka vidare. Kram på er

Att lära sig av sina barn
För dem som inte har barn är det här hysteriskt.
För dem som har barn som har passerat den här åldern är det här skitkul.
För dem som har barn i den här åldern är det inte kul.
För dem som har barn som närmar sig den här åldern är det en varning.
För dem som inte har barn men som vill skaffa är det preventivmedel.

DET HÄR HAR JAG (ÄRLIGT) LÄRT MIG AV MINA POJKAR:

1. En extra stor vattensäng rymmer nog med vatten för att fylla ett
hus på 100 kvadrat till ett djup på tio centimeter.

2. Om du sprutar hårspray på dammråttor och kör över dem med
rullskridskor kan de självantända.

3. En treårig pojkes röst kan på något magiskt sätt överrösta 200
vuxna i en full restaurang.

4. Om du hakar ett hundkoppel över en takfläkt är motorn inte stark
nog för att rotera en pojke på 20 kilo iförd Batmankalsonger och
mantel. Däremot är den stark nog att, ifall det hänger en färgburk
från den, att spruta färg över alla väggarna i ett vardagsrum på 36
kvadrat.

5. Det är inte bra att kasta upp tennisbollar mot en roterande
takfläkt. När du använder takfläkten som slagträ måste du kasta några
gånger innan du träffar. En takfläkt kan slå en tennisboll ganska
långt.

6. Glaset i fönster (även om det är dubbla rutor) stoppar inte en
tennisboll som slagits av en takfläkt.

7. När du hör toaletten spola tillsammans med orden "Hoppsan" är det
redan för sent.

8. Bromsvätska blandat med klor bildar rök. Mycket rök.

9. En sexårig pojke kan göra upp eld med en flintasten även om en
36-årig man säger att det bara går i filmer.

10. Vissa legobitar passerar lättare än andra genom en fyraårig
pojkes matsmältningskanal.

11. Trolldeg och mikrovågsugn bör inte användas i samma mening.

12. Superlim heter så av en anledning.

13. Det spelar ingen roll hur mycket gelatinpulver man häller i
simbassängen, man kan ändå inte gå på vattnet.

14. Bassängfilter tycker inte om gelatinpulver.

15. Sopsäckar är inte bra fallskärmar.

16. Stenkulor i bensintanken låter väldigt mycket medan man kör.

17. Du vill INTE veta vad det är som luktar.

18. Titta alltid i ugnen innan du startar den; plastleksaker tycker
inte om ugnar.

19. Brandkåren har en responstid på fem minuter.

20. Centrifugen på tvättmaskinen gör inte daggmaskar yra.

21. Däremot gör den katter yra.

22. Yra katter spyr upp dubbelt så mycket som de väger.

23. 80% av de män som läser detta kommer att försöka blanda klor och
bromsvätska.

24. 100% av kvinnorna som läser det här skickar det vidare till alla
sina vänner, med eller utan barn.

Författare: Anna Johansson Brännström

Aint no mountain high enough

2009-10-05T07:15:00.002+02:00

När jag är i torpet på landet, så är det som att jag kommer till det stadiet i energinivå där det är meningen att vi ska vara. Det är en känsla av ro som jag tror infinner sig på få platser. Tänk om vi alla kunde tona till den där nivån. Jämt. Stanna där. Oavsett vilken plats vi är på.
Sluta springa. Sluta tro att det är världsbäst som gäller, och sluta jaga pokaler och priser i livet. Tänk om vi istället går till en nivå, där vi alla är likvärdiga och sanna inför varandra. Ett högre plan. Här på jorden. Jag tror vi är på väg dit.
Jag hoppas vi är det. Vad tror du?
Videon som ligger med i dag manar till eftertanke.
Se den. Please!

Måndagskrönika för Driftig

Changes

2009-10-04T12:47:00.005+02:00

Förändringarnas vindar blåser. Det känns väldigt bra. Följande ordspråk inspirerade mig: "When one door closes, countless others open"
Och något mycket fint kom till mig.
Följ med här så får ni läsa mer framöver.
Men först: Måndagskrönikan! Jag lägger upp den ikväll. Stay tuned.
Kram!

Time off

2009-10-03T17:14:00.005+02:00

Jag är i torpet och skriver, vilar, njuter, umgås med min underbara lilla familj.
Det regnar, och inomhus sprider sig värmen från kamin och vedspis. Känns fint.

Walk on the wildside

2009-10-02T15:05:00.006+02:00

La Hedemora från Nibblebergets topp. Ja, det var en djävla promenad dit upp.
Höll på att skaffa mig en hjärtinfarkt på kuppen. Men det gick bra. Och när jag väl var där så kändes det fint. Riktigt fint.

Egetföretagfällan?

2009-10-02T07:13:00.005+02:00

Allt flyter egentligen på ganska bra i mitt liv just nu. Jag känner mig tillfreds med mycket.
Men vad det gäller butiken så ska jag nu i de närmaste dagarna faktiskt fatta ett beslut om huruvida jag ska ha kvar den eller inte. Ja, ämnet har varit upp på bloggen förut. Så det har försökts och omformats och arbetats i alla tänkbara vinklar för att få den förankrad i byn här. Men ibland kommer man ju till ett stadie där man kanske bara måste inse att det är släpp taget som är det enda viktiga. Företagande och egen drivkraft är gott förvisso, men det får aldrig, och jag menar verkligen aldrig, bli utplånande. Det är lätt att falla för snacket om friheten och lyckan att vara sin egen. Och med det är det lika lätt att hamna i duktighetsfällan. Jag tycker att alla är vinnare, även de som försöker tills de blöder, eller de som till slut inte ser någon annan utväg än konkurs. I byn här är företagaraklimatet
allt annat än hunkydory och en dans på rosor. Under de 2 år som jag drivit PAGGILO-butiken har ett 10-tal företag startats och lagts ned. Butikslokalernas fönster gapar tomma. Djupare analys på det kanske kommer. Sen.
Många (däribland jag själv) har gått utbildningar och självuppfyllande handledning, startaeget-kurser och en ändlös räcka företagarseminarier och lyssnat på du kan när du vill. Så det är inte brist på människors vilja att lära, ta in och inspireras. Företagsklimatet är bara kallt, och då står man sig ganska slätt, när det verkligen gäller...
Det är inte världklass som räknas, eller elitistiskt tänkande, och det är verkligen inte mest framgångsrik som vinner i slutänden. Den som inte förstått det är verkligt illa ute.
Det som räknas är att du försökt, och det är gott nog.

Butiken

2009-09-30T14:28:00.007+02:00

Jag har funderat på om folk här i byn kanske tror att vintagebutiken är ett museum. Dom kollar och vänder på allt och "oh" och "ah" och "hjälp vad snyggt" och "vill haaaa" och "guuuuu vad bra priser". Men dom handlar inte. Dom handlar lika lite som dom som kommer in och sätter händerna i sidorna och frågar mig hur jag tror att det här ska gå i den här stan. Men som ni läst tidigare, dem har jag slutat diskutera med. Tycker mer om att lägga tid på dem som gillar det här med vintage och secondhand.
Men som det verkar nu då, så tror jag att ja, dom som ändå tycker om det som finns i butiken tror att det är ett museum. Så måste det vara. Och det gör ju att det blir väldigt mycket onödigt spring här. Ja. Tråkigt. För ingen försäljning, ingen butik. Så är det ju. Jag har ju inte råd att driva ett museum. Det förstår nog alla.

Telepati?

2009-09-29T08:15:00.011+02:00

Hahahahohoho, jag undrar om det sitter någon liten tomte eller praktikant, eller kanske en hel drös av båda sorter, och scannar av alla bloggar som nämner ordet Idol. Eller så läste Laila, Anders och Andreas rent av själva min krönika igår. Ja men det är klart, så måste det ju ha vart. För i gårdagskvällens Idolprogram hade Andreas solbrillor på sig (en ögoninfektion...daaah?) och Anders nämnde Anna Anka som potentiell strandraggerska åt Eddie (huuu, det var nästan en förlämpning mot fina Eddie på något vis, kan jag känna, eller?) och Laila... Underbart vackra Laila (ja, jag gillar verkligen henne), igår tindrade hennes ögon bara av ren kärlek.
Hon brinner för det här, det handlar inte om pengarna, den här branschen är verkligen the shit för henne. Jag tycker det är fint. Rätt kvinna på rätt plats. Ja.

It goes on and on

2009-09-28T12:27:00.015+02:00

Jag har funderat lite på detta med Idol. Väldigt många, från småttingar till vuxna i en bred spännvidd följer Idol. Jag gör det. Dock lite mer sporadiskt i år än tidigare år. I denna säsong har jag hitintills kännt en lätt avsmak för hur programmet utvecklats. I år känns det mer prestationsinriktat, och mer mobbingvarning än någonsin...
Branschen är tuff säger juryns ordförande Anders Bagge, och det är viktigt att dom här människorna får smaka på den hårdheten. Och så tufsar han till någon stackare, som ju iofs får skylla sig själv (enligt förståsipåarna) för personen ifråga vet ju vad som gäller, och är där frivilligt. Och sedan rätt vad det är, när en sådan där extraextra talang dyker upp på scenen, ja då klirrar det till i skallen på Andreas, så där som en kassaapparat ni vet,(ja man hör det i tvns högtalare om man lyssnar riktigt riktigt noga), och i Lailas ögon glimmar inte bara glimten, utan också dollartecken, precis så där som i björnligans ögon när dom funderar på Joakim von Ankas pengar i hans pengabinge.
Den lilla personen som skapade denna woooow-känsla hos juryn får pussa på Bagges flint, även om hon bara är 19 och han är en gubbe på snart 40 eller nåt sånt.
Och alla ler med blåvita tänder, eller så gråter dom, whatever, men dom är lyckliga igen iallafall.
Och där dyker Anna Anka upp på scenen och rotar i sin
100 000-tals kronors Fendi- väska, och upp drar hon en pickadoll, som hon viftar med åt alla håll och kanter, så att idoljuryn får huka sig bakom sina solbrillor och ducka ned bakom katededern, sen skrattar Anna Anka brett med sina klorblekta blåvita tänder och säger, omständigt i ett och samma andetag på bred skånska: "Jag är agent Anka 666 med rätt att vara min egen sanning närmast och nu vill jag bara säga att bra att ni har detta programmet och på det viset på ett enkelt och lättfattligt sätt presenterar i folks vardagsrum var skåpet ska stå på torpet och få dem att förstå en gång för alla att det är så här vi kan sålla bort dreggen från eliten"
Och sen blir allt svart.
Och sen vaknar jag. Usch, det var ingen dålig mardröm!!
Jag somnade visst av här vid tangentbordet när jag skulle skriva min kritiska krönika om svenska underhållningsprogram. Piuh, ah, vi tar det en annan gång. Visst?
Tjing :)

Måndagskrönika för Driftig

ps. You got to keep your head high and try to be strong
They will try to steal everything you own.
Try to make something of your life
You are the only one that can make it happening
You can not give up your dreams
You got to go
It goes on and on
(text från PAIN´s låt on and on)

The "swineflue" conspiracy

2009-09-23T11:37:00.001+02:00

Men herregud... vad säger man??

modelldrömmar?

2009-09-23T09:42:00.003+02:00

Nej. Nu är det vardag igen. Slut på flabbandet, va. Ok?
Detta är verkligen inte roligt. Detta är riktigt, riktigt sorgligt.
MB-fashionweek och alla goes crazy igen... Kolla webb tv-inslaget om husfruns modelldrömmar. Tänk att det är så viktigt...

Vad gör du nu för tiden?

2009-09-23T08:11:00.006+02:00

När man är ute och roar sig i sina gamla hemtrakter så stöter man alltid på en massa gamla skolkamrater. Och alltid kommer ämnet vad gör du nu för tiden upp. Sist hade en av dem hört av min bror att jag jobbar som polis numera.
Ja, vilken spelevink han är va brorsan. Där drev han ordentligt, och skolkamraten hade gått länge och väl och funderat på det där- hur, exakt hur faan blev Maggie polis!?
Ja, det där tyckte jag var väldigt väldigt roligt.

Shepower

2009-09-21T09:50:00.009+02:00

Idag skulle jag kunna sväva ut i en måndagskrönika som berör alla de tankar jag har om självförtoende, självkänsla, och allt det där som bladdrar inom oss alla med jämna mellanrum. Men istället låter jag Madonna vara med och tala om för er vad som verkligen gäller.
Tro på dig själv, vad som än händer, vad folk än säger, du har det, du kan, "Say what you like, do what you feel, you know exactly who you are- The time is right now, you gotta decide, stand in the back or be the star ( wont sit back)"
Digga loss på måndagsförmiddagen, alla fina, och kom ihåg att bättre än så här blir det bara om du själv vill!
Ok? Vi fattar det nu? Bra!

Måndagskrönika för Driftig

a sort of homecoming (reunion III)

2009-09-21T09:30:00.008+02:00

Håhåjaja, hur gick det med vår reunion på gamla stamhaket i lördags?
Och kunde vi enas om ett gemensamt ställe att samlas på innan? Och kanske det mest intressanta av allt, hur kul hade vi, och hur mådde vi efteråt?
Här får ni svaren i vår mailkonversation från Fejjan :)

Maggie den 18 september kl. 19:56
Jag & sabina går till Ullis bar eller White Horse först , vi ses på Z kl 1900 :) Kram!

Maarit den 18 september kl. 19:58
Jag o Åsa kommer oxå förbi Ullis el Hästen..Pratade m Sabina förut..KRAM

Maggie den 18 september kl. 20:00
Ah perfa!!! Fan, vad kul. 1800 då :D

Maarit den 18 september kl. 20:01
Vi ska försöka komma 18.00...:o)

Maggie den 18 september kl. 20:06
vi väntar på er :D

Maarit den 18 september kl. 20:09 Svara
Va bra Maggie..Ska bli kul o träffas igen :o))

Maggie den 18 september kl. 21:19
ahverkligen, och kul att få festa ihop :D

Maarit den 18 september kl. 21:44
Jadu, det var ett tag sedan :) Party, party Yeah, yeah

Tallee den 19 september kl. 14:22 Svara
ÄR NIIII PÅ G?? Jag har tränat, duschat, noppat bort mustaschen, stretschat och köpt några goa öl och cider. Ready to go....men först ska jag ta en liten siesta :)

Sabina den 19 september kl. 14:54
Hello Girls!! Redo och på G..Efter en morgon ritt ute i skogen och ett härligt skumbad ska jag nu bara fixa håret. Sen är det PARTY thjooooooooooooooohoooooooo :)
Ses sen!

Tallee den 20 september kl. 18:40
Tack för igår fina tjejer. Hade fantastisk kul och idag mår man som man förtjänar. Har mofflat i mig pizza, pomme frites, glass och blåbärspaj och lite chips också. Japp...jag är bakis...Kram Tallee

Maggie den 20 september kl. 18:55
djävlar i min lilla låda (eller hur man nu säger) vilken superrolig reunion @Z, alla var fortfarande skitsnygga och helt underbara!!!!!!!!!!!!!! Love u all!!
Dock, bakis här med, tordes inte köra upp till hedemora förens sen eftermiddag ;)
Har oxå moffat pizza :) fan, vi måste göra om detta, ses oftare!!!! Spinna vidare på den makeover/fotokvällen vi talade om, ja??

Ja, ett riktigt rövargäng till brudar, och ja, vi var allihopa still gorgeous, fabulous beautiful ones :)
Jag citerar och håller med min underbara Sabina:
"20 år i lördags...75 år igår.....IDAG en pigg o fräsch måndagspingla som vanligt"
Snart kööööör vi igen va! Och ni här åker med när fortsättningen kommer, visst!
På bilden: Några av oss!

Candy

2009-09-18T08:10:00.005+02:00

Söta skor,(ja, som godis till foten eller varför inte i bokhyllan som ren ögonfröjd?) i Paggilo-showroom och i webshopen.
Jag åker till huvudstaden över helgen, men showroom är som vanligt öppen mellan 10-14 på lördagen, så välkommen!

We´re simply the best (reunion II)

2009-09-17T21:45:00.008+02:00

Det är inte alldeles lätt när vi ska gå ut. Det är inte så att saker sker på ren impuls längre. Och det är ganska jobbigt innan man kommer till beslut.
Men självförtroendet är det ingen som ruckar på.
No no no.
Vår konversation och planering inför lördagens reunion på stamhaket fortgår på Fejjan, och ser just nu ut som så här:

Maarit den 15 september kl. 19:13:
Hallo chicks !! Det är happy hour på Farbror mellann 19-21..
Kan vi inte träffas där direkt eller ??Hälsningar Maarit o Åsa P

Maggie den 15 september kl. 19:22:
meeeen, det börjar ju 19, ska vi få bord så lär vi nog hänga på låset, annars kan vi ju ha våra tacotallrikar på min bricka på rullatorn, men det blir djävligt tajt med plats för så stor är inte brickan... få se nu, *mäter*,
ahtyp 35x35 cm, får max plats med en 4-5 tacos på den...

Maarit den 15 september kl. 19:29:
Då hänger vi på låset o börjar där tycker vi..Kan lika bra sitta där o snacka innan dreggen kommer hahahaha

Maggie den 15 september kl. 23:47
ja precis, eliten anländer först xD

Maarit den 16 september kl. 21:42
Självklart !! Vi hörs o syns innan då !! KRAM

Tallee den 17 september kl. 10:34
Ska vi inte ta och träffas kl. 18:00 i någon närliggande pub och ta en bira eller drink innan. Så vi hinner hälsa och kramas innan vi kommer till Zamora och 100 pers vill hälsa och kramas. Vad jag menar är att det blir rörigt med mycket folk. Vore trevligt att sitta en stund innan. Jag kan t o m innan 18:00. Men annars blir det bra...hur känner ni? Kram Tallee

Sabina den 17 september kl. 15:05
Du har en poäng där Tallee :) För det är ju många som vill krama oss ;)//Sabina

Maggie den 17 september kl. 20:51
ahokejrå, syns på nån pub...vilken? Inte för att jag tror att 100 pers kommer krama mig, och btw så tror jag att vi ska va lite försiktiga med sånt nu i svinistiderna, kanske bara hälsa som kineserna med en nick o händerna ihop som nån Lucia, eller som silvia, en fin liten drottningvinkning, passar mig fint...
hahaha :) xD

Well, well...vi får väl se hur detta slutar.
To be continued.........

Kallet

2009-09-16T10:59:00.005+02:00

När jag sov efter nattjobbet så drömde jag ett sjukt bra manus till min bok.
Alltså det var hur grymt som helst. Det tråkiga är bara att känslan av hur fantastikt det var finns i min kropp och i cellminnet, men jag kommer inte ihåg detaljerna . Jag vet att jag vaknade till, tänkte shit va bra, måste skriva ner stolpar nu, och nästan omedelbart somnade om!!!! Nej, det känns inte bra. Det känns inte bra alls. Det känns väldigt irriterande! Men å andra sidan, manuset som jag drömde hade inte alls det tema som jag har i åtanke att skriva om.
Det var mer en thrillerbaserad historia, så okey, strunt samma.
Det var varken meningen eller dags för den historien nu. Men som sagt, den var grymt bra. Den får väl vila i cellminnet tills det är tid för den.

Webshopen uppdaterad

2009-09-15T16:09:00.007+02:00

Jag har uppdaterat lite smått i PAGGILO-webshop.
Öppet som vanligt i showroom imon mellan 14-18.
Adress Gussarvsgatan, La Hedemora.
Men jag säger som Alex Schulman, inget onödigt spring nu.

Gettin´ there (reunion I)

2009-09-15T10:49:00.007+02:00

En alldeles högst normal konversation på fejjan, mellan mig och några vänner angående helgens reunion på vårt gamla stamhak:

Tallee den 14 september kl. 11:27:
Hej Brudar
Ja, nu på lördag är det party party. Jag tänkte höra med er om ni alla tänkt gå och om ni köpt biljett osv?
Hade ju tänkt först att vi alla skulle träffas hos mig innan. Men nu fick jag veta att det ingår ju mat i biljettpenge. Tacobuffe från kl. 19:00. Så de tyckte att det var lika bra att komma dit och hänga på låset och fixa bord där i stället. Vad känner ni? Kram

Maggie den 14 september kl. 14:00:
tallee, det låter som en bra plan, håller med dig om att vi ses där 1900 sharp, eller nån minut innan kanske?

Tallee den 14 september kl. 14:14:
Kollar upp om man kanske inte kan träffas 1800 hos någon och ta en drink innan eller pub i närheten. Återkommer

Sabina den 14 september kl. 14:30:
Hej hopp! Låter som en kanon grej att träffas på en Pub eller nått innan :)

Maggie Nyroos den 14 september kl. 14:59:
vafan, inte för tidigt bara, då är man ju så djävla trött när klockan blir typ 21 å då är det ju bara å tacka för applåderna å gå hem å knyta sig... :D xD

Maarit den 14 september kl. 16:51:
Jag måste parkera bilen hos morsan sen spelar det ingen roll för mig vart vi träffas. Hörs! P.S. Maggie det är inte något PRO möte vi ska på :o))D.S.

Maggie den 14 september kl. 17:24:
Maarith, hehehehe, well well, nästan va :D

Maarit den 14 september kl. 18:28:
Näää Maggie !!! Rullatorn stannar hemma ;o))

Maggie den 14 september kl. 18:37:
hehe, d vetefan om jag inte tar med mig den...och öronproppar xD

Maarit den 14 september kl. 18:39:
Maggie, SKÄRPNING NU !!! Endast pimpade rullatorer i så fall med nitar o kedjor o så..

Maggie den 14 september kl. 18:43:
jadå, naturligtvis, tar den med eldsflammor xD

Maarit den 14 september kl. 18:45:
Okej då !!Jag har ingen..

Maggie den 14 september kl. 18:47:
du ska få provköra min , hähähähä

Maarit den 14 september kl. 19:53:
Tack, du e snäll du :o)

Maggie den 14 september kl. 19:54:
alltid :D

Maarit den 14 september kl. 19:55:
:o))

Sabina den 14 september kl. 23:54:
Min Permobil är ny trimmad :)

Maggie den 15 september kl. 10:48:
rätta takter sabina :)

Tjae, vad säger man? Man blir äldre. Man blir äldre...
Things have changed, only insanity remains. Hm. Känns tryggt på något vis.

Rädslan som håller oss i schack

2009-09-14T18:53:00.002+02:00

Läste nyss det bästa jag läst om svinis. Läs det du också, här nu.

Ironi i sin renaste form

2009-09-14T00:01:00.002+02:00

Generation x. Enligt den fria encyklopedin:
"Genaration x. Den ironiska generationen, benämning på den generation som föddes under 1960-talet. Det sägs att just denna generation i högre grad än sina föregångare och efterföljare kunde formulera, förstå och uppskatta ironi, och vanligt var också att de särskilt som tonåringar och unga vuxna under 1980-talet och det tidiga 1990-talet använde ironiska kommentarer i sitt vardagliga språkbruk"
(Mmm, det har inte varit alldeles lätt alla gånger att göra sig förstådd, med dessa skills)
Lätt ironisk blev jag på söndagskvällen, när jag av en slump hamnade framför tvn och ett program som heter "Ensam mamma söker", och frågor staplades genast i min lilla skalle:
Varför är de ensamma mammorna stöpta i samma form? Varför har de så overkligt vita tänder allesammans?
Varför vill de ensamma mammorna delta i ett sådant här program?
Hur tänkte dom?
Och ensamma mamman som sa, cit "Mina barn är min trygghet"
...Eh?? Tänkte hon alls? Är det inte vi föräldrar som ska vara våra barns trygghet?
Och vad tänker deras barn? Egentligen, när kamerorna är avstängda, och dom får se dessa avsnitt?
Och killarna som deltar? Vad är dom ute efter? Jag menar- egentligen?
Kanske dras alla de här människorna till denna typ av "försök" i livet för att de tillhör Generation Y, och javisst, jag skulle kunna se hela serien för att få mina svar, men nej, det är seriöst slöseri med min tid, så istället väljer jag att lite fantasilöst citera den fria encyklopedin igen ( men också för att ni ska förstå vad jag menar, och vart jag vill komma med mitt resonemang):
"Generation Y (även kallad den naiva generationen) är en term som omfattar alla barn födda 1975-1985 och benämns också som MTV-generationen. Vad som utmärker dessa är bland annat att dator och mobiltelefon funnits under deras barndom och ungdom, de äldre var med då fenomenet slog igenom i privathemmen, medan det för de yngre var självklarheter som för dem "alltid funnits" tills någon äldre berättade för dem att så inte var fallet".
Ah, nu är ni med va. Och förstår hur jag tänker. Ok?

Måndagskrönika för Driftig

Litet ps till Måndagskrönikan 14/9

2009-09-13T23:50:00.001+02:00

Ps. Med detta inte sagt att jag dömer ut en hel generation.
Jag menar, vem är väl jag att göra det? Kram*

Nu är det poppis att gå till fotograf!

2009-09-10T08:23:00.010+02:00

Minsann, vad poppis det har blivit för 40plussarna att gå till stylist och fotograf för att få proffsbilder av sig själv.
Vad använder man sina proffsbilder till?
Jag tänker mig kanske Fejjan och andra forum? Eller?
Hiss eller diss på det här?
Mjae, mitt lilla ytliga jag (som pluppar fram väldigt ofta) tycker nog att det är lite kul faktiskt. Man lär ju passa på. Nu är man ju fortfarande alive and kicking, lite på halvisfart iaf. Kan ju va kul att ha studiobilder på sig själv så, innan man blir jäääääättegaaaaamml. Jodå. Kul.
Om jag någon gång ska bli proffessionellt fotad så vill jag att den här killen från studio Blodröd fotar mig. Och så ska min fina vän Tallee göra min makeup, här är hon. Basta!
Men men, that will be the day, om den blir.
För egentligen, mitt djupa jag vet ju: "Det enda som betyder något är oändlig kärlek. Allt annat är en illusion".
Eller?

Fotot här på mina ögon är taget med min mobil :D

The x-generation

2009-09-07T00:09:00.004+02:00

Jag tittar på bilder av min yngsta faster och en av mina kusiner som var tonåringar på 60-talet, på en av bilderna håller de mig i famnen. Jag är fyra, kanske fem månader, en jäla söt bäbis, bilden är svartvit, och mina tonåriga släktingar är klädda i raka ärmlösa kortkort-klänningar med abstrakta mönster, benen är bara, och den ena av tjejerna har platta ballerinaskor och den andra platta sandaler med tunna lädersnören som slingrar sig hårt virade kring vaderna.
Fastän bilden är svartvit, så ser jag för mitt inre och faktiskt minns att den ena klänningen var solgul och vit, och den andra illandes limegrön. Håret är rakt och långt, mittbena, och det andra är hårt tuperat, axellångt, och avskärmar lugg från tupering gör ett skarpt kritvitt diadem.
Damn, vilka enormt coola brudar! Själv har jag på fotot napp i munnen och är ledigt klädd i kortbyxor och bar överkropp.
Jag missade personligen 60-talets tonårsmode eftersom jag ju var ett litet barn, men jag minns tonåringarna då, och jag minns att jag tyckte redan då att dom hade så grymt balla kläder.
Min tonårstid och ungdom inföll under det "konstiga" 70-talet, och det "artificiella" 80-talet.
Vår generation kom senare att kallas The x-generation.
Betyder typ- inget märkvärdigt alls liksom. Eller den förlorade generationen.
Och jag tror mig veta varför...
Bruna cordura-jeans,brun/orange stickade polotröjor, ökenkängor, Western Surplus och Sgt Pepper-jeans, eller Puss & Kram-jeans (som jag aldrig fick), blöta lovvikavantar och silkespolos(70-talet), spandex, pudelfrillor, dåliga hårprodukter, axelvaddar, glittrig make, skipants och skyhöga pumps (80-talet) - inga smickrande saker precis, som satte sina spår. Och tänk, idag är mycket av det där hett hett hett igen!
Men näe, been there, done that.
Både 70 och 80-talet är när det kommer till att lista favoritperioder i modets svängningar genom tiderna, mina "svåraste", även om det såklart alldeles säkert finns "pärlor" även där. När man bara tänker efter.
Men men, det hade varit så mycket coolare att ha fått växa upp som tonåring in the sixties!
Märkligt att man alltid suktar efter någon annan tidsepok än den man är i här och nu...

Måndagskrönika för Driftig

På gång

2009-09-03T09:09:00.008+02:00

Jag har ägnat någon tid åt att fota, så inom kort är Paggilo-webshop uppdaterad med en mängd fina vintage och secondhandnyheter.
Håll dig uppdaterad här

Smakprov:
50-tals pumps i siden med liten strassdetalj, 200 kr
Knäkort klänning från Hermés, 1.800 kr
60-tals inspirerad dräktjacket med söt tygros i kragen och 3/4-ärm,550 kr
Rutig figyrsydd jacka i ylleblandning, 350 kr
50-talsklänning med virkat "nät" och klädda knappar över bysten, sidenfodrad, 500 kr

Klicka på bilden om du vill se den i större format

Dagens outfit/ wear your own skin

2009-09-02T10:29:00.007+02:00

Shopping i Falun. Mötte den här madamen och hennes skötare mitt i stan på torget vid Kristina Kyrkan.
Den välryktade kossan får stå för Dagens outfit: Eget skinn.
Go for it :)
Mer eget skinn (och päls) här och här och här :)

Mer om yta

2009-08-31T07:32:00.008+02:00

Att dra ett Tarotkort om dagen kan vara vägledande och inspirerande!
Jag får ett Tarotkort om dagen på Facebook minsann. Kul grej så!
Idag delar jag mitt kort med er.

The Star XVII
Hope and inspiration. Realization of dreams and goals possible now. Whatever venture you are involved with, your lucky stars are with you. Positive energies flowing freely into your life. Make the most of the now. Heavenly influences surrounding you. Blessings are flowing freely like water. Abundance and spirit present. Bright promises. The presence of the Holy Spirit is with you. A good time to begin a new project or new relationship as it has carries blessing with it.
Mjahaja, inte så dumt. Får vi väl se hur jag hanterar det då.

Jag läste för övrigt en förfärligt dum artikel häromdagen.
Den handlade om vikten av hur man klär sig, för att bl a inte anses som "dum slarver" (ja, på riktigt!).
Jag håller med på en enda punkt i reportaget, och det är den om hel och ren.
I allt annat är den endast ytterligare en hets i denna utseendefixerade värld.
Inte konstigt att många människors själv och idealbild är förvriden, tuktad och i extrema fall helt abnorm.

Stylister och stilkonsulenter borde fokusera mer på inre värden.
Alla borde se mer till vad som döljer sig bakom "fårakläderna".

Jag vill tro att alla dessa gör-om-mig reportage/program snart når sin kulmen och drar på sin sista suck, likväl torde alla dessa "I´m wearing this shit today, and u want it", rena "crap-budskapen" inom t ex bloggvärlden, också snart vara ett minne blott. Jag är faktiskt dödligt less på hela konceptet.
Men dessa program/reportage och ytliga exponeringar som publiceras i en alltmer som det tycks aldrig sinande ström i samtliga våra medier tycks kunna överleva sitt eget tema utan att ändra vare sig form eller karaktär, och snart nog står vi inför det faktum att för att ta hand om sig själv och finna egna vägar kommer vi alla behöva våra personliga stilpoliser? Hallelulja!

Jag har skrivit mer om detta förut, bl a här

Måndagskrönika för Driftig

Right at your face!

2009-08-28T14:36:00.003+02:00

Det finns ingen ände på hur mycket vi ska veta om varandra.
Det är bloggar och twitter, och fejjan och googlearth med foton in i folks sovrum.
Och nu senast
Lociloci
Dock, det är en betaltjänst, så regga inget utan att veta om du verkligen behöver detta.
Behöver jag det? Näe, knappast. Inte intresserad. Men som samtidsfenomen värt att nämnas.

Vilket ohyfs!

2009-08-27T13:04:00.007+02:00

Väldigt ofta kommer det in folk i butiken, främlingar, som ställer sig framför mig med händerna i sidorna och säger, medans dom tittar sig omkring, dom ser mycket sällan direkt på mig: "jahadu, hur går affärerna då?", eller "jahapp, och hur tror du att det här går i den här stan?" Sällan, näe vid närmare eftertanke för att säga aldrig, är denna typ av besökare i butiken för att handla. Och dom är heller inte intresserade av att veta mer om butiken osv, för följdkommentaren brukar vara "näe, jag går aldrig nånstans så jag behöver inga kläder eller skor".
I början när detta hände, vart jag alldeles paff, fann inte ord, och svarade svävande och stammande att jodå, det går väl hyfsat.
Sedan en period så hände det att jag la ner lite krut och engemang i svaret, som att det är ju bara en bisyssla, min passion och att jag är glad att det går runt någorlunda.
Nuförtiden säger jag ingenting, jag bara fortsätter med det jag pysslade med innan dom ställde sig där och började äta av mina energier, kanske prismärker, sorterar bland nyinkomna kläder, eller helt resolut återgår till min laptop (jag brukar ha med mig den ibland, men är alltid noga med att stänga ner locket när det kommer in kunder, för jag vill vara närvarande) och mitt facebookberoende. Och låter tystnaden tala.
För det där beteendet har ingenting med mig, eller min verksamhet att göra. Ingenting.
Jag kan bara referera att till alla de tusen och åter tusetals butiker som jag besökt/handlat i, så har jag aldrig, någonsin, ställt den frågan till en butiksinnehavare. Never.
Jag affirmerar och ser framför mig hur jag slipper hantera den sortens besökare, som inte har annat i åtanke än att vara ohyfsade. Ok?

Adjö sommar- Hej höst

2009-08-25T13:29:00.000+02:00

Jag ligger i hammocken och vittrar de sista skälvande sensommardagarna och höstens ankomst. Sommaren innehöll mycket arbete, tid för eftertanke och en hel del nya insikter!
Vad klok jag blev. Det tackar jag för.
Sommaren i år har visat sig bli sommaren då jag gjorde slut med en massa gammalt, både vänbekanta och minnen, och äntligen vårdade de vänner och minnen som jag vill behålla, och på kuppen även skaffade mig nya!
Sommaren i år är nog den bästa på länge.
Hösten pockar här inpå knuten med den där nya stigen som jag ska gå, och mössen skrapade igårkväll försynt i kastrullskåpet här i torpet. Med det säger dom, "dags för er att flytta ut och för oss att flytta in" och inte för att jag gillar tanken på att de ska in och gona sig i torpet, men det är ett gammalt hus, och mössfritt lär bli svårt att få här. Vi får göra många weekendturer hit så kanske de små liven förstår att nu är torpet som stått tomt i 10 år bebott! Och så skaffar de sig ett annat litet hus att vara i under vintern. Om en och en halv vecka är vi på plats i nya lägenheten i stan.
Just nu skiner solen, och katten Bam-Bam ligger vid mina fötter och spinner, det susar löftesrikt i träden, en humla surrar ensamt i en sen ros, klockan är 13:29 och aaaallt vääääl :)

klicka på bilden för att se större format

Vägra döma!

2009-08-24T11:14:00.020+02:00

Jag har gått och retat upp mig (några år nu) på ett par, för andra kanske pyttebäbilöjliga, detaljer. Men för mig har det blivit nån form av tankefixering, för jag kan bara inte fatta att det måste vara så fyrkantigt hela tiden!
Här är mitt dilemma:
Många dömer den som vill göra något kul eller självförverkligande. Kastar skit, och kallar det för "kris" och allt möjligt. Ja inte om du är mellan 25 och 35, förstås. då kan du göra vad du vill för dig själv, utan att kallas omdömeslös eller "krisig". men har du passerat 40 så kom inte och snacka om att du vill tatuera dig eller ha en yngre karl, eller klä dig i fetishklackar, eller whatever.
Och om du gillar ytliga prylar så förvänta dig inte att folk skall tro att du har ett djup. Du kan vara Buddha själv, men gillar du att kolla på The Rachel Zoe Project så är du garanterat en fejk-Buddha.
Så våga bara inte! Stopp och belägg, passa dig, för fasen, där går gränsen. För att:
Är du över 40 så ska du helst plocka ur din piercing ur näsvingen, och gå en kurs i hur du bäst klär dig eller fixar din frisyr. Och dina åsikter? De ska du helst skita i helt, för ingen bryr sig. Finns nog någon kurs i det ämnet med.
Ahmen, herre jisses, varför ska det vara så?
Lever vi inte på 2000-talet? Vad är det för stenåldersskit???
Jag har aldrig följt någon norm, ahja kanske nån tänker nu, inte undra på att det är så många ups and downs då, när hon nu envisas att klä sig som hon gör, eller att ha håret på ett visst sätt, eller lyssna på den där musiken, eller ha de där åsikterna...(Hähä, jaaa, tänk va! Men jag har lärt mig mycket på ups and downs. Vad har du lärt dig?)
Å ena sidan matas vi i media och överallt om att vi ska vara som vi vill, leva ut oss själva, fullfilling och bla bla bla. Å andra sidan skall vi passa in i normen/ ramen och vara "representativa".
Hyckleri. Kallar jag sådant för.
Näe, jag funderar på att fettatuera mig, på båda armarna,
bara för att! (och för att jag är över 45 förstås också såklart)

Måndagskrönika för Driftig

Crazy II

2009-08-22T13:12:00.001+02:00

Crazy

2009-08-22T10:17:00.012+02:00

Folk mår så skitdåligt. Det är helt galet. Bilden på mannen som vevat med pistoler och siktat på flera personer, och tryckt av i, vad media väljer att kalla skenavrättningar. Pistol riktad mot pannan. Tryckt av. Klick.
På bilden sitter han halvt på knä under polisens långa lagliga armar. Han har blåställsbyxor, byggjobbarbyxor, kanske en murarskjorta, enligt artikeln skriker och gormar han. Jag tänker, den här mannen,vad mår han så fruktansvärt dåligt över, vad fick det att klicka i hans huvud? Av vilken anledning sökte han hjälp på vårdcentralen? Kanske har han blivit av med sitt jobb?
Gått arbetslös i månader, uppe tidigt varje morgon, mangrant klätt sig i sitt arbetsställ i hopp om att någon ska ringa om jobb? Sökt och fått avslag, om och om igen. Månaderna kanske blev år? Hoppas medans han röker en cig som blir till tio som blir till för många, medans han avmätt börjar bita på nagelbanden, något som han aldrig gjort förut, och i huvudet mal det av räkningar, skulder, underhållsbidrag och överlevnad, och minuterna och timmarna som arbetslös för honom närmare och närmare sammanbrottet, till millisekunden då det klickar i skallen på honom, och han lika gärna hade kunnat skapa ett blodbad där på vårdcentralen i Bagarmossen, fast nu var pistolerna fejk. Ja, så far mina tankar iväg, när jag läser imorse. Så många mår dåligt. Riktigt riktigt dåligt. Jag har flera i min närhet som är utförsäkrade efter lång arbetslöshet, och inget jobb i sikte.
Flera som blivit permitterade för en osäker framtid, fått tid nedskuren i sina tjänster.
Det fanns en tid, när man kunde sitta där med en anställning och vara så där extra pompös, och säga, att " vaf...det är väl bara att ta vilket jobb som helst, det finns ju jobb, om man bara vill ".
Men idag, nej. Det är verkligen så illa, att det finns inga jobb. Inte så att det räcker till.
Folk mår skit. Det är helt galet. För det finns inget värre än att inte vara behövd.
Klick. Ja, det är så lätt att det klickar. Pang. Du är död.
Eller inte.
Gränsen är skört hårfin...
Fast vad vet jag. Han kanske bara var tokig.
En för tidigt utskriven mentalpatient... eller nåt.

Ingen prestation!!!

2009-08-21T10:55:00.005+02:00

Jag borde vara lite mer strukturerad så och engagera mig i att lägga upp nya grejer på webshopen. Men jag har inte riktigt motivationen, och så känner jag att det är så mycket jag vill/behöver göra, och så lite tid att fördela allt på. Eller är det bara felprioritering av mig och allmänt dålig planering?
Sommaren i torpet gör att mina bohemiska drag lyser igenom, och börjar ta över mitt liv allt mer.
Och det känns...ja, riktigt skönt faktiskt. Att bara finna mig i att låta den där förbaskade viljan att prestera stå tillbaka lite.
Och andas. Det är fint.

Åsgatan goes Aveny?

2009-08-17T10:35:00.005+02:00

Utmed den här underbara 50-tals typiska gatan ligger de flesta butiker i La Hedemora, och även flera cafeer.
Jag tycker det är så tråkigt att trafik (enkelriktad led, men ändå) är tillåten i denna lilla stadskärna.
En gång i tiden, innan riksvägen byggdes, var detta genomfartsleden för all trafik uppöver till resten av Dalarna.
På den tiden ansågs också Hedemora som en riktig köpstad.
Idag är måhända köpkraften inte lika stor, men etableringen av nya företag ökar stadigt, så hur gör man vår lilla stadskärna mer attraktiv och får folk att handla mera lokalt på hemmaplan så att säga?
Jag vet att många köpmän längs gatan vill ha tillbaka den dubbelsidiga trafiken, så som det var förr, innan riksvägen fanns.

Men jag tror faktiskt att den tiden dessvärre är förbi då t ex förbipasserande skulle välja att åka igenom Hedemora Stad och samtidigt "passa på att shoppa" , när riksvägen svischar förbi så behändigt bara knappa km härifrån.
Näe, det är för långsökt!
Jag tror istället att man måste ge lokalbefolkningen en mer attraktiv köpstad, såsom t ex en trafikfri, prunkande och levande aveny på affärsstråket.
Bättre för miljön, bättre för alla, och främst för dem som faktiskt bor i lägenheterna längs med denna gata.
Jag vet att det pågår en förändringsplan på nån instans.
Jag undrar vad och hur de tänker och hur det planeras för våran lilla stad.
Ska bli intressant att se.

Måndagskrönika för Driftig

I tystnaden

2009-08-13T13:38:00.006+02:00

Bästa utlägget av sonen imorse, när jag mässade om miljöutsläpp och Greenpeace-actioner, och om allt vad vi kan göra som enskilda individer:
"Men maaaamma, jag vet. Sluta tjata om allt det där hela tiden. Jag vet allt det där. Mina första ord var: Det är växthuseffekten som förstör våran planet, och vi måste börja tänka på vad vi gör mot miljön för annars kommer hela systemet att braka"
Då var mamman tyst en stund...och lyssnade på finaste just nu , klicka här för att lyssna själv!

Sensommarfin hos Paggilo!

2009-08-12T20:28:00.009+02:00

Klänning, från Anna Modeller, sent 70-tal, 500 kr
Jeanskjol, sent 60-tal, 380 kr
Blommig kortkort kjol som topp, 50 kr
Underbar chiffongblus, från Laura Lees, 380 kr
Sötaste clipsen, 60-tal, 50 kr
Hårnålar, 80 kr
Skor, 350 kr
Paggilo-webshop
Paggilo-showroom
Klicka på bilden för att se stort format

Dagarna som gick

2009-08-11T05:30:00.015+02:00

Igår drog besöksstatistiken iväg ganska häftigt i riktning uppåt här i bloggen.
Jag gissar att många förväntade sig en måndagskrönika...
Det blev ingen...hm.
Men idag skriver jag. Ja. Måndagskrönika, för Driftig.
Hoppas ni är kvar.
Just nu vill jag egentligen bara vara i detta nu. Men jag skall ändå summera lite då, och i min backspegel idag skymtar bland många sommarminnen följande:
- torpet, där vi fortfarande är (sommaren är ju verkligen inte slut än)
- en hektisk period med mycket jobb, och ett riktigt uppsving även för min kära Paggilo-butik, i o m flytten till den trendiga secondhandstreetan i La Hdm, det var nog det bästa jag gjort.
Utan flytten vete17 hur jag kunnat fortsätta med butiken!
- fina hästen Venar som kom upp hela vägen från Sthlm med min allra sötaste vän Sabina, och kursade för mig, och med sina själars ljus lämnade de avtryck i mitt hjärta, som värmer än.
- att underbara och begåvade Alex Schulman blev pappa och med det utvecklade sitt dagboksskrivande till en pappablogg i min smak.
- och sist men inte minst hur fort sonen växer på en sommar, och min totala lycka över honom och min familj i övrigt. Närvaro. Det har jag känt, och sannerligen varit i hela sommaren.

Kärlek i ljusets hastighet

2009-08-03T22:44:00.006+02:00

Sonen tog den här bilden på Thomas Di Leva under spelningen i Stjärnsund. Jag tycker att fotot är helt fantastiskt.
Som en målning.

Skynda att lyssna

2009-08-03T14:39:00.006+02:00

Om du missade när...

...Alex Schulman
pratade i P1:s Sommar,
lyssna här
Du kommer inte att ångra dig.

Bild från Realtid

I mitt huvud just nu/mantra

2009-08-01T21:17:00.000+02:00

I Paggilo-butiken just nu

2009-07-25T23:48:00.004+02:00

Vi har fått in ett gäng helt galet fina 80-tals klänningar, som tagna direkt ur tv-serier som Dynasty och Dallas. Priser? 300-800 kr.
Öppettider här
och även i webshopen inom kort

Moving on

2009-07-23T08:23:00.007+02:00

Jag var tvungen att kolla här i bloggen vad jag skrev om för ett år sedan.
Jag hade precis flyttat in i den här lägenheten, och skrev om mitt kök med utsikt, och om känslan av både stads och lantliv i lilla Hedemora.
Nomad som jag är så är jag på väg mot nya vyer igen.
Jag håller på att packa även denna sommar, och kartongerna står i travar längs med väggarna. Nya lyan blir inflyttningsklar i början av september. Dock hann jag säga upp lägenheten här till den sista juli, då det var utlovat att den nya skulle vara klar till 1 aug.
Men brukar något alls vara klart till utlovat datum när det gäller nyproduktion och renovering? Nej. Så det blir till att bo i torpet en månad. Men det ser jag iofs bara framemot. Möbler (och sådant som jag kan leva utan i en månad, det vill säga det mesta som jag äger) kör vi till nya husets förråd. Jadå, blir bra det här.

Skön vibb!

2009-07-20T14:38:00.003+02:00

Sonen och jag var med om att skapa ett enormt ljushjärta när vi var och lyssnade på Thomas Di Leva som spelade i Stjärnsund i lördags. Behöver jag säga mer? Jo, en sak till- jag är en cosmosflicka nu, härifrån och in i evigheten och bortom. Ja.

I Paggilo-butiken just nu

2009-07-15T12:08:00.008+02:00

Idag går vi lite elegant klassiskt, tycker jag.
Christian Dior skorna - 3.200 kr
Blusen är mintvintage, liten holkärm, pärlemorknappar, lätt figyrsydd, mycket välskräddad- 79 kr
Paggilo-webshop
Showroom öppet idag 14-18
Klicka på bilden för stort format

Ett kungarike för en häst!

2009-07-15T11:23:00.004+02:00

Ser ut som att det kommer en häst till mig inom en snar framtid.
Vi får se...

...och så en Gudrun Sjödén

2009-07-14T09:06:00.005+02:00

I absolut nyskick är denna totalt ljuvliga bussarong,
design Gudrun Sjödén. 680 kr.
Showroom (Info öppettider mm)
Paggilo-webshop
Klicka i bilden för stort format

Mera 50-tal

2009-07-14T06:39:00.004+02:00

Ursöta skor tillverkade i skofabriken i Söderbärke på 50-talet.
Två av paren kommer i orginalkartongen! 350 kr/paret.
Webshopen
Showroom (Info öppettider mm)
Klicka på bilden för stort format.

Bjällerklang mitt i sommaren

2009-07-13T23:00:00.000+02:00

Vid vårat torp går det ett gäng kvigor med sin ståtlige tjur. Fina djur, som skapar fullkomlighet till idyllen här ute. En av kvigorna har en bjällra runt halsen. Till en början tyckte jag att det lät oerhört bonnaromantiskt med den där bjällran som klånkar till och från.
Så gammeldagst vallvänligt primitivt och rart. Men ganska snart slog det mig -
HUR känns det för kvigan som har bjällran runt halsen 24-7? Ständigt.
Så fort hon skakar på huvudet för att bli av med en mygga (dvs dygnet runt, då myggorna kläckts i mängder av de senaste veckornas regnande) eller betar eller idisslar (vilket kor gör around the clock) och ja, jag tänker att det måste vara rena rama tortyren för henne. Att ha det där klånkandet så nära örat. Eller har djur selektiv hörsel, så att hon kan "välja" bort att höra det eviga klånkandet? Hon kanske inte bryr sig alls. Jag tycker fortfarande att det låter vackert, men det vackra förtas liiiite av att jag hela tiden oroas över hur det metalliska klingandet påverkar hennes stackars hjärna....

50´s

2009-07-13T10:46:00.005+02:00

Välsydd 50-tals klänning (Bohmans Modeller) i fantastiskt skick.
Dubbel tyll i underkjolen för att få till rätt stuk på klänningens vidd.
800 kr.
Webshopen
Showroom
Klicka på bilden för stort format

Life is good

2009-07-12T21:40:00.006+02:00

Sommrigt idag med en ljusnande himmel och våfflor i torpet. Ja.

I Paggilo-butiken skiner solen

2009-07-09T07:07:00.007+02:00

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Och i Paggilo-butiken finner vi naturligtvis på råd :)
Pumps från 50-talet, 300 kr
Pampuscher, också från 50-talet, att dra på pumpsen
i ösregnet, 300 kr
Vi har öppet igen på lörd mellan 10-14!
Dessa raringar läggs annars snart upp på webshopen
Klicka på bilden för att se stort format

Sommar = regn

2009-07-09T06:53:00.003+02:00

Katter vet verkligen hur man tar sig an en regnig dag. Här våran Roger i kökssoffan i torpet

I Paggilo-butiken just nu

2009-07-08T09:45:00.007+02:00

En så läcker väska i den för Dior typiska "sadelskärningen".
Väskan är naturligtvis en äkta Christian Dior, och trots en del patina i ypperligt skick - 920 kr.
I showroom,
och Paggilo-webshop nu.

Bortahemma

2009-07-06T06:56:00.011+02:00

Vi inväntar att få tillträde till våran nya lägenhet, vi flyttar snart ihop till större, men då den nya lägenheten totalrenoveras och det visat sig vara mer jobb än vi trodde så har inflyttningen blivit lite framflyttad. Med betoning på lite, hoppas jag!
Att vara i min befintliga "gamla" lägenheten känns väldigte näe just nu.
Torpet is the place to be! Just nu är jag med min son och man i torpet nästan hela tiden, bara in till lägenheten och matar fiskarna. Övrig tid är jag på jobbet eller i butiken.
Bra balans just nu. Bra så.
Gillar annars just nu:
Detta och att läsa dagstidningarna med Bo & Leva-bilagorna länge och väl i hammocken.

Just nu i Paggilo-butiken

2009-07-03T13:13:00.004+02:00

Välskräddad bonnaromantik från Laura Ashley- 1.500 kr
Lila retroklänning med charlestonkänsla- 395 kr.
I showroom och
webshop nu.
Klicka på bilden för stort format

Min kärlek

2009-07-03T12:45:00.007+02:00

Min kärlek till det skrivna ordet och dokumentation sinar inte.
Sommarens glädjeämnen och annat smått och gott finns på min sida om torpet. Check it out.

I Paggilo-butiken

2009-07-02T12:40:00.006+02:00

Från vänster: Karamellröd velourklänning från Annamodeller, tidigt 70-tal. 500 kr
Den bordeux-färgade sidenklänningen är 50-tal orginal, massor med vidd i kjolen, blir hur söt som helst med en tyllkjol. 350 kr
Finns i webshopen och butiken nu.
Klicka på bilden för att se stort format.

Egna loppisfynd

2009-07-02T12:07:00.003+02:00

Har fyndat söta saker på loppis till torpet. Det blev väldans gulligt.

I Paggilo-butiken just nu

2009-06-25T15:12:00.009+02:00

Fräscht 70-tal!
Kort klänning i frotteliknande material/ 195 kr
Anne Bruse-väst i lätt vadderad bomull, och lilla börsen/ 300 kr
I webshopen nu.
Klicka på bilden för att se stort format.

Skärpning utlovas

2009-06-24T10:14:00.006+02:00

Den senaste tiden har bloggen(dagboken) mest innehållit Måndagaskrönikor för Driftig, och övrigt skrivande har fått stå tillbaka av en massa olika anledningar.
I sommar ska jag vara lite mer duktig på att uppdatera här, och min plan är att visa så mycket som möjligt av de kläder och annat kul som vi får in i showroom, och som även kan shoppas via webshopen

På tiden !

2009-06-20T17:06:00.011+02:00

Jag har verkligen vart på snart sagt varenda tidning i länet om att dom skall skriva om det växande intresset för vintage/secondhand och om
Paggilo-butiken, speciellt som den finns i Hedemora som verkligen är en stad med stor secondhandtradition- jag har gjort allt enligt "regelboken", skickat pressmeddelanden, jag har skrivit egna artiklar, jag har t o m förnedrat mig och tjatat, men intresset hos de olika tidningarna har varit mycket svagt.
Men Annonsbladet såg läsvärde i det hela efter att jag skickat ett eget reportage till dem, och dom valde att jobba vidare på det hela, och kom och fotade osv.
Och i helgen -minsann vad fint- kan man se ett 2-page-spread om vintage, secondhand och Paggilo-butiken, samt frontpage!
Och ja, det blev ett riktigt bra reportage! Alla kläder i reportaget är så klart från Paggilo, och världens finaste Emelie ställde upp och modellade! See and read!

The beautiful ones

2009-06-15T06:13:00.001+02:00

Jag har fruktansvärt dålig hand med krukväxter,och helt ärligt, jag har inga krukväxter alls hemma, mina fönsterbrädor pryds istället av skulpturer och annat som betyder något för mig, (dock i torpet har vi pelargoner, som jag hoppas att jag ska kunna sköta efter bästa förmåga, och ber- ja faktiskt - för att de skall överleva).
Annars är snittblommor i synnerhet för mig något alldeles extraunderbart och emellanåt drabbas jag av "must-have"-syndrom när det gäller snittblommor.
I perioder bestämmer jag mig för att nu ska jag köpa mig snittblommor typ en gång i veckan.
Som en lite present så åt mig själv (alltför sällan som man uppskattar och belönar sig själv ju).
Men ambitionen att göra något vackert för mig själv håller i sig i sådär några veckor eller så. Sedan glömmer jag bort det ett tag, för att snart nog uppfyllas av längtan efter blomster igen.
Just idag blir det virtuella snittblommor, nämligen mina absoluta favvos, nejlikor.
Jag vet, många förknippar dessa blommor med begravning, men för mig är de starkt förknippade med min tidiga barndom.
Innan pappa startade eget åkeri så körde han blommor mellan Arlanda och Årsta Partihallar, och alltsomoftast bad trädgårdsgubbarna pappa att ta med sig några buketter hem till frugan. Så resultatet blev att vi alltid hade snittblommor hemma, och då mest nejlikor av alla de slag och kulörer.
Helt enkelt så underbara blomster, som gör mig smått lyrisk. Dessutom har de ett så oerhört vackert namn på engelska- carnations. Lovely.

Måndagskrönika för Driftig

Shop til´u drop!

2009-06-08T06:30:00.001+02:00

Igår och idag handlar väl snart sagt varenda krönika, blogg, fejjan-status, dagbok och twitterinlägg om valet. Jag nyttjade min rösträtt. Ja. Nog så.
Ett litet irri som jag haft under helgen är detta med Nationaldagen som helgdag, eller rättare sagt hur den brukas.
En dag som gjordes röd för att vi skulle fira och hissa vår nationskänsla lite mer.
En helig helgdag liksom.
Jag vet inte hur det är för er, men jag förknippar iaf röd dag med ledighet, och lite småheligt känns det faktiskt också. Det där hänger såklart ihop med att när jag var mindre så var varenda affär tokstängd på röda dagar. Men tiderna förändras, och bland det viktigaste vi har för oss nuförtiden (förutom att rösta i EU-val, följa Robinson, Ensam mamma och Idol) är att k-o-n-s-u-m-e-r-a. Och det har naturligtvis handeln tagit fasta på.
IKEA har x-antal röda REA-dagar. Rätt Pris i staden här hade en stor skylt uppe på sina dörrar om att "vi har vanliga öppettider på nationaldagen". Osv osv i all oändlighet. Det är ju så att handeln gör alltid som vi konsumenter vill.
Hur många valde att shoppa loss på sin röda dag istället för att fira Nationaldagen? Själv står jag fast vid min barndomskänsla, och höll butiken tokstängd på Nationaldagen.
(och btw, litet ps: Idag har vi skrivit kontrakt på torpet, så nästa år kan vi t o m hissa en liten flagg på röda Nationaldagen :D)

Måndagskrönika för Driftig

The flow

2009-06-04T14:20:00.008+02:00

Hm. Vi tycker att vi är fattiga, och räkningarna hopar sig, mycket att komma ikapp...Och så har jag fått nåt problem med ryggen, måste nog kontakta en chiropraktor eller nåt. Men ändå, trots att det är tufft på vissa fronter så ser jag med tillförsikt hur mycket som just nu faller på plats i livet.
Att jag är in the flow och "på rätt väg", lite styrning så och bra riktning. Gott!
Vi har hittat ett fantastiskt torp som vi har fått vårdnaden om. Samt kontrakt på nya lägenheten påskrivet, flytt i augusti. Jag har uppdaterat butikens hemsida med en vårfin look, och jag har även pysslat fram en ny header till bloggen, som kan ses här ovan. Imorgon börjar sommarjobbet, som jag hoppas blir förlängt till hösten.

Samvetet i dessa "grilltider"

2009-06-01T00:24:00.002+02:00

I långa perioder till och från under årens lopp har jag försökt äta vegetariskt. Enda anledningen till detta val har vart att jag har haft oerhörda konflikter med mig själv om huruvida djuruppfödning i allmänhet kontra handeln av djur i synnerhet går till. Och jag har alltid ansett att ska man nödvändigtvis äta kött så är det ens eget ansvar att ta reda på hur hanteringen i de olika leden gått till.
I de perioder då jag valt att äta kött, så har jag alltid sett efter att det skall vara närproducerat och att uppfödarna kan borga för ett värdigt liv för de djur som är dömda att bli mat åt oss människor.
Tidigare var det dock inte alldeles lätt att finna alternativa uppfödningssätt, och det satte konsumenten på hårda prov, medans det idag blir lättare och lättare att faktiskt hålla sig informerad om hur djuren fötts upp, hur slakttransporter och slakt gått till, och hur långt det packade köttet färdats.
Jag blir oerhört glad över att det finns företagande bönder som också tar ansvar för allt detta, det gör det hela så mycket lättare för oss konsumenter.
En av dessa innovatörer inom köttnäringen är Forsa Gård i Stora Skedvi, mellan Hedemora och Falun
Check it out!
Här vill jag handla mitt kött! Och vad det gäller nötkött så har en kompis till mig kontakt med en uppfödare av Highland-cattle, där man också kan köpa kött från djur som haft ett gott liv den stund de betat på jorden. Det är det minsta man kan kräva för djurens skull, när de ändå viger sina liv åt oss.

Måndagskrönika för Driftig
Bild från Forsa Gård

Bonnaromantik

2009-05-25T06:30:00.002+02:00

Långhelgen som gick var vi i Klenshyttan och myste i en härlig stuga.
Och jag kan bara erkänna att jag nu drabbats av fullständig torphybris. Helst av allt vill jag ha ha ett eget torp att pyssla med. Men den bästa lösningen just nu är ändå att hyra.
Längtan efter stugboende är nästan lika stor som den längtan jag har efter en häst.
Men häst måste vänta. Jag har inte utrymme. Själen och hjärtat vill. Men det praktiska ikring ett hästägande är inte möjligt just nu. Vi kikar på "bo på lantgårdar", och tänker oss att det vore roligt (och romantiskt!) i midsommarveckan, jag synar hyrtorp-sidorna på nätet med nitisk blick, och skälvande hjärta. Lyrisk!

När jag bodde på gård och drev ridkursverksamhet så var det ett jobb. Romantiskt förvisso javisst- när de 15 hästarna gick på bete, och man kunde fokusera på att vara en bra inspiratör till kursdeltagarna, men ack så slitigt, tufft och tungt när hösten knackade på dörren. Och där gick man och mockade åt 15 glada springare, utsläpp och insläpp,dag in och dag ut, och bära vatten från huset när vattnet frös i stallet i de 24 minusgraderna,(inte en hink, utan 15, 3 ggr/dag) och ibland var jag sjuk, stapplandes med 40 graders feber ut och in med hästarna, och sonen var bara lilla parveln (inte tal om att sjukskriva sig när man är enskild näringsidkare, och ensam att ta hand om levande varelser. Dom behöver en liksom).
Nej tamej17, inte mycket romantik över det jobbet. Men man orkade, för att man andades och levde sin dröm. Så tack för den tiden. Lärde mig mycket. Ja.
Min längtan efter landet har inte låtit sig kuvas eller dämpas. För det är en alldeles speciell känsla, med landet, och djuren och allt. Ändå.
Nu vill jag ha lite hyra-torp och bo på lantgårdsfeeling med den lyxen som innefattar det bästa av de 2 världarna.
När jag matat hönsen klart och pussat på nån ko, så kan jag stänga dörren om mig, eller åka hem. Stavas, F-r-e-e-d-o-m.

Måndagskrönika för Driftig

Sad sad fairytale

2009-05-18T06:40:00.001+02:00

Det skall sparas i Hedemora kommun . Typ 50 miljoner.
I kommunens sparplan ingår denna sommar bl a:
• Färre resurser inom vård/omsorg
• Indragen Daldans
• Inget traditionsenligt sommarcafe´vid Gammelgården
• Gamla anrika badhuset ”Wahlmanska huset” skall säljas bort likväl som den kulturmärkta stiliga byggnad som bl a hyser turistbyrån
Men det planerade och pågående bygget av den nya utomhussportanläggningen fortgår, och beräknas överstiga den satta budgeten med många många miljoner. Fast det är väl någon annan kassa det, antar jag.
Hur klimatet är för de många enskilda näringsidkarna i lilla staden törs man bara gissa. Sannerligen, älskade lilla Hedemora känns lite smått dystert så just nu…
Fast jag är faktiskt riktigt glad åt att jag följer min dröm, mitt intresse och icke att förglömma mitt hjärta och kör på secondhandförsäljning, för med det ekonomiska läge som uppenbarligen råder så kanske secondhand och vintage är det enda som vi kommer att ha råd med inom en inte alltför avlägsen framtid.
För övrigt så tycker jag nog att Norges bidrag var lite Råttfångaren i Hameln, vi blev alla förtrollade av den galne spelmannen och följde hans spår. We are truly cursed.
Men jadå, rätt låt vann. "Äntligen"!
Nu hoppas jag att eurovision tar sorti och avslutas för gott efter nästa års final i Norge. Hur snyggt vore det inte att lägga hela spektaklet i låddan, med flaggan i topp liksom. Eller nåt. Efter gårdagens sändning känner jag att enough is enough. För hur galet på en skala är det när en cirkus som denna ska kosta 345 miljoner? Nej.
Jaha, och annars då? Jo, jag har gjort en mängd updates på butikens hemsida. Kolla in där, och kom gärna med feedback!
Och så en pyttebäbidetalj till, adda mig på Fejjan vetja.
Jag uppdaterar, upprepar och citerar mig själv oftare där än här nuförtiden.

Måndagskrönika för Driftig

Riddarhjärtan

2009-05-11T06:35:00.003+02:00

Det var stort och högtidligt.
Barnen skulle nu bli dubbade till riddare av St Paulus Ringen utav kungen själv, iklädd vit tunika med långa vida ärmar och sammetsröd hel cape, en gyllene krona pryder hans nobla hjässa, i kronan glittrar reflexer av tända ljus i höga träljusstakar.
Alla barnen har själva sytt sin cape, och sin påse där de förvarar de stenar som de erövrat genom "kämpalekar", och de hade snickrat sina sköldar och målat dem. Sonens sköld var gul, med ett vackert svart kors, och ett hjärta i djupaste blodrött. Hans cape var midnattsblå, och hans ögon glänste så oerhört vackert. Att få vara med om att visa sitt riddarhjärta var stort för barnen... och att få vara med om denna stora stund och se deras riddarhjärtan ännu större!
Delar ur det fina talet här lite fritt återgivet med benäget tillstånd av författarinnan och uppläsaren
"Vi vill tacka er för den tid som vi har fått vara med er barn.
Ni barn har verkligen kämpat och gjort ert bästa i allt som vi har hittat på //
Utan vänner är det svårt att klara sig. För att få en vän, måste man vara en vän. Nu är det dags för er att bli dubbade till Riddare av St Paulus Ring. Det är ett stort och viktigt steg i era liv, för en gång riddare, alltid riddare. Även när ni har blivit större och inte längre är klass 4 i Västerby Skola, och även när ni är vuxna så är ni från idag för alltid riddare av St Paulus Ring, och er uppgift är att kämpa emot allt som kan vara ont just där ni befinner er"
De 5 stenarna som barnen erhöll efter sina utförda uppdrag representerar de ridderliga idealen som följer:

•Sanning.

•Tålamod

•Tjänstvillighet

•Mod

•Vänskap.

Klassen hade hela terminen fått ta del av riddarskolan parallellt med sin ordinarie undervisning. Vilket underbart initiativ, och vilket fantastiskt, och annorlunda sätt av en skola att arbeta i kampen mot orättvisor, mobbing och våld.

(Måndagskrönika för Driftig)

Fredagslåten (eller alla dagar föresten)

2009-05-08T08:49:00.001+02:00

Energi, kärlek, lycka och glädje till alla som vill ha :) Life is good. Ja.

Back on track

2009-05-06T09:37:00.004+02:00

Nypremiärdagen gick alldeles fantastiskt bra, och jag känner mig mycket glad idag.

Nypremiär

2009-05-06T09:37:00.003+02:00

Idag är det nypremiär för PAGGILO-butiken i nya lokalen! Känns spännande och roligt! Du är varmt välkommen!

Att se framemot

2009-05-05T12:00:00.004+02:00

Jag känner mig upprymd. Thomas Di Leva gästar Smedjan i Stjärnsund i sommar.
Jag bokade mina biljetter direkt när jag såg att spelningen annonserades.
Jag vet inte om det finns biljetter kvar, men kolla bokningen här Videon nedan är senaste skapelsen av Thomas Dileva, och hans fina Zinat är med.
"We are truly here only to give , and that love is the most important thing to be giving , regardless of the circumstances"

PAGGILO goes downtown

2009-05-04T06:30:00.000+02:00

Secondhand och ”loppis” har man känt till länge i Hedemora stad, här finns en lång tradition inom secondhand handeln.
På den tv-sända nobelfesten förra året gjorde ordet vintage debut i folkhemmen. Flertalet av damerna hade nämligen valt att köpa sina klänningar i vintagebutiker. Den invigde känner sedan tidigare till att vintage är ett engelskt ord som används som benämning för bl a möbler, viner, även bilar och kläder av ypperlig kvalitet och som besitter en ålder om 30 år eller äldre.
I stora världen är vintage ett vedertaget ord inom secondhandhandeln.
Vintage couture är nästa benämning på stegen, och avser konfektion som är designad, samt tillskuren och handsydd av skräddare.
Och mintvintage är nya gamla kläder.
Är en artikel äldre än 100 år så benämns den som antik.

Allt fler hittar känslan och glädjen i att bära secondhand och vintage, och även nyttan i att kunna återanvända. Idag är det hett och personligt att kombinera nytt med gammalt, och det sparar på resurserna, både de ekonomiska och de globala.
Även ”jakten på fynd” är något som tilltalar många. För en del är det en ren hobby, man kanske samlar på gamla saker i allmänhet och gamla kläder i synnerhet, medans det för andra är ett viktigt ställningstagande mot den rådande slit och släng-kulturen, och väldigt många bara gillar den höga trendfaktorn som secondhand och vintage numera åtnjuter.

Gamla kläder är inte längre synonymt med ”slitet och fult”.
Merparten av secondhandbutikerna har idag en mycket hög medvetenhet i vad det gäller att välja och ta in för typ av kläder- klassiskt, kvalitet, välbevarat och unikt är ledord.

Nu håller jag på och flyttar in min vintage & secondhandbutik i ny lokal- närmare bestämt på ”secondhand-streetan” Gussarvsgatan downtown! Sammanlagt finns nu med PAGGILO-butiken
4 affärer med secondhandkaraktär på den gatan.
Snart sagt Hedemoras motsvarighet till Portobello Road i London :)

(Måndagskrönika för Driftig.nu)

konstnäreklamakeri

2009-04-29T09:53:00.005+02:00

Jag ska försöka se affischutsällningen på Nordiska museet.
Mest vill jag se den för att det för mig skapar viss nostalgi att se reklam från en tid när den utfördes av illustratörer och konstnärer, för hand, hantverksmässigt, kreativt och med brinnande inspiration långt innan phototshop och illustrator och indesign. Intressant, och fint ju! Sen var jag nog lite proggare i tonåren, väldigt och kaxigt engagerad i fredsfrågor och jämlikhetsfrågor. Fast jag fattade nog inte att det kallades progg då, det har jag fått insikt om först senare.
Då var man bara engagerad och i känslan liksom. Inte så viktigt vad man var.
Vernissage idag. Fri entre´.

Passion

2009-04-28T08:46:00.007+02:00

Får vi vara lite modebloggar-gaaaah-must-have-crazy och bli rörda över ett par skodon? Får vi det? När vi är gamla?
Ja. Ja. Ja.
För tror nån att vi bryr oss?
Nej, tänkte väl det...Dom här fina fina söta finns på Brandos, för runt 5000 (stövlar) och 1200 (sandaletterna)

Det är slut, vännen

2009-04-27T07:00:00.003+02:00

Hur gör man slut med en kompis? Jag menar på ett bra sätt. Utan att såra. För det händer ju faktiskt att man växer ifrån varandra, att man inte delar samma ideal och livsåskådningar längre, att det som varit tajt och oskiljaktigt plötsligt känns som en snara kring halsen.
Det händer.
Oftast kan man inte ta sig ur en kvävande vänskapsrelation med annat än en konflikt.
Mycket märkligt. Och faktiskt helt onödigt.
Gör man slut med sin kärlekspartner så finns ”vi kan väl vara vänner i alla fall”.
Och avbryter man en affärsrelation så är ju det mest formaliteter, och väldigt enkelt egentligen. Men om man känner att man inte längre kan eller vill fortsätta en vänskap, vad sjutton säger man då? För värst av allt är väl ändå att behöva gå ur det i total tystnad, låta det ”rinna ut i sanden”.
Jag minns att jag såg ett program för länge sedan om just detta dilemma.
Någon proffsig beteendevetare hade en handlingsplan som gick ut på att man verkligen skulle göra ett avslut, kanske skriva ett brev, där man talade om för personen ifråga hur mycket den betytt för en under den tid som man varit vänner, men att man känner att man nu inte har något gemensamt längre, och att man skulle ta avsked med lyckönskningar och hela kitet. Fint.
Men allvarligt, fungerar det i verkliga livet?
Jag kan berätta att jag försökt. En gång. Och det gick inte. Jag blev misstrodd och bemöttes med ältande och bråk, ”vad har jag gjort dig, är du sur, arg, vad, vad, vad och varför?” Det hela slutade med att vi bad varandra dra åt h…e.
Fy. Det var hemskt.
Nej. Man avslutar inte vänskapsband på ett fint sätt. Man tar inte adjö, eller säger på återseende. Man blir osams, eller låter det tona bort i solnedgången.
Varför kan inte vänskillsmässor bara vara ett enda stort gå ur det i frid och kärlek och ärligt lycka till?
Ska inte det vara möjligt?

(Måndagskrönika för Driftig)