Att finna rätt träningsform

Jag är inte mycket för att träna i gympagrupper, och knappt ens för att träna med en kompis. Jag vill träna själv, möjligen yoga i liten grupp, vilket jag gjort under några år och det var ok, men det ultimata vore med en PT. Vad kostar det egentligen att ha en PT? Finns det såna i Hedemora? Jag har aldrig hört talas om det. Sedan är det detta med träningsform. Nu har jag kört igång sedan en vecka tillbaka med lite styrka kombinerat med ett par yogaövningar, hemma, ca 20 min. Ger kanske inte så jättemycket, men det är en början, för jag är ganska osmidig just nu. Det lutar iaf åt att jag börjar på spinning nästa vecka.
Förvisso i grupp, men men, det får gå då...

Mer nostalgi

Det här är minnen. Året var 1981 och vi såg Thin Lizzy på Hovet. Vilken känsla. Lizzy var liksom bäst! Och så den här intervjun, alla kidsen helt förväntansfulla, sångaren Phil Lynotts "speciella" groupie, ryktades det, vad hette hon nu igen? Anette tror jag, och i publikhavet jag, Jonta, Jocke, Anita, Pippi och alla andra polare som var med den där magiska kvällen.
Phil Lynott dog 1986. Fyfan, en stor förlust.
Många tributeband och Thin Lizzy själva i olika konstellationer håller hans minne vid liv. So far- so good, alla blir äldre förvisso, men musiken består och Lynott är forever young, i våra hjärtan...

Vårkänsla!

Igår kom de nya shoppingpåsarna till min butik.
Så våriga och fina så!

Så. Nu vet vi...

...vilka som tjafsar i Vikmanshyttan och som ska bli sams med hjälp av medlarna i programmet Grannfejden. Fint så då.

Måste se!

Mickey Rourke har alltid vart en favvo. Och nu har han hämtat igen sig från skittiderna. Den här filmen måste jag bara se (ja, jag tillhör den promilledel av befolkningen som fortfarande ser film på bio):

Dagens undran

I bloggvärlden används flitigt, gärna och helt ohämmat epitetet "blogghora" om den person som lägger ut sin blogglänk medvetet, eller ber/hänvisar folk titta på ens blogg eller delta i tävling på egna blogg, speciellt kallas man blogghora om man gör detta kartlagt systematiskt och regelbundet. Någonstans är det alltså inte riktigt "rumsrent" att ha en blogg som inte blivit "känd av sig självt", utan som blogginnehavaren kanske måste jobba lite på för att den skall synas.
Det är ju ändå en ganska stor värld därute, och nånstans tror jag att alla som bloggar vill att bloggen skall läsas. Jag tror inte på dem som säger att de "skriver för sin egen skull" eller föresten kanske att det är så att någon verkligen menar det, men iaf så tror jag att de flesta vill att deras blogg läses av åtminstone nån.
För hela bloggide´n bygger väl på en sorts nätverkande, eller?
I de flesta bloggar som jag själv kommenterat i och länkat till min egen blogg så finns det en färdig ruta där man fyller i sin bloggadress, sen är det upp till den som vill att klicka vidare till min blogg, men mest lämnar jag min blogglänk för att jag tycker det är trevligt att lämna en avsändare.
I vissa bloggar finns det inte en färdig ruta. Då har jag skrivit i min bloggadress i själva kommentaren. Detta har på en del bloggar skapat ramaskri, anonyma skriver omedelbart "vad är detta för djävla blogghoreri...och blablabla"
Jag tycker det beteendet och den åsikten är apkonstigt. Är det inte sunt vanlig jävla folkhyfs så, att lämna en personlig avsändare när man deltar i något?
Uppenbarligen inte. Det är anonymt som gäller.
Väldigt personligt. Oh yes.

Egentligen?

Nuförtiden läser jag kvällstidningarna i papperform ytterst sällan. Men så ibland hamnar jag framför en tidning och då läser jag igenom den, och på ren automatik läser jag även dagens horoskop, även om jag tycker att det är löjligt att ha ett och samma horoskop för x-antal människor,och inte fasen tror man ju på det där liksom, så läser jag. När jag nu ändå har tidningen framför mig.
Idag läser jag:
Du kanske inte är värd en förbättring, men oavsett vilket så har du det bra.
Men vafan! Hur tänkte Heiki Vesa här då, när han uttryckte sig? Egentligen?
Jaja, bra att jag har det bra då iaf.

Nostalgisk

Jaha tänker ni, ska det här bli en löjlig Youtube-blogg nu? Ja, det ska det kanske. Eller inte, det är bara det att jag är väldigt väldigt nostalgisk just nu, och tårmild ska tilläggas. Har nog att göra med att jag 1) är ganska gammal och har mycket minnen i förrådet, och 2) att våren är och nosar överallt utom här. Som vanligt...
Här har vi 40 cm snö och i skrivandes stund faller snön i stora flingor och lägger sig i drivor ovanpå som ett xtratäcke. Äh, visst visst, vackert....men i lagom dos för guds skull! Det var skitäckligt att köra bil till jobbet imorse. Snöröjningen hade gått vändan in mot stan, men inte åt det hållet vart jag skulle. Tur iaf att jag har nya vinterdäck på bilen.

Lördagskänslan

John Norum/ Thin Lizzy-covers. Mmmmmm... Bringing back sweet memories.

Dagens hyllning/ Absolutely Fabulous

Med anledning av alla fashionweeks som vart nu under senvinterna, och som avslutas med New York Fashionweek denna vecka.

Saffy (the daughter): What is this world you live in, mum.What is a Bimbo and a Non-Bimbo?
Eddie: Real world, darling

Dagens offentliga Jag älskar

Jag älskar Carolina Gynning. För hennes ytlighet, djup, skämtlynne, allvarsamhet,proffsighet, oproffsighet, dårskap och klokskap, för hennes tokigheter, roligheter och bortgjordheter. Och för detta inlägg hos henne häromkvällen.
Så klockrent.
Och precis så som jag själv känner. Jepp.

The sun allways shines on tv (?)

Hedemora är en liten stad. Och händer det något "stort" så tisslas och tasslas det en hel del. "Stort" ämne definierat här i byn torde som exempel kunna vara det faktum att programmet Grannfejden just nu spelas in i lilla Vikmanshyttan, knappa milen härifrån. För övrigt ett jävla skitprogram kan jag tycka. Ännu ett steg i förnedringstvns historia, och även en poäng till Andy Warhols förutsägelse "In the future everyone will be famous for 15 minutes" och om viljan att bli sedd sträcker sig så långt som till deltagande i Grannfejden ja då är man mediakåt, som f-a-n.
(please, säg att det inte är någon man känner. Det hela är ju bara för pinsamt)

Hangup

Jag blev med i Facebook för typ 2 år sedan. Tyckte inte det var speciellt kul då.
Så jag engagerade mig inte i det alls. Nu däremot har jag fått en riktig facebook-hangup! Har funnit på många gamla vänner, så kul att läsa om vad alla gör osv, och nya är också roligt såklart.
Åh, bli gärna min vän där, vetja. Sök på Maggie Nyroos.

Lördagskänslan

Året var 1990, och vi hade just upptäckt gruppen SAGA.
Damn vad vi tyckte dom var bra.
Siss Sabina såg dem i Sthlm 2007 under deras 30th Anniversary Tour,(som också blev deras avskedsturne då sångaren Michael Sadler lämnade bandet i slutet av -07), dom var musikaliskt sett precis lika bra som alltid sa hon, fast utseendemässigt lite mer baldhead, såklart :) Efts jag inte fick uppleva den konserten så göttar jag mig lite i youtubeklipp där dom har håret kvar. Hehe.

Utekväll

Igår bjöd jag hem en kompis på middag, och sedan var vi på lokal. Det var kul så långt, MEN efter någon timme på puben fick vi skåda vaktbrutalitet i sin sanna form. Ingen vacker syn.
Speciellt en vakt satte i system att slänga ut folk för att de var "berusade", och tro mig jag och mitt sällskap var nyktra, och kunde med våra nyktra ögon se att mer berusad än alla andra var inte dessa personer som blev mer eller mindre brutalt avvisade från stället. Det var inte stökigt på något sätt, utan helt plötsligt dök bara vakterna upp, sög någon i mängden, och pang ut på gatan.
En del hann inte ens ta sin jacka.
Men, herregud, det är en pub, de flesta är väl berusade, mer eller mindre. Någonstans kan jag känna att i den här stan har pubägarna och vakterna inte råd att spela ut sitt behov av kontroll och makt - det funkar inte. Folk får avsmak och vill inte gå tillbaka till ett sådant ställe. Det kostar ingenting att vara trevlig och kanske värna lite mer om sina gäster. Kommunicera liksom. Näe, tummen ner för vakterna på Kings Arms.
Det vart tidig hemgång för tanterna, dock utan avvisning.

Dagens peace of art

Konststudierna 94-96 inte bara känns utan är oerhört avlägset. Jag har varken målat eller skulpterat sedan sonen föddes 97. Tecknat lite ja, pensel, färg, duk, tittat, funderat, gått som "katten kring het gröt", jovars. Men inga större projekt.
Sen gör man fruktansvärt dumma utrensningar och val ibland, när man inte mår bra. Jag kände väl någonstans på vägen i alla mina flytter att alla mina arbetsprover och alster som låg ihoprullat här och där i garderober och förråd, och mest bara samlade damm, inte hade någon som helst funktion i mitt liv längre. Bort slängdes det. Alltsammans. Jag tror jag behöll en oljemålning. Som att jag trodde att jag kunde lämna konsten. Och det var inte ens smärtsamt. Förens nu. De senaste veckorna har jag drömt om att jag målar. Skulpterar.
Vilken filosof var det som sa att ditt kall finns i det undermedvetna, hela tiden, antingen väljer du att blunda för det och vänta på att dina dagar går, eller så ser du det och börjar leva. Så nu ska jag ta tag i den biten igen.
It´s about time, va.
Dagens konstbläddring: Edward Munch. Målningen: Madonna
Litet ps: En av mina favvobloggerskor har också plockat fram kritorna :)

Barbiecollector

Min fascination för Barbies hänger nog mest ihop med att man med dessa dockor kan se modets svängningar genom tiderna från 50-talet och framåt, allt från casual vardagsmode till den finaste haute couture.
För en tid sedan läste jag ett reportage om Anneli Järnkvist och hennes passion i DT/Pralin.
Anneli samlar på Barbies, och har så gjort sedan barnsben.
Ett intresse som blivit en passion. Idag har hon över 1000 Barbies. Wow. Intresserade kan boka tid och besöka Anneli för att se den unika samlingen i hennes hem i Arkhyttan utanför Hedemora.
Det ska jag göra!
Fotot från reportaget, taget av Karin Rickardsson.

Vintagecollector

Ikväll visar klädkännaren Camilla Thulin sina vackraste klädfynd i Antikrundan SVT, kl 20.oo.

Nya stället

Vi går mot våran 2a veckan i nya lokalen, och allt känns faktiskt jättebra. Många som har hittat in till oss i nya PAGGILO-showroom. Härligt.
Nu har jag några veckor på mig att plocka ur gamla stället, det är inte så mycket kvar, lite på kontoret, en del småplock på lagret. Men ska jag vara ärlig så tar det emot lite, för det kräver ändå viss organisation. Och jag är sån att när jag väl lämnat något bakom mig "mentalt", så har det fysiska i hela sammanhanget väldigt liten betydelse. Men jag måste lära mig jag också. Dom där prylarna som är kvar, även om de är helt betydelselösa, ska bort och de flyttar ju inte på sig själv
Äh, det går snabbt bara man börjar. Men så seeeeeg jag ju.

Snyggt så det förslår!

Visst har ni sett Lindex nya underklädeskollektion
In between? Underbart, eller hur. Äntligen snygga och shysst bekväma underkläder, till bra priser.
Små minitrosor och string funkar inte på oss som gått och fyllt vintage.
Men vill man ha fula underkläder för att man är gammal? Not.

Ett annat ställe som har så fina underkläder, är
Miss Mary of Sweden. Jag vill ha en Thulinkorsett!

I bloggvärlden

Jag läser Alex och Calle Schulmans bloggar varje dag.
Jag läser andra bloggar också, men dessa läser jag varje dag, flera gånger om dagen. Varför läser jag deras bloggar?
Knappast för att jag har något gemensamt med dessa män, utan mer för att jag blivit starkt beroende av deras skriverier.
Det faktum att man blir beroende av en blogg, utan att ha det minsta gemensamt med dess författare, är ju ett fenomen i sig bara det.
Så hur blir man en så framgångsrik bloggare? Att man, som exempel, kan hålla kvar läsare som inte ens är målgruppen.
Alex Schulman ger svaret idag.
Kan någon av er se vilka av hans tips som jag använt mig av i det här inlägget?

En underbar morgon

Jag kunde inte motstå, att ta den här bilden, och dela med mig av den här måndagsmorgonen.

Oj

Det har kommit sisådär en 30-40 cm snö här. Inte som i Ontario, USA, förra veckan, men iaf. Där verkar ju av bilden att döma hur som helst snösvängen fungera, vilket man inte kan säga om Hedemora. Klockan är sen eftermiddag och vägarna i stan är fortfarande oplogade. Unbelievible.

Lördagskänsla

Första gången jag hörde den här låten blev jag helt knockad.
Det var 2003, tror jag.
Jag mådde inte särskilt bra under den perioden, och den här låten gick rakt in i hjärtat. Texten kändes oerhört träffande.
Jag lyssnade på den om och om igen.
Gillar den fortfarande. Trots att den numer känns lite sönderspelad.
Och är Robbie Williams apsnygg i den här videon? Ja.

Vintagebutiken II

Jag är slut. Det tar på krafterna att flytta och fixa. Men nu är allt iordningställt i nya lokalen, så då har vi bara kvar att flytta bort allt inne på kontoret och lite småplock med att gå igenom det som är kvar i gamla lokalen och som vi ska skänka till Röda korset.
Annars tycker jag att det blev himla fint i nya lokalen, eller vad säger ni?
Hoppas ni hittar till nya stället nu då. Men det ligger ju bara
100 m bort längs med lilla Åsgatan, så det fixar ni.
För er som bor långt bort, så finns ju House of PAGGILO-webshop.

Vintagebutiken/förändringens vindar

Nu ligger nyheten uppe på hemsidan för alla er som är intresserade av vad som ska hända med House of PAGGILO-butiken :)
Annars så har jag födelsedag och har smaskat tårta med la famiglia.

Bloggtjejer på fest

Världens sötaste Linda har arrangerat bloggmiddag, där vi bland många andra sponsrade med lite småsaker till en goodiebag samt en fin vinst, läs om middagen här, Linda har även lagt upp en massa bilder här.

Helgen

Helgen har varit fin.
Bland annat, sonen på handbollsmatch i Borlänge.
Jag hade packat hans matchväska.
Fint så med matchkläder, handduk, matsäck, vattenflaska.
Och han åkte med en av lagkamraternas familj.
Jag skulle ägna hela efm åt att omorganisera i butiken. Fint så.
Fyrtio minuter efter det att han lämnat Hdm ringer han:
"Du har glömt packa gympaskorna"
Det är 4.5 mil till Blg. Enkel resa.
Jag körde dit. Med gympadojorna. Och kände att i fortsättningen packar vi matchväskan tillsammans. Jag är för förvirrad, för att alldeles själv kunna hålla reda på vad en matchväska ska innehålla. Tur att han inte spelade i Rättvik.