Mer om yta

Att dra ett Tarotkort om dagen kan vara vägledande och inspirerande!
Jag får ett Tarotkort om dagen på Facebook minsann. Kul grej så!
Idag delar jag mitt kort med er.

The Star XVII
Hope and inspiration. Realization of dreams and goals possible now. Whatever venture you are involved with, your lucky stars are with you. Positive energies flowing freely into your life. Make the most of the now. Heavenly influences surrounding you. Blessings are flowing freely like water. Abundance and spirit present. Bright promises. The presence of the Holy Spirit is with you. A good time to begin a new project or new relationship as it has carries blessing with it.
Mjahaja, inte så dumt. Får vi väl se hur jag hanterar det då.


Jag läste för övrigt en förfärligt dum artikel häromdagen.
Den handlade om vikten av hur man klär sig, för att bl a inte anses som "dum slarver" (ja, på riktigt!).
Jag håller med på en enda punkt i reportaget, och det är den om hel och ren.
I allt annat är den endast ytterligare en hets i denna utseendefixerade värld.
Inte konstigt att många människors själv och idealbild är förvriden, tuktad och i extrema fall helt abnorm.

Stylister och stilkonsulenter borde fokusera mer på inre värden.
Alla borde se mer till vad som döljer sig bakom "fårakläderna".

Jag vill tro att alla dessa gör-om-mig reportage/program snart når sin kulmen och drar på sin sista suck, likväl torde alla dessa "I´m wearing this shit today, and u want it", rena "crap-budskapen" inom t ex bloggvärlden, också snart vara ett minne blott. Jag är faktiskt dödligt less på hela konceptet.
Men dessa program/reportage och ytliga exponeringar som publiceras i en alltmer som det tycks aldrig sinande ström i samtliga våra medier tycks kunna överleva sitt eget tema utan att ändra vare sig form eller karaktär, och snart nog står vi inför det faktum att för att ta hand om sig själv och finna egna vägar kommer vi alla behöva våra personliga stilpoliser? Hallelulja!

Jag har skrivit mer om detta förut, bl a här

Måndagskrönika för Driftig

Right at your face!

Det finns ingen ände på hur mycket vi ska veta om varandra.
Det är bloggar och twitter, och fejjan och googlearth med foton in i folks sovrum.
Och nu senast
Lociloci
Dock, det är en betaltjänst, så regga inget utan att veta om du verkligen behöver detta.
Behöver jag det? Näe, knappast. Inte intresserad. Men som samtidsfenomen värt att nämnas.

Vilket ohyfs!

Väldigt ofta kommer det in folk i butiken, främlingar, som ställer sig framför mig med händerna i sidorna och säger, medans dom tittar sig omkring, dom ser mycket sällan direkt på mig: "jahadu, hur går affärerna då?", eller "jahapp, och hur tror du att det här går i den här stan?" Sällan, näe vid närmare eftertanke för att säga aldrig, är denna typ av besökare i butiken för att handla. Och dom är heller inte intresserade av att veta mer om butiken osv, för följdkommentaren brukar vara "näe, jag går aldrig nånstans så jag behöver inga kläder eller skor".
I början när detta hände, vart jag alldeles paff, fann inte ord, och svarade svävande och stammande att jodå, det går väl hyfsat.
Sedan en period så hände det att jag la ner lite krut och engemang i svaret, som att det är ju bara en bisyssla, min passion och att jag är glad att det går runt någorlunda.
Nuförtiden säger jag ingenting, jag bara fortsätter med det jag pysslade med innan dom ställde sig där och började äta av mina energier, kanske prismärker, sorterar bland nyinkomna kläder, eller helt resolut återgår till min laptop (jag brukar ha med mig den ibland, men är alltid noga med att stänga ner locket när det kommer in kunder, för jag vill vara närvarande) och mitt facebookberoende. Och låter tystnaden tala.
För det där beteendet har ingenting med mig, eller min verksamhet att göra. Ingenting.
Jag kan bara referera att till alla de tusen och åter tusetals butiker som jag besökt/handlat i, så har jag aldrig, någonsin, ställt den frågan till en butiksinnehavare. Never.
Jag affirmerar och ser framför mig hur jag slipper hantera den sortens besökare, som inte har annat i åtanke än att vara ohyfsade. Ok?

Adjö sommar- Hej höst

Jag ligger i hammocken och vittrar de sista skälvande sensommardagarna och höstens ankomst. Sommaren innehöll mycket arbete, tid för eftertanke och en hel del nya insikter!
Vad klok jag blev. Det tackar jag för.
Sommaren i år har visat sig bli sommaren då jag gjorde slut med en massa gammalt, både vänbekanta och minnen, och äntligen vårdade de vänner och minnen som jag vill behålla, och på kuppen även skaffade mig nya!
Sommaren i år är nog den bästa på länge.
Hösten pockar här inpå knuten med den där nya stigen som jag ska gå, och mössen skrapade igårkväll försynt i kastrullskåpet här i torpet. Med det säger dom, "dags för er att flytta ut och för oss att flytta in" och inte för att jag gillar tanken på att de ska in och gona sig i torpet, men det är ett gammalt hus, och mössfritt lär bli svårt att få här. Vi får göra många weekendturer hit så kanske de små liven förstår att nu är torpet som stått tomt i 10 år bebott! Och så skaffar de sig ett annat litet hus att vara i under vintern. Om en och en halv vecka är vi på plats i nya lägenheten i stan.
Just nu skiner solen, och katten Bam-Bam ligger vid mina fötter och spinner, det susar löftesrikt i träden, en humla surrar ensamt i en sen ros, klockan är 13:29 och aaaallt vääääl :)

klicka på bilden för att se större format

Vägra döma!

Jag har gått och retat upp mig (några år nu) på ett par, för andra kanske pyttebäbilöjliga, detaljer. Men för mig har det blivit nån form av tankefixering, för jag kan bara inte fatta att det måste vara så fyrkantigt hela tiden!
Här är mitt dilemma:
Många dömer den som vill göra något kul eller självförverkligande. Kastar skit, och kallar det för "kris" och allt möjligt. Ja inte om du är mellan 25 och 35, förstås. då kan du göra vad du vill för dig själv, utan att kallas omdömeslös eller "krisig". men har du passerat 40 så kom inte och snacka om att du vill tatuera dig eller ha en yngre karl, eller klä dig i fetishklackar, eller whatever.
Och om du gillar ytliga prylar så förvänta dig inte att folk skall tro att du har ett djup. Du kan vara Buddha själv, men gillar du att kolla på The Rachel Zoe Project så är du garanterat en fejk-Buddha.
Så våga bara inte! Stopp och belägg, passa dig, för fasen, där går gränsen. För att:
Är du över 40 så ska du helst plocka ur din piercing ur näsvingen, och gå en kurs i hur du bäst klär dig eller fixar din frisyr. Och dina åsikter? De ska du helst skita i helt, för ingen bryr sig. Finns nog någon kurs i det ämnet med.
Ahmen, herre jisses, varför ska det vara så?
Lever vi inte på 2000-talet? Vad är det för stenåldersskit???
Jag har aldrig följt någon norm, ahja kanske nån tänker nu, inte undra på att det är så många ups and downs då, när hon nu envisas att klä sig som hon gör, eller att ha håret på ett visst sätt, eller lyssna på den där musiken, eller ha de där åsikterna...(Hähä, jaaa, tänk va! Men jag har lärt mig mycket på ups and downs. Vad har du lärt dig?)
Å ena sidan matas vi i media och överallt om att vi ska vara som vi vill, leva ut oss själva, fullfilling och bla bla bla. Å andra sidan skall vi passa in i normen/ ramen och vara "representativa".
Hyckleri. Kallar jag sådant för.
Näe, jag funderar på att fettatuera mig, på båda armarna,
bara för att! (och för att jag är över 45 förstås också såklart)


Måndagskrönika för Driftig

Crazy II

Crazy

Folk mår så skitdåligt. Det är helt galet. Bilden på mannen som vevat med pistoler och siktat på flera personer, och tryckt av i, vad media väljer att kalla skenavrättningar. Pistol riktad mot pannan. Tryckt av. Klick.
På bilden sitter han halvt på knä under polisens långa lagliga armar. Han har blåställsbyxor, byggjobbarbyxor, kanske en murarskjorta, enligt artikeln skriker och gormar han. Jag tänker, den här mannen,vad mår han så fruktansvärt dåligt över, vad fick det att klicka i hans huvud? Av vilken anledning sökte han hjälp på vårdcentralen? Kanske har han blivit av med sitt jobb?
Gått arbetslös i månader, uppe tidigt varje morgon, mangrant klätt sig i sitt arbetsställ i hopp om att någon ska ringa om jobb? Sökt och fått avslag, om och om igen. Månaderna kanske blev år? Hoppas medans han röker en cig som blir till tio som blir till för många, medans han avmätt börjar bita på nagelbanden, något som han aldrig gjort förut, och i huvudet mal det av räkningar, skulder, underhållsbidrag och överlevnad, och minuterna och timmarna som arbetslös för honom närmare och närmare sammanbrottet, till millisekunden då det klickar i skallen på honom, och han lika gärna hade kunnat skapa ett blodbad där på vårdcentralen i Bagarmossen, fast nu var pistolerna fejk. Ja, så far mina tankar iväg, när jag läser imorse. Så många mår dåligt. Riktigt riktigt dåligt. Jag har flera i min närhet som är utförsäkrade efter lång arbetslöshet, och inget jobb i sikte.
Flera som blivit permitterade för en osäker framtid, fått tid nedskuren i sina tjänster.
Det fanns en tid, när man kunde sitta där med en anställning och vara så där extra pompös, och säga, att " vaf...det är väl bara att ta vilket jobb som helst, det finns ju jobb, om man bara vill ".
Men idag, nej. Det är verkligen så illa, att det finns inga jobb. Inte så att det räcker till.
Folk mår skit. Det är helt galet. För det finns inget värre än att inte vara behövd.
Klick. Ja, det är så lätt att det klickar. Pang. Du är död.
Eller inte.
Gränsen är skört hårfin...
Fast vad vet jag. Han kanske bara var tokig.
En för tidigt utskriven mentalpatient... eller nåt.

Ingen prestation!!!

Jag borde vara lite mer strukturerad så och engagera mig i att lägga upp nya grejer på webshopen. Men jag har inte riktigt motivationen, och så känner jag att det är så mycket jag vill/behöver göra, och så lite tid att fördela allt på. Eller är det bara felprioritering av mig och allmänt dålig planering?
Sommaren i torpet gör att mina bohemiska drag lyser igenom, och börjar ta över mitt liv allt mer.
Och det känns...ja, riktigt skönt faktiskt. Att bara finna mig i att låta den där förbaskade viljan att prestera stå tillbaka lite.
Och andas. Det är fint.

Åsgatan goes Aveny?

Utmed den här underbara 50-tals typiska gatan ligger de flesta butiker i La Hedemora, och även flera cafeer.
Jag tycker det är så tråkigt att trafik (enkelriktad led, men ändå) är tillåten i denna lilla stadskärna.
En gång i tiden, innan riksvägen byggdes, var detta genomfartsleden för all trafik uppöver till resten av Dalarna.
På den tiden ansågs också Hedemora som en riktig köpstad.
Idag är måhända köpkraften inte lika stor, men etableringen av nya företag ökar stadigt, så hur gör man vår lilla stadskärna mer attraktiv och får folk att handla mera lokalt på hemmaplan så att säga?
Jag vet att många köpmän längs gatan vill ha tillbaka den dubbelsidiga trafiken, så som det var förr, innan riksvägen fanns.

Men jag tror faktiskt att den tiden dessvärre är förbi då t ex förbipasserande skulle välja att åka igenom Hedemora Stad och samtidigt "passa på att shoppa" , när riksvägen svischar förbi så behändigt bara knappa km härifrån.
Näe, det är för långsökt!
Jag tror istället att man måste ge lokalbefolkningen en mer attraktiv köpstad, såsom t ex en trafikfri, prunkande och levande aveny på affärsstråket.
Bättre för miljön, bättre för alla, och främst för dem som faktiskt bor i lägenheterna längs med denna gata.
Jag vet att det pågår en förändringsplan på nån instans.
Jag undrar vad och hur de tänker och hur det planeras för våran lilla stad.
Ska bli intressant att se.

Måndagskrönika för Driftig

I tystnaden

Bästa utlägget av sonen imorse, när jag mässade om miljöutsläpp och Greenpeace-actioner, och om allt vad vi kan göra som enskilda individer:
"Men maaaamma, jag vet. Sluta tjata om allt det där hela tiden. Jag vet allt det där. Mina första ord var: Det är växthuseffekten som förstör våran planet, och vi måste börja tänka på vad vi gör mot miljön för annars kommer hela systemet att braka"
Då var mamman tyst en stund...och lyssnade på finaste just nu , klicka här för att lyssna själv!

Sensommarfin hos Paggilo!

Klänning, från Anna Modeller, sent 70-tal, 500 kr
Jeanskjol, sent 60-tal, 380 kr
Blommig kortkort kjol som topp, 50 kr
Underbar chiffongblus, från Laura Lees, 380 kr
Sötaste clipsen, 60-tal, 50 kr
Hårnålar, 80 kr
Skor, 350 kr
Paggilo-webshop
Paggilo-showroom
Klicka på bilden för att se stort format

Dagarna som gick

Igår drog besöksstatistiken iväg ganska häftigt i riktning uppåt här i bloggen.
Jag gissar att många förväntade sig en måndagskrönika...
Det blev ingen...hm.
Men idag skriver jag. Ja. Måndagskrönika, för Driftig.
Hoppas ni är kvar.
Just nu vill jag egentligen bara vara i detta nu. Men jag skall ändå summera lite då, och i min backspegel idag skymtar bland många sommarminnen följande:
- torpet, där vi fortfarande är (sommaren är ju verkligen inte slut än)
- en hektisk period med mycket jobb, och ett riktigt uppsving även för min kära Paggilo-butik, i o m flytten till den trendiga secondhandstreetan i La Hdm, det var nog det bästa jag gjort.
Utan flytten vete17 hur jag kunnat fortsätta med butiken!
- fina hästen Venar som kom upp hela vägen från Sthlm med min allra sötaste vän Sabina, och kursade för mig, och med sina själars ljus lämnade de avtryck i mitt hjärta, som värmer än.
- att underbara och begåvade Alex Schulman blev pappa och med det utvecklade sitt dagboksskrivande till en pappablogg i min smak.
- och sist men inte minst hur fort sonen växer på en sommar, och min totala lycka över honom och min familj i övrigt. Närvaro. Det har jag känt, och sannerligen varit i hela sommaren.

Kärlek i ljusets hastighet

Sonen tog den här bilden på Thomas Di Leva under spelningen i Stjärnsund. Jag tycker att fotot är helt fantastiskt.
Som en målning.

Skynda att lyssna

Om du missade när...

...Alex Schulman
pratade i P1:s Sommar,
lyssna här
Du kommer inte att ångra dig.









Bild från Realtid

I mitt huvud just nu/mantra